Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från ”Ladans” första dagar - 3. Kalle Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på bästa fot, fastän sällan en dag förgick utan att
Kalle fick sig en »gliring» för sin tröga läsning.
»Kors i herrans namn! Jag läser, så ögonen
kunna trilla ur skallen på mig. Hemma kan jag
rollen som ett vatten, men bara jag kommer på
teatern och får se dig, Josephson, så kan jag inte
ett ord.»
En gång höll sig Kalle hemma från en
repetition utan att underrätta om orsaken. När han
dagen därpå kom, var direktören icke god på
honom.
»Snälla söta Joseph! Jag hade skickat bort
mina stöflar till skomakarn för halfsulning.»
»Det är väl intet skäl att försumma en hel
repetition. Då tar man ett par andra stöflar på
sig.»
»Herre Gud, en så’n förb—d karl!» snyftade
Kalle. »Jag har ju bara ett par!»
Vedermödorna voro många för Kalle
Petterson, och de få återstående månaderna blefvo icke
bättre. Mot slutet af sin stockholmsvistelse råkade
Kalle i ett par obarmhärtiga »kissars» klor, hvilka
ledsagade honom till gäldenärernas stilla och tysta
asyl, Hornsgatan n:r 74, där ingen störde den
inburades stilla betraktelser öfver lifvets
fåfängligheter. Här trifdes Kalle rätt godt och uttryckte
sin förnöjelse med orden:
»Det var de lyckligaste dar i mitt lif, ty
hvar morgon då jag vaknade låg pengar bredvid
mig — dagtraktamentet för dagen! Hå hå, ja ja!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
