»3i Textilindustri och urmakeri. — 2. Stad i schweiziska kantonen med samma namn vid floden Aar. 146 000 inv. 1950, med förstäder 155 000. Förbundshuvud-stad, universitet. Bernadotte [-dåtV], den släkt, varifrån Sveriges nuvarande kungafamilj utgått. Släkten härstammar från Béarn, ett litet bergland vid Pyrenéerna. —• Jean B., 1763—1844, tjänade i den franska revolu-tionsarmén och deltog sedan i Napoleons krig. Han blev general, marskalk av Frankrike, furste av Ponte Corvo och valdes slutligen år 1814 till Sveriges och Norges konung. Som sådan antog han namnet Karl* XIV Johan. Bernadotte [-dått']. — 1. Oscar, 1859—1953, svensk prins, greve af Wisborg, son till konung Oäkar II, ingick äktenskap med Ebba H. Munck av Fulkila och avstod därvid från arvfurstevärdigheten. Han erhöll därvid titeln prins B. — 2. Carl B., f. 1890, greve af Wisborg, son till B. 1., ryttmästare, ordf, i skogsvårdsstyr. i Uppsala län 1936—55. — 3. Folke B., 1895—1948, greve af Wisborg, son till B. 1., ryttmästare, chef för Sveriges scoutförbund. Gift med Estelle Manville. — Under andra världskrigets slutskede var B. som Svenska röda korsets ombud i Tyskland och medverkade då till att framför allt norrmän och danskar i tid befriades ur koncentrationslägren. Han underhandlade också med Himm-ler om fred men utan resultat. B. blev 1948 av FN utsänd som medlare i Palestinakonflikten och mördades i Jerusalem under en resa sept. 1948. — 4. Lennart B., f. 1909, son till prins Wilhelm, i hans äktenskap med Maria av Ryssland. År 1931 gifte sig B. med Karin Nissvandt. Han förverkade därigenom arvsrätten till riket och de titlar och företrädesrättigheter han åtnjutit som arvfurste samt erhöll titeln greve af Wisborg. — 5. Sigvard B., f. 1907, greve af Wisborg, son till konung Gustav VI Adolf och Margareta, förlorade furstevärdigheten genom att 1934 gifta sig med Erika Patzek, en köp-mansdotter från Berlin. Sedan 1943 gift med danskan Sonja Robbert. — 6. Carl B., f. 1911, son till prins Carl, gift 1937 med grevinnan Elsa von Rosen, varigenom han förlorade sin prinstitel. Han erhöll ny prinstitel av kung Leopold av Belgien. Sedan 1954 gift med Anna Margareta Larsson. — 7. Carl Johan B., f. 1916, greve af Wisborg, fjärde son till konung Gustav VI Adolf. Förlorade sin prinstitel 1945 genom sitt giftermål med Kerstin Wijkmark. Bernalperna, se Berner-Oberland. Bernanos [bämanå's], Georges, 1888—1948, fransk författare som skrev tidskritiska, katolskt färgade romaner, En prästmans dagbok. Bernard [bäma'r]. — 1. Claude B., 1813—78, fransk fysiolog, som utförde grundläggande undersökningar över kroppens sockeromsättning. — 2. Tristan B., 1866—1947, populär fransk komedi- och romanförfattare. Bernardin de Saint-Pierre [bärnardärj' dö [-säq-pjä'r],-] {+säq- pjä'r],+} Jacques Henri, 1737—1814, fransk författare, känd genom sin roman Paul et Virginie. Bei^ner Oberland [å'b-], den av höga alper (Ber-neralperna) upptagna delen av schweiziska kantonen Bern, med alptopparna Finsteraarhorn (4 275 m), Jungfrau (4 166 m) och Alpernas största glaciär, Aletschglaciären. Bernhard, f. 1911, prins av Lippe-Biesterfeld, förmäldes 1937 med prinsessan Juliana av Holland, sedermera drottning. B. flydde till England 1940. 1944 blev han överbefälhavare för motståndsrörelsen. Bernhard, Stora S:t, bergspass (2 400 m högt), som ö. om Mont Blanc leder från Rhönedalen till Italien. Passet är berömt för sitt kloster, som gav härbärge åt resande och medelst därför dresserade hundar räddat många från att under färden för Ber olyckas. I krigshistorien har passet spelat en roll (bl.a. gick Napoleons tåg över Alperna genom detsamma). Bernhard, hertig av Sachsen-Weimar, 1604—39, härförare. Han deltog tillsammans med Gustav II Adolf i trettioåriga kriget. B. vann slaget vid Lützen, sedan konungen stupat. Därefter förde han befälet tillsammans med Gustav Horn. Efter nederlaget vid Nördlingen 1634 övergick han i fransk tjänst. Bernhard av Clairvaux [klärvå'], 1090—1153, tillhörde en burgundisk riddarfamilj, inträdde i cister-ciensorden 1113 och grundade ett dotterkloster i Clairvaux. Den förändring av klosterreglerna, som B. här införde, åsyftade en strängare tukt. B. utövade ett vidsträckt inflytande, och det andra korståget föranleddes delvis av hans eldiga predikningar. Till sin åskådning var han strängt konservativ och bl.a. motståndare till Abélard. B. förklarades 1174 för helgon. Efter B. kallas ofta cisterciensorden för bernhardinorden; egentligen utgör denna en gren av cisterciensorden. Bernhar'di, F. v., 1849—1930, tysk militärskriftställare och general. År 1912 utgav han boken Ty skl and o ch nästa krig, vilken särskilt på grund av sin imperialistiska betoning väckte stor uppmärksamhet. I l:a världskriget var B. överbefälhavare för en tysk armékår. Bernhardin de Saint-Pierre, se Bernardin de Saint-Pierre. Bernhardfnerhund, se Hundraser. Bernhardt [bärna'r], Sarah, 1844—1923, fransk världsberömd skådespelerska, allmänt beundrad för sitt fascinerande spel. Bernfna-alperna, bergskedja i Alperna i sö. Schweiz, på gränsen mot Italien. Bernfni, G. L., 1598—1680, italiensk bildhuggare och arkitekt, barockens förnämste representant i Italien. Till hans förnämsta skapelser räknas bl.a. fullbordandet av Peterskyrkan och utförandet av den dubbla pelarraden med 162 helgonbilder omkring Petersplatsen. Som skulptör är B. mest känd för sina porträttstatyer, men han utförde även grupper med motiv ur bibeln eller mytologin, såsom Den heliga Teresia. Barnkonventionen, en 1886 ingången överenskommelse mellan flera makter. B. innehåller bestämmelser angående rättsskydd för litterära och konstnärliga arbeten. Tilläggsbestämmelser till B. antogs på en konferens i Paris 1896. Sverige anslöt sig till B. 1904. B. har reviderats upprepade gånger, senast 1928. Bernoulli [bernoji'], Jacques, 1654—1705, och Jean, 1667—1748, bröder, schweiziska matematiker, härstammande från Nederländerna. Deras främsta matematiska arbeten berörde differential- och integralkalkylen. Berns’ salonger, restaurang i Stockholm, grundad 1863 av den tyske konditorn R. Berns. Kring sekelskiftet var B. i viss mån ett av centra för Stockholms nöjesliv. Strindbergs ”Röda rummet” är uppkallad efter ett rum i B. BeTnstein [-stain], Eduard, 1850—1932, tysk socialdemokrat, vistades i London 1888—1901 och var medlem av tyska riksdagen 1902—06 samt 1912— 18. B. utövade en flitig skriftställarverksamhet, delvis kritiserande marxismen, och var en av banbry-tarna för revisionismen. Bemsten, se Bärnsten. Be'rnstorff, J. H. E. B., 1712—72, greve, dansk statsman, född i Hannover, men gick i Danmarks tjänst och ledde dess utrikespolitik från 1751. Han verkade för Holstein-Gottorps införlivande med Danmark. B. var även en skicklig ledare för landets inre styrelse och arbetade för större frihet åt bondeklassen.