Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teater-typer från skilda scener - 5. Ludvig Fristedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordalag, att han skulle taga tillbaka sina ord.
Detta ville ej denne, utan förklarade att han
stod för hvad han sagt. Just då stämningen var
som hetast, öppnades den täta ring som slutits
kring den internerade direktören af Fristedt, som
med håret på ända och eldröd i ansiktet af
drufvans safter, röt:
»Herre! Har inte jag glöd och inspiration?»
»Jo, det har herrn — men den är alltid
åt h-te!»
Josephson var räddad — alla brusto i skratt.
Utom sin passion för teatern, hade Fristedt
en passion — den att äta. I synnerhet på
smörgåsbord var han svår — han gjorde där
nästan »rent hus». Det var svårt att få något
med när Fristedt regerade där. En gång hade
han fått tag i ett präktigt inlagdt laxhufvud, i
hvilket han som bäst höll på att — botanisera.
En herre, som stod bakom och gärna ville
ha litet med, inföll då:
»Bäste herr Fristedt, det finns flere än herrn,
som tycka om laxhufvud.»
»Ja, men icke så mycket som jag!» svarade
gourmanden med förkrossande lugn.
Sådan var Fristedt. En tillförsikt som aldrig
svek och ett själfförtroende som gjorde honom
lycklig.
Sista tiden tjänstgjorde han såsom andre
regissör vid direktör Alb. Ranfts Svenska teater,
alltid lika punktlig och arbetsam. Genomhederlig
och sparsam, lefde han förnöjd på sina alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
