Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 5. Vid Karl XV:s kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blick och sade sedan leende, i det han med sin
stora hand hårdt klappade mig på axeln.
»Hör på, du lilla morsgris, slå du de där
grillerna ur hågen. Du har inte lust att läsa,
säger din mor — tror du man kommer någon
vart i sjömansyrket utan boken? Nej, du min
gosse, stanna du på landbacken och arbeta flitigt
i skolan och gör din mor glad, som jag nu ser
är sorgsen — då kan du bli en karl med tiden.
Det är mitt råd, och det är godt. För öfrigt
behöfver jag icke någon kajutvakt. På sjön,
skall jag säga dig, är för öfrigt ett litet helvete
för alla lata pojkar. Där kan det vankas smörj
morgon, middag och kväll. Sådana äro
sjökaptenerna på sjön — och jag med! Ja, farväl,
lilla fru, det blir nog bra med gossen, det är
inte farligt — så’na där griller gå öfver.»
Vi gingo, och jag såg att min mor var
lättare till sinnes. Efter de lofvande utsikter,
hvarmed kaptenen utsmyckat lifvet på sjön, talade
jag icke vidare om saken. Min mor hade sin
hemliga plan, hvilken hon omedelbart satte i
verket.
Emellertid var det lif i Stockholm i dessa
vårdagar. Hufvudstaden och för öfrigt hela Sveriges
rike beredde sig att fira sin unge konungs och
drottnings kröning, och den skulle ske med en
ståt, som aldrig tillförne. Nyfikenheten var stor,
icke minst bland Stockholms skolpojkar. Jag
och Johan Pegel voro så mycket som möjligt ute
och ströfvade kring i staden, sågo på huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
