Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skolpojksminnen - 6. Ett hemskt Stockholmsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än i dag välbeställd vinhandlare på Söder, den
11-årige Wolffart, sedermera landskapsmålare,
samt jag.
Men vårsolen började gassa, och det tyckte
hvarken vi eller vår snöfästning om. Vi voro i
slutet af mars och påskdagen var just inne. Vi
pojkar voro mindre kyrksamma af oss och
beslöto därför att, under det andra hyggliga
människor gingo i kyrkan, reparera skadorna på våra
förr så ståtliga murar och bastioner. Klockorna
klingade så vackert och fridfullt från Maria
kyrktorn, kallande folket till Herrans tempel,
medan vi pojkar under gladt skrän med våra
spadar hamrade på våra snövallar. Eljes var
allt tyst och fridfullt.
Då på en gång hördes skrik och rop från
de mörka gångarna inne i den gamla
hufvudbyggnaden och snart urskilde vi det gälla ropet:
»Tag fast tjufven!»
Vårt arbete upphörde ögonblickligen, och vi
stirrade upp mot den stora trappan. I ett nu
blef där synlig en ung man, en gardist i kappa
och släpmössa, hvilken syntes villrådig om hvilken
väg han skulle taga. Men plötsligt störtade han
ned för trappan till vänster och vidare öfver
gården mot stora ingångsporten åt Götgatan.
Ropen »tag fast! tag fast!» ljödo alltjämt och
snart var trappan full af förföljande och främst
ett fruntimmer, som skrek värst.
Vi pojkar kastade våra spadar och gnodde
efter flyktingen, instämmande af alla krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
