Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I ett prästhus på landet - 7. Farväl, mina barndomsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad jag läst, antingen om Karl XI:s reduktion,
eller om franska revolutionen, och pastorn hörde
med leende intresse på mitt resonnemang. Jag
vet icke, hvarifrån jag fick min uppfattning, men
jag — själf utgången ur medelklassen — var fullt
utbildad aristokrat, jag kunde ej gilla Karls
hårdhändhet och den blodiga och brottuppfyllda
franska revolutionen afskydde jag — något som
jag för öfrigt gör än i dag.
Som sagdt, jag lefde i drömmar, och något
mål för min framtid ägde jag icke ännu. Men
ett kände jag, jag ville och kunde ej gå
läsvägen, och dessutom visste jag att det var
omöjligt till följd af min mors små tillgångar. Men
jag ville ut i världen så fort som möjligt och
själf förtjäna mitt bröd, och det borde väl icke
vara så svårt för en stor, frisk och stark gosse,
som jag. Framför alls icke läsa fler dumma läxor
i matematik, i engelska och franska, hvilka språk
voro omöjliga för min motsträfviga tunga.
Jag rådgjorde med min gode vän pastorn, och
jag skref hem till min mor och bönföll att få sluta.
Jag föreslog själf att få komma i handel — ett
yrke, som jag dock kände att jag afskydde. Det
var ju torra prosan, men jag kom åtminstone ut
i världen, och sedan blef det väl någon råd.
Min mor prutade emot i början, ty hon hade
väl vackrare drömmar för sin gosse, men slutligen
gaf hon med sig och skaffade själf en plats åt
mig i en god och hederlig affär. Glad var jag
och stolt, jag var femton år och kände mig stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
