I4I i n. Dalsland vid Laxsjön. Pappers- och massa-industri. Billion, se Biljon. Billiton, en Indonesien tillhörig ö utanför Sumatras ö. kust. 4 800 km2. Omkr. 73 000 inv., malajer och kineser. Tennmalmsproduktion. Billon [bijåg'], silverlegering som till mer än hälften innehåller koppar. Biltog, fredlös, fågelfri, landsflyktig. Biltong, torkat kött skuret i remsor, används särskilt av boer. Bilus, en rödbrun, knappt millimeterstor klotrund vinglös fluga, som ibland förekommer som parasit på visen av det vanliga biet. Bimetall, plåt av två olika metallskikt, som utvidgas olika mycket vid temperaturförändringar. Används därför vid konstruktion av vissa instrument för mätning av temperaturer. Bimetallism, myntsystem, där två metaller (silver och guld) vid sidan av varandra används för prägling av huvudmyntet. Jfr Myntfot och Penmngväsen. Bimånar, ljusfläckar på ett visst avstånd från månen, vilka betingas av ljusets brytning i slöjlika fjädermoln. Bin, se Bi. Bindehinna, den slemhinna, som bekläder insidan av ögonlocken. Bindehinnekatarr, inflammation i bindehinnan. Bindemedel, ämnen, som används för samman-fogning av fasta föremål. B. är i regel tjockflytande el. degiga ämnen, som efter längre el. kortare tid hårdnar. Ex. murbruk och cement inom byggnadsindustrin samt lim, kitt, gummi m.fl. Bindesubstansvävnad är ett sammanfattande namn på vävnader, som har till uppgift att verka stödjande och sammanhållande. De har likartad byggnad och består i allmänhet av celler med mellanliggande substans, som innehåller trådformiga fibrer. Till B. hör bindväv, som har trådig, limhaltig mellansub-stans och som uppbygger underhud, senor, ledkapslar m.m. Brosk har ibland mera trådig (fibröst brosk), ibland mera likformigt halvgenomskinlig, blåvit (hyalint brosk) mellansubstans. Finns elastiska trådar i mellansubstansen, får brosket ett gulaktigt utseende. Brosk kan bildas ur bindväv och utgör ibland övergångsstadierna till benväv, särskilt under fosterutvecklingen. Hos fullvuxna finns brosk bl.a. i de främre revbensändarna, ytterörat, struphuvudet, luftrören m.m. Benväven har kalkhaltig mellansubstans, innehållande framför allt kalciumfosfat och karbonat, vilka ger vävnaden dess stadga. De enskilda benen är uppbygda av ett tätare ytterlager, som stöds av inuti benet löpande, nätformigt anordnade, tunna benbalkar. Detta ger benet i tvärsnitt ett svampliknande utseende. I de långa rörbenens mitt del är ytterlagret tjockare och de tunna balkarna finns endast i benändarna. Bindsten, beteckning för sten, som läggs vinkelrätt mot längdriktningen i en mur. Bindväv, se Bindesubstansvävnad. BineÉ [binä'], Alfred, 1857—1911, fransk psykolog, känd för sina försök att med exakta prov mäta olika sidor av intelligensen hos ett barn. Binghanfton, istad i staten New York, USA. 81 132 inv. 1950. Kvarn-, tobaks- och järnindustri. Binjure är ett hjälmformigt organ, som sitter på njurens övre pol, en på vardera njuren. B. består av en fastare, gulaktig bark och en lösare, brunaktig märg. B. är körtlar, som avsöndrar ämnen till blodet (se Inre sekretion). Det av B. avsöndrade adrenalinet har en sammandragande verkan på blodkärlen. En förstöring av B. t.ex. genom tuberkulos framkallar Addisons sjukdom. Binnikemaskar el. bandmaskar hör till ordningen plattmaskar och lever som snyltgäster på djur och Bip människor. B r e d a B. är i Sverige vanligast i Norr {+-+} land. Människor smittas genom förtärande av mer el. mindre rå fisk (gädda, lake, sik, lax). Den har ett knappnålshuvudstort huvud, från vilket utvecklas platta leder. Masken kan bli intill 9 m lång och lederna kan uppgå till mer än 4 000. Beväpnade B. har å huvudet fyra sugskålar och en hakkrans, med vilka den håller sig fast i tarmslemhinnan. Längd ca 3 m. Man smittas genom förtärande av otillräckligt berett svinkött, som innehåller maskens larver, dynt. Obeväpnade B. har sugskålar men saknar hakkrans. Man smittas genom förtärande av kött från nötkreatur, vilket innehåller maskens larver. H y 1 sm a s ke n är endast 4—6 mm lång och lever i hundens tarm. Larven utvecklar sig hos människan i levern, lungorna och andra organ och kan bli över barnhuvudstor. Den är den farligaste av B. men är mycket sällsynt i Sverige. Binok'el, glasögon utan skalmar, pincené. Binokulä'r. Optiska instrument, som är avsedda för samtidigt seende med båda ögonen, kallas bino-kulära. Bino'm, en av två, genom plus el. minus förenade leder (termer) uppbyggd matematisk storhet, t.ex. uttrycket a 4-b. Binä'r, dubbel. Bioge'na grundämnen, beteckning på sådana grundämnen som är mer eller mindre nödvändiga för växt- och djurvärlden. Biogene'tisk, berörande frågan om livets uppkomst. Biogenetiska lagen, se Utvecklings-lära. Biografi', levnadsteckning. Biokemi', den gren av kemin, el. ur annan synpunkt sett av biologin, som behandlar de levande organismernas sammansättning ur kemisk synpunkt. Biologi' (grek, bios = liv, logos = lära), läran om livet, omfattar zoologi, botanik och även medicin, särskilt i den mån dessa fack har avseende på livets väsen och betingelser. Biolo'gisk rening. För att avloppsvatten ej skall föranleda olägenheter av skiftande slag, när det i större mängd^ utsläpps i sjöar och vattendrag, underkastas det på förhand en reningsprocess. När avloppsvattnet i detta syfte, oftast i särskilda bassänger, utsätts för påverkan av lämpliga bakterier, som sönderdelar de förorenande ämnena, talar man om biologisk rening. Proceduren avslutas vanligen med att vattnet filtreras. Biometri', beteckning för statistiska metoder använda på biologiska problem. I mera begränsad bemärkelse beteckning för en vetenskaplig riktning i England, som särskilt sysslat med ärftlighetsproblem. Biosept', av kvartära ammoniumföreningar bestående desinfektionsmedel. Biosfären, växt- och djurriket. Biot [biå'], J. B., 1774—1862, fransk fysiker. B. var verksam framför allt inom optiken, där han bl.a. utförde värdefulla undersökningar rörande ljusets polarisation. Jfr även Biot-Savarts lag. Bioti'n, ett hormon, som påskyndar celldelningen, och som man har kunnat framställa ur äggula. Bioti't, se Glimmer. Biot-Savarts lag [biå'sava'rs-] möjliggör beräknande av den kraft med vilken en elektrisk ström påverkar en magnetpol. För en elektrisk ström, som framgår i en ledare, vars längd är så liten, att den kan försummas, och vars riktning är sådan, att sammanbindningslinjen mellan magnetpolen och strömelementet är vinkelrät mot detta, är kraften direkt proportionell mot strömelementets längd, strömstyrkan och magnetpolens styrka samt omvänt proportionell mot kvadraten på avståndet mellan magnetpolen och strömelementet. Biplan, flygmaskin med två vingar.