5’ A'nis, kryddor, bestående av frukterna från Pim-pinella anisatum el. Illicium anisatum. Anisetf, en likör, som innehåller anisolja. Anisotrop [-trå'p], kallas en kropp, som har olika egenskaper i olika riktningar t.ex. olika hårdhet. AniversaTium, årsfest. An'jalaförbundet kallas en sammansvärjning, som under kriget mot Ryssland 1788 riktades mot Gustav III. De förbundna bestod av ett flertal officerare, som var missnöjda med konungens egenmäktiga styrelsesätt, särskilt med hans sätt att framkalla krig med Ryssland, som de ansåg strida mot Sveriges författning. Upprorsmännen övertalade general Armfelt att i en till ryska kejsarinnan ställd skrivelse erbjuda fred. Konungen befann sig i en synnerligen brydsam belägenhet, då en krigsförklaring från Danmark gav honom anledning återvända till Sverige, där han med framgång vädjade till den svenska fosterlandskärleken. Efter freden med Danmark ställde konungen Anjala-männen till svars för deras stämp-lingar. D,e flesta av huvudmännen lyckades fly till Ryssland. Anjan, sjö i v. Jämtland, 420 m ö.h. Anjeskutan, 1 200 m högt fjäll på n. sidan av sjön Anjan, Jämtland. An-jon, en negativt laddad del av en molekyl. Anjou [agsjo'], franskt landskap vid nedre Loire, utgjorde under medeltiden ett grevskap, som efter att tidvis innehafts av bl.a. Frankrike, England och Neapel år 1360 blev franskt hertigdöme. Flera franska prinsar hade redan förut erhållit titeln hertig av A. En av dessa, Ludvig IX:s bror Karl, blev 1266 konung av Neapel och stamfader för ätten A. därstädes. Anka. — 1. A. härstammar från gräsand. Den i Sverige vanl. rasen är P e k i n g-a n k a n, som härstammar från Kina och har gul näbb och gulröda ben. Svensk blå anka är blågrå med vit bröstfläck, grön näbb och rödgula ben. Svensk gul a n k a är en färgvarietet av föregående, populär i s. Sverige. Vidare märks Aylesbury*- och Rou-e n a n k a n. Ankavel bedrivs i Sverige för köttets skull. Man slaktar ankungarna vid 10—12 veckors ålder, innan de byter fjäderdräkt och börjar magra. — 2. Skämtsam beteckning för oriktig pressuppgift. An'kara (Ango'ra), Turkiets nya huvudstad i det inre av Anatolien, Mindre Asien. 287 000 inv. 1950. Nyuppförda byggnader i europeisk stil nedanför den gamla kyffiga turkstaden ger A. en egendomlig prägel av brytning mellan öster- och västerland. Viktig järnvägsknut. Jfr Turkiet, historia. Ankarcrona, S. G. H., 1869—1933, målare, som utförde stämningsbilder med motiv särskilt från Dalarna. A. intresserade sig även för hembygdsforsk-ning. Ankardävert, lyftarm för att flytta ankaret. Ankare. — 1. Rymdmått, som numer ej används, motsvarande 15 kannor, dvs 39,26 liter. — 2. Se Elektriska maskiner. — 3. Ett stycke mjukt järn, genom vilket en hästskomagnets poler förenas för att förhindra avmagnetisering. — 4. För fartygs kvarhållande å viss plats används ankare av olika utseenden (vanliga ankaret, skålankaret, skruvankaret m.fl.). Det vanliga ankaret består av en järnstång, läggen, som grenar sig i två, mot läggen något upphöjda armar, vilkas skovelformiga slut kallas flyn. Nära läggens övre ända sitter stocken, en stång av trä el. järn, vinkelrätt mot läggens och armarnas plan. — 5. Se Ur. Ankargång, se Ur. Ankarslut, tvärgående stång i ena änden av ett ankarjärn; används för förankring i mur. I äldre byggnader är A. ofta synligt på utsidan. Ankarspel, anordning för att upphissa (hiva) ankare på fartyg. Ann Ankarsrum, järnbruk i Kalmar län. Ankarur, se Ur. Anker Larsen, J., f. 1874, dansk författare och dramatiker av egendomlig, mystisk läggning. Hans mest bekanta arbete är romanen De vises sten. Ankult, dyrkan av förfäderna och deras andar. Denna kult har förekommit hos flertalet ariska folk, där den utvecklats till en dyrkan av både stammens och folkets urfäder. Bland nu levande folk finns A. särskilt hos kineserna, där den delvis sammanhänger med deras starka betoning av familjebanden, vördnad för de äldre familjemedlemmarna samt folkets konservativa läggning. Ankylo's, styvhet i en ledgång, orsakad av förstöring av ledytorna med efterföljande sammanväxning el. skrumpning och förstöring i omgivningarna, dvs av ledkapsel, senband el. muskler. Anlag, se Ärftlighetslära. Anlöpning, färgning av metallytor genom oxid-el. sulfidbildning. Anmärkaren, Sveriges första oppositionstidning, utkom 1816—29 och grundades av Fr. Cederborgh. Anmärkningsanledning. Om A. föreligger mot statsråd, kan riksdagsman el. utskott anmäla att A. föreligger, varefter remiss skall ske till konstitutionsutskottet, för vilket anledningen uppges. Anmärkningsmål rör anmärkning mot statlig institutions räkenskaper och handläggs av riksräken-skapsverket el. annat ämbetsverk, som har egen specialrevision. Anna, ett nickelmynt i Indiska unionen och Pakistan. 16 A. = 1 rupie. Anna, enl. traditionen Jungfru Marias moder. Den heliga Anna firas i katolska kyrkan 26 juli. Anna, 1568—1625, svensk prinsessa, dotter till Johan III. Ehuru protestant medföljde hon Sigismund till Polen och dog där. Anna av Österrike, 1601—66, drottning av Frankrike, förmäld med Ludvig XIII. Åren 1643—61 var A. förmyndare för sonen Ludvig XIV. Styrelsen fördes under denna tid av A:s gunstling Mazarin. Anna, 1665—1714, drottning av England och Irland 1702, då hon efterträdde svågern Vilhelm. 1707 förenades England och Skottland (Storbritannien) i union under henne. Hertigen av Marlborough hade genom sin gemål ett obegränsat inflytande över drottningen till 1710. Anna av Kleve, 1515—57, konung Henrik VIILs av England fjärde gemål. Äktenskapet upplöstes efter några månader. Anna Boleyn [bålFin], 1507—36, förmäld med konung Henrik VIII av England och moder till drottning Elisabet. Henrik tröttnade snart på A., lät anklaga henne för äktenskapsbrott och halshugga henne. Anna Ivanov'na, 1693—1740, kejsarinna av Ryssland, Peter II:s efterträderska 1730. A. behärskades av sin gunstling v. Biron, som var den egentlige styresmannen. Annaler, årsböcker. I Rom hade prästerna till åliggande att föra anteckningar över årets viktigaste tilldragelser, vilket småningom utbildades till ren historieskrivning. Medeltiden upptog denna vana först under 8:e århundradet. De snart uppstående, mer livliga och sammanhängande skildringarna kallade man då för krönikor. Dessa gav, sammanflätade med klostrens k a 1 e n d a r i e r, ett slags almanackor, upphov till våra första svenska annaler, vilka icke torde kunna föras längre tillbaka än till 1200-t. — A. används numera som titel å fortlöpande tidskrifter. An'nam, f.d. stat i Franska Indokina, ö. Bortre Indien; ingår nu i Viet-Nam (Central Viet-Nam). 150 000 km2. 7,2 milj. inv. Huvudstad Hue'. Annbok, se Avenbok.