Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I ett prästhus på landet - 7. Farväl, mina barndomsdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till byvägen, som ledde ned till prästgården,
kastade jag mig ned i gräset mellan de susande
björkarna och granarna och här i ensamheten
drömde jag mig tillbaka de gångna åren med
deras frid och glädje och undrade hur den ovissa
framtiden skulle komma att gestalta sig. Jag
hade nu fått en ny vurm i mitt sangviniska sinne.
Jag ville bli konstnär, jag ville bli skådespelare,
en af dessa lyckliga, som fingo återgifva i kött
och blod dessa stora gestalter, hvarom jag här i
skogarnas skugga så mycket och med sådan
entusiasm läst och svärmat.
Ja, så skulle det bli. Skådespelare skulle jag
bli, en Edvard Swartz eller Georg Dahlqvist —
minst.
Jag fortsatte min väg. Ingen hade sett mig
förr än jag trädde in i matsalen, där man just
var färdig att sätta sig till bords. Mottagandet
blef det hjärtligaste och samvaron den
innerligaste. Här funnos hjärtan, som aldrig hade
förstått förställning eller tvång, och de dagar jag
nu åter tillbringade på Jädra voro härliga och
oförgätliga.
Fridolf K. var redan inne i skolan i
Strängnäs, efter att först ha konfirmerats af pastor R.,
men jag ströfvade ensam omkring till våra
älsklingsställen och tummelplatserna för våra lekar
— det var sig likt, endast ännu vackrare i mina
ögon.
Men all fröjd är kort. Jag måste åter hem,
och tog för sista gång afsked af mina trofasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
