Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 2. »Mårtens gås»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många om och men, fastnade vi för en fru, hos
hvilken vi fingo en stor präktig gåskarl och två
gäss för tillhopa femton riksdaler, och det funno
vi vara en god affär. En sjåare hjälpte oss med
buren till skolan, där vaktmästaren, som var
invigd i hemligheten, gömde den i sin vedbod till
den högtidliga dagen.
Men nu var frågan, hvar vi skulle göra af
öfverskottet. Vi hade ju nära tjugo riksdaler
öfver. Det hölls en större konferens och beslöts
att för återstoden köpa magistern en vacker
klockkedja af silfver, ty vi hade sett att han hade
en dylik endast af hår, som vi alls icke funno
vacker. Sagdt och gjordt!
Så kom ändtligen den efterlängtade stora
dagen. Alla voro på sina platser i god tid,
fnittrande och pratande. Klockan slog åtta och
magistern inträdde. Morgonbönen hölls under
tyst och allvarsam hållning, hvarefter magistern
lät sin blick fara öfver bänkraderna och yttrade
i vänlig ton, »att det gladde honom att se att i
dag ingen kommit för sent eller fattades i klassen».
Ett bredt, likformigt leende flög öfver alla
pojkansiktena. Det var enda svaret.
»Kack, kack, kack, kack ... kack!» ljöd det
förtvifladt och vildt utanför, dörren flög upp och
in kom gåskarlen flaxande, efterföljd af sina två
befjädrade damer. Bakom i dörren syntes den
gamle vaktmästarens glada ansikte.
Ett jubel, som endast lifvade pojkar kunna
uppstämma, hälsade gässens entré. Gåskarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
