Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från ”Ladans” första dagar - 3. Kalle Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roll. Gå nu med kamraterna och njut en nöjets
bägare,» och därmed försvann han.
Kalle Petter kom ut hoppande på ett ben,
strålande glad och lycklig. Den kvällen hade
han icke några funderingar mera på — änkhuset.
Men de kommo måhända igen någon gång under
de återstående månaderna.
En annan gång, då det stod mer än illa till
med Kalle Petters ekonomi, hittade han
händelsevis bland sin aflidna systers små tillhörigheter ett
litet nålhus af hvitt ben. Han synade nålhuset,
och därunder föddes en ljus idé i hans hufvud.
»Det här är någonting för gubben Hammer,»
tänkte Kalle Petterson, och så bar det af till n:r
15 Fredsgatan, där Hammer den tiden hade sin
butik.
Kalle Petter trädde in med säker min och
hälsade den store »konstkännaren» och
antikvitetsuppköparen med orden:
»Tjänare, snälla, goda herr Hammer! Jag
har något fin-fint, som herrn skall få för billigt
pris. Ett nålhus af ben, som har historiskt värde.
Det skänktes af Fredrik den store som barn till
hans mor drottning Dorotea af Preussen. Af
denna gafs det åt hennes dotter Lovisa Ulrika,
hvilken i sin ordning skänkte nålhuset åt sin
dotter Sofia Albertina. Denna förärade det åt sin
vän, fröken Magdalena Rudenschöld, och denna
gaf nålhuset — åt — min mamma, som då var
liten flicka. Ni finner nog, herr Hammer, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
