8i Genom donationer från medlemmar av familjen A. har det storartade Astor-biblioteket i New-York grundats. Bland medlemmarna mäiks lady N. W. A., f. 1879 i USA, gift andra gången med lord Waldorf A. Hon efterträdde mannen som konservativ medlem av engelska parlamentet 1919 och var den första kvinnliga parlamentsledamoten i England. Astra, apotekarnas kemiska fabriker, Södertälje, grundat 1913, har spelat en ledande roll i den svenska läkemedelsfabrikationen. Astrachan [-anj'], stad i sö. Ryssland, 68 km från Volgas utflöde i Kaspiska havet. Huvudstad i förvaltningsområdet A., RSFSR, med ca 254 000 inv. 1939. Handel på Iran och Centralasien. Astraga'1, list på en pelare, som skiljer den från kapitälet. A. har ofta form av en pärlstav. Astraka'n. — 1. Se Äpple. — 2. Krusulliga, svartbruna lammskinn från en rysk fårras. Jfr Fårsläktet. — 3. Se Astrachan. Astra'I, astralisk, som hänför sig till stjärnorna, st järnlik. Astra'lkropp, enligt nyplatonikerna en i människans kropp befintlig men för ögat osynlig substans, vilken ansågs vara bärare av människosjälen. A. tänktes härröra från en utstrålning från stjärnorna och kvarleva en tid efter döden. Astra'Iljus, det ljusskimmer, som under st järn-klara nätter syns särskilt mellan Vintergatans stjärnor. Astralolja, renad fotogen. Astrid, 1905—35, dotter till prins Carl, 1926 gift med Leopold, kronprins av Belgien. 1934 drottning. Hon omkom följande år vid en automobilolycka. Astrid, prinsessa av Norge, f. 1932, dotter till kronprins Olav och kronprinsessan Märtha. As'trofysi'k, se Astronomi. Astrolo'g, stjärntydare. Astrologi', stjärntydningskonst. Den föregivna konsten att ur stjärnornas ställning kunna förutsäga framtida händelser och människors öden utbredde sig från Kaldéen till Främre Asien och Egypten, bedrevs sedan under 800—1400-t. av araberna och därefter i Västerlandet, till dess så småningom den Kopernikanska världsåskådningen helt undanträngde denna vetenskapligt utstyrda övertro. Många av de främsta astronomerna i början av nyare tid var även troende astrologer såsom Tycho Brahe och Kepler. I Orienten står ännu A. på många håll högt i anseende. — Jfr Horoskop. Astronomi', vetenskapen om himlakropparna, deras läge och rörelse, storlek, form, fysiska och kemiska egenskaper. Man skiljer mellan deskriptiv (eller beskrivande) A., praktisk (eller observations-) A., teoretisk A. (som fullföljer beräkningarna, sammanställer och drar slutsatser ur observationerna), celest mekanik (behandlande de mekaniska lagarna för himlakropparnas rörelser) och astrofysik (som omfattar studiet av himlakropparnas fysiska och kemiska beskaffenhet framför allt med tillhjälp av spektroskopet). Studiet av solens egenskaper sammanfattas under termen solarastronomi, av fixstjär-nornas under termen stellarastronomi. — Redan kaldéer, hinduer, kineser och egyptier hade gjort st järnvärlden till föremål för ingående studium. Grekiska lärda och filosofer kom i sina spekulationer över världsalltet till uppfattningen att jorden är rund; Ptolemeus (100-t. e.Kr.), den grekiska kulturens störste astronom, föreställde sig jorden som ett klot, omkring vilket de övriga himlakropparna kretsade i cirkelformiga banor, ehuru dessas medelpunkter ej fullständigt sammanföll med jordens. Efter Ptolemeus blev araberna de främsta astronomerna och med dem fördes forskningen till Västerlandet. Där kom genom Kopernikus (1500-t), som Ata uppfattade solen som planetsystemets medelpunkt, astronomin i ett nytt skede. Tycho Brahe (slutet av 1500-t.) förbättrade observationskonsten, och Kepler (början av 1600-t.) upptäckte lagarna för planeternas rörelse kring solen. Newton (slutet av 1600-t.) lade genom upptäckandet av tyngdlagen grunden till den ælesta mekaniken. — Den moderna astronomin sysselsätter sig framförallt med problem rörande stjärnornas utveckling och fördelning i vårt eget stjärnsystem, Vintergatan. I synnerhet radioastronomin har under senare tid lämnat värdefulla bidrag till vår uppfattning om stjärnsystemets byggnad. — Jfr bilderna sid. 82—83 och Stjärnhimmeln, Solsystemet, Planeterna, Stjärna, Relativitetsteorin. Astronomiska tuben eller Keplers kikare är sammansatt av två samlingslinser och ger en upp-och nedvänd bild av föremål. Astronomisk enhet för avstånd är jordbanans radie. Jfr även Ljusår och Parsek. A-sträng, mus., andra strängen, altsträngen, på violinen, första på altviolinen och violoncellen, tredje på kontrabasen. Astu'rien, nuv. Oviedo, landskap i nv. Spanien vid Atlanten, ytvidd 11 000 km2. 900 000 inv. 1952. Viktigaste stad Oviedo. 109 000 inv. 1952. — A. är ett skogbevuxet bergland, där särskilt kuststräckan är mycket bördig. Förutom vanliga sädesslag odlas frukt, tobak och lin. Asuncion [-thiå'n], den sydamerikanska republiken Paraguays huvudstad vid Paraguayfloden. 206 000 inv. 1950. — A. grundlädes 1536 och var till 1620 de spanska La Plata-koloniernas huvudstad. Asunden, se Äsunden. Asy'l, fristad. Fordom var kloster och kyrkor fridlysta områden, där förföljda fann skydd. Asylrätt är folkrättsligt det skydd, en stat lämnar främmande staters medborgare som för att undgå straff söker tillflykt på dess område. Genom fördrag har flera stater överenskommit om utlämnande, varifrån politiska flyktingar dock som regel undantas. Asymmetri', bristande överensstämmelse, olikhet mellan två halvor (motsats symmetri*). Asymme'triska systemet, se Kristall. Asympto't kallas en rät linje, som ligger på sådant sätt i förhållande till en krokig linje, att, om linjerna utdras, de ständigt närmar sig varandra utan att dock någonsin träffas. Hyperbeln har t.ex. två A. Asyn'jor, se Asar. Asynkro'nmotor, elektrisk trefasmotor med eftersläpning till skillnad från synkronmotor, som går med ett av växelströmsfrekvens och poltal fixerat varvtal. AT, förkortning för Aftontidningen. Ataca'ma, öken i v. Sydamerika, till största delen fallande inom n. Chile. Utmärkande för A. är framför allt dess mer eller mindre uttorkade saltsjöar (salarer). Från en av dessa, Ascotan, tillgodoses största delen av världens behov av borax. Atama'n, rysk benämning på överhuvud för kosackerna. Atanasia'nska trosbekännelsen är sannolikt tillkommen på 500-t. och ej författad av Atanasius. Den handlar om treenigheten och Kristi bägge naturer och är antagen av såväl de katolska som protestantiska kyrkorna. Den börjar och slutar med en förbannelse över var och en, som ej helt och rent omfattar den kristna tron. Särskilt av denna anledning har man sökt få A. avskaffad, men kyrkomötet har härvidlag hittills ställt sig avvisande. Atana'sius, 293—373, kyrkofader, biskop i Alex-andria, känd bl.a. som arianismens förnämste motståndare. Atatürk, se Kemal pascha.