Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - IX. Dockan - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låg Marusja. Begreppet död eger icke sin fulla
betydelse för barnets uppfattning; det var
endast bittra tårar, som nu vid åsynen af den
liflösa kroppen ville liksom kväfva mig. Min
lilla väninna låg där allvarsam, med sorgens
prägel tryckt på det lilla ansiktet. De slutna
ögonen voro något insjunkna och öfverdragna
med en blå skugga. Den lilla munnen stod
halföppen, med ett uttryck af svårmod kring
de bleka läpparne. Marusja liksom svarade
med detta uttryck på våra tårar. Professorn
stod invid hufvudgärden och skakade likgiltigt
på hufvudet. Styckjunkaren tillyxade med
tillhjälp af någon bland de andra en likkista af
gamla bräder, som blåst ned från kapellets tak.
Lawroffskij, nykter och med ett uttryck af
fullkomligt medvetande, prydde Marusja med af
honom plockade höstblommor. Walek sof i
ett hörn, men hela hans kropp skalf, och
ibland skrek han till i sömnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
