Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I ett prästhus på landet - 5. Ett bondbröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inga, skulle nu bortgiftas med en förmögen
hemmansson från Romfartuna socken, en af de
styfvast ansedda karlarna i hela trakten, och så visste
man att hans vackra hemman var ointecknadt och
både guld och silfver fanns dessutom i huset.
Icke heller kom Inga barskrapad från
föräldrahemmet, så det var då ett gifte som alla kunde
gilla.
Det är på landet såsom i städerna. Penningen
talar först och främst sitt öfvertygande språk.
Finnes den, tycker man lyckan vara hemma, om
äfven den sanna och verkliga kärleken saknas.
Så har det varit i alla tider och lär väl så
förbli. På landsbygden är kanhända den krassa
egoismen större i hithörande fall, än bland de
mer bildade klasserna.
Hur det stod till med kärleken mellan
Erssons Inga och rika Romfartuna-Pelle, vet jag ej,
och det frågade vi pojkar heller icke efter. Allt
prästgårdsfolket voro bjudna till bröllopet, och
naturligtvis vi gossar också. Det var det första
bröllop, vi voro med på, och vi hörde att det
skulle bli ett hejdundrande kalas, som skulle vara
»i dagarne tre». De inbjudna voro från hela
den omgifvande trakten, väl en sextio personer,
hvilka alla, jämte deras hästar, skulle bespisas
och beredas lägerplats. Det är annat att ställa
till bröllop på landet, än att i en stor stad anordna
ett litet fint konfektsbröllop. Långt i förväg måste
tillrustningarna börja. Det är slakt och
väldiga »inkok», korfstoppning och syltning, bryggd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
