Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strögods - 6. Kvinnovänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnohjärtat för den ofta buttre maken, hvilken
kanske föga fattar det fina strängaspelet, för att
i stället sänka det i skötet hos den bepröfvade
och känsliga barndomsvännen.
Kvinnovänskapen, när den är sann och äkta,
är uppoffrande och består, fast som klippan,
under alla lifvets skiften. Hur många kvinnor
finnas icke, som genom ödets lottkastning blifvit
dömda att vandra allena genom lifvet, som aldrig
fått ordna åt sig ett eget hem, aldrig fått glädja
sig åt att se en familj uppväxa omkring sig,
aldrig fått genomlefva dessa stunder, bittra och
ljufva, som medfölja en makas och moders kall.
Hur hårdt och kargt och ensamt skulle ej lifvet
kännas henne, om hon icke ägde den trofasta
barndomsvännens hjärta att sluta sig till.
Ofta händer ock att två kvinnliga enslingar
slå sig tillsammans och genomlefva sitt dagliga
lif, sida vid sida. Jag minns ett par typer från
min ungdom, riktiga praktexemplar af kvinnlig
vänskap, uppoffrande för andra och hjärtliga mot
alla och spridande glädje och munterhet hvart
de kommo.
»Vi ha bedt flickorna Eva och Emma komma
hit i afton,» hette det, och flickorna kommo.
De voro hvita som dufvor i hufvudet, och nog
var jungfruskinnet något skrynkligt, men ack,
hur mycken hjärtats godhet och mildhet strålade
icke ur de gamla ögonen, och hvilken innerlig
kärlek hyste de icke för hvarandra! Och när den
ena vännen en sommarmorgon slumrade in för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
