Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från ”Ladans” första dagar - 4. Albert Lichtenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bättre tankar om herr W:s affärsgeni. Pengar!
— det betydde för de stackars sujetterna föda,
erlagd hyra, återupprättadt borgerligt anseende
— allt! Man kände sig stolt och trygg, man bar
hufvudet högt och såg folk i synen — ty den
15:de hade man ju pengar och man lofvade till
höger och vänster att infria sina förbindelser.
Ändtligen kom den stora lyckodagen, och
redan tidigt samlade sig artisternas stora
björnhop i vestibulen. Richard Wagner hoppade på
ett ben och drog mun på sned likt »en glad
lax», Kalle Petterson svettades, knäppte händerna
och bad till Gud. Hvar och en uttryckte sina
förhoppningar på sitt vis. Allt emellanåt kände
man på den stängda kontorsdörren och lyssnade.
Därinne hörde man steg fram och tillbaka.
Slutligen några minuter efter 11 vreds nyckeln om,
dörren gick upp och man såg herr Georg W.,
som frankt bad de af rörelse darrande sujetterna
stiga på.
Den store financieren, den svenske Law,
fortfor att promenera, han sköt och rätade på
guldglasögonen, harklade sig och började, under det
att armarna lifligt fäktade:
»Ja, mina damer och herrar! Ni se mig i
en märklig situation ... ni ska ha edra penningar
... ni ser denna stora kassakista — i den har
jag pengarna ... men det har händt mig en
malheur ... ett missöde ... nyckeln har spårlöst
förkommit ... jag kommer icke åt några pengar,
och det återstår er endast att ytterligare vänta ...
ja, så står det till!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
