Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I ett prästhus på landet - 4. En rymmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Västerås för de äldre, och därfär fingo vi pojkar
allt oftare gifva oss in för att uträtta små
kommissioner. Vanligen var det Fridolf och jag, som
fingo förtroendet, men en och annan gång hade
Emile B. fått följa med, men pastorn var rädd
att släppa honom lös, ty litet hvar hade märkt,
att då han varit inne i staden, hade han aflagt
besök på stadskällaren, där han förskaffat sig en
stadig »florshufva», så att gången gick i
krumelurer och målföret var icke heller så säkert. Det
där var nog medfödda anlag, tillökade genom
förvänd uppfostran. Att de svaga föräldrarna
försågo en sådan gök med en handkassa på
tjugufem riksdaler i månaden det var oförlåtligt.
Emellertid hade nu någon tid förgått efter
bastonadens minnesrika dag, och det blef åter
fråga om stadsresa för oss pojkar. Emile B. hade
i ganska vänliga ordalag framställt sin önskan att
få följa med, och som både fruns och pastorns
vrede för längesedan gått öfver och de tyckte
att Emile kunde behöfva någon förströelse, blef
det beslutadt att Emile och jag skulle resa i
sällskap. Men jag uppmanades af pastorskan att
ha ögonen på kamraten och styra så om att han
icke kom i tillfälle att göra visit på stadskällaren.
Strax på förmiddagen gåfvo vi oss af, ty vi
skulle vara hemma till middagen. Det var ett
strålande vackert väder. Emile hade tagit sin
stora vinterrock på sig, då jag däremot gaf mig
af i min lilla kavaj. Men han var ju en sådan
mes och rädd för den minsta vindkåre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
