Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 2. »Mårtens gås»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som sagdt, Albert Jancke var mycket
afhållen, icke blott i vår, eller rättare sin egen
klass, utan i hela skolan, ty han var läroverkets
sånglärare, och som sången var hans särskilda
specialitet, dref han den också med verklig
entusiasm. Tyska skolans fyrstämmiga kör var också
särdeles berömd för fyrtio år sedan. Den
användes också flitigt, icke blott om söndagarna
vid högmässan, utan också vid större
begrafningar i kyrkan. Om dessa kappades man att
få vara med, ty den tiden renderade det
skolgossarna ett halft skålpund konfekt och en splitter
ny riksdalersetta hvar. Det var naturligtvis Jancke
som bestämde, hvilka som skulle vara med —
och därför hyllades Jancke.
Ett alldeles särskildt tillfälle hade vi nu, ty
Mårtens gås närmade sig, och den dagen
brukade alltid festligt firas af pojkarna i Tyska
lyceum och för öfrigt äfven annorstädes i
hufvudstadens läroverk. Den gamla plägseden är nu
utrotad i skolorna af den stränga disciplinens
hand, men det tycker jag är skada, ty nöjet var
ju ganska oskyldigt och glädjande både för
gifvarne och mottagaren.
År 1858 stod ännu seden i sitt fulla flor.
Hvarje klass samlade in pengar för att gifva sin
klasslärare gäss till present på mårtensdagen,
men det skulle naturligtvis ske hemligt och komma
som en fullständig öfverraskning. I början af
november kommo listorna ut, och inom få dagar
voro i ensamt vår klass några och trettio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
