179 blev senare den förnämste svenske porträttmålaren under den börjande romantiken. Bland hans mest kända verk är porträtten av Reynolds och av fadern i Nationalmuseum. Bredaryd, stationssamhälle i v. Småland. I närheten fornlämningar. Breddgrad, se Latitud. Breddindex, skallens bredd i procent av dess längd. Jfr Långskalle. Brednäsapor, se Plattnäsor. Bredsida, salva från alla kanoner på ett örlogs-fartyg, som kan avlossas från fartygets ena sida. Bregaglia [-galj'a], alpdal i Schweiz och n. Italien, utgör fortsättning på Engadindalen och går till Co-mosjöns n. ände. Brehm, A. E., 1829—84, tysk zoolog, företog vidsträckta forskningsresor, författare till D j u-r e n s liv. Brehmer, H., 1826—89, tysk läkare, som anlade det första lungsotssanatoriet i Görbersdorf i Nie-derschlesien. Breidablick, den vitt skinande. I nordiska sagor namn på Balders borg i dödsriket. Breisgau, landskap i Baden, med staden Freiburg im B. Breitenfeld [braj'tenfält], by nära Leipzig, där Gustav II Adolf (1631) och senare Torstensson (1642) besegrade de kejserliga trupperna. Breitschwantz, ett slags lammskinn. Bremen, stad i nv. Tyskland vid Weser (484 000 inv. 1953), 80 km från mynningen, tillika med närmaste område samt uthamnen Bremerhaven med område vid Wesers mynning utgörande en delstat i Västtyska förbundsrepubliken. 404 km2, 620 000 inv. 1954. Vid 2:a världskrigets utbrott var B. Tysklands näst viktigaste hamnstad med stor frihamn, världens största tobaksmarknad och en stor import, framför allt av ris, bomull och petroleum. B. var också säte för Norddeutsche Lloyd, som näst Hamburg—Amerikalinjen var världens största rederiföretag. Över B. gick största delen av persontrafiken mellan Tyskland och Amerika. — B., som länge var hansestad, tillhörde Sverige 1648—1719. 1719 avträddes staden till Hannover. 1803 blev B. erkänd som fri riksstad. Från 1871 ingick B. i Tyska riket. Bremen-Verden utgjordes av ärkebiskopsstiftet Bremen, biskopsstiftet Verden samt amten Theding-hausen och Wildeshausen och var svensk besittning åren 1648—1719. 1676 erövrades B. av danskar och lüneburgare och Sverige tvangs att avträda de bägge amten, varefter det övriga B. återlämnades 1679. Danskarna erövrade åter B. under Karl XII:s krig 1712 och sålde det 1715 till Hannover. Genom 1719 års fred i Stockholm erhöll Hannover B. mot 1 milj, riksdaler specie samt mot löfte att bistå Sverige mot Ryssland. Bremer, Fredrika, 1801—65, romanförfattarinna, grundläde kvinnorörelsen i Sverige. Efter en omsorgsfull men sträng uppfostran började hon ägna sig åt sjuk- och fattigvård, och för att erhålla nödiga medel skrev hon Teckningar u t u r v ardag s 1 i v et, genom vilka hon med ens blev populär. Hon var i Sverige den första, som skildrade den borgerliga familjekretsen. I Grannarne har hon nått högst i fråga om karaktärsteckning och humoristisk realism. B. företog 1849 en resa till Amerika och skildrade sina intryck därifrån i H e m-men i nya världen. Efter hand började i hennes böcker alltmer spåras en samhällsreformerande tendens, främst vad beträffar kvinnornas frigörelse, såsom i Hertha eller en själs historia. Efter en femårig resa i Europa samt Turkiet och Palestina utgav hon reseskildringen Livet i gamla världen. B. bidrog till att den svenska Bre kvinnans Ställning i mycket blev förbättrad. Fredri-ka-Bremerförbundet har uppkallats efter B. Bremerhaven [-ha'fen], hamnstad till Bremen. 124 000 inv. 1953. Frihamn, skeppsbyggen och dockor, fiskeflotta. Wesermünde inkorporerades med B. 1947. Brenner, Arvid, pseudonym för författaren Heer-berger*. Brenn'erpasset, ett av de viktigaste alppassen, 1 370 m ö.h., på gränsen mellan Österrike och Italien, genomdraget av järnvägen Innsbruck—Verona. B. är starkt befäst. Bren'ta, flod i n. Italien, upprinner i s. Tyrolen och utmynnar s. om Venediglagunen. Brenta'no, Heinrich von, f. 1904, jur. dr, advokat, Västtyska förbundsrepublikens utrikesminister 1955, tillhör CDU-partiet. Brenta'no, Klemens, 1778—1842, tysk nyromantisk diktare. Tillsammans med sin svåger v. Arnim utgav han en samling tyska folkvisor, Des K n a-ben Wunderhorn. Brescia [brä'sja], stad i Lombardiet, n. Italien. 147 000 inv. 1951. Näst Milano Lombardiets viktigaste stad. Industri med bl.a. vapentillverkning. Bresil'ja eller färnbock, ett gulrött träslag, som erhålls från några brasilianska Leguminosae-arter, tillhörande släktet Caesalpinia. Bresjko-Bresjkov'skaja, Jekaterina, 1844—1934, rysk socialist och agitator, ”den ryska revolutionens mormor”, blev arresterad 1874 för agitation bland allmogen och 4 år därefter dömd att deporteras till Sibirien. Processen kallades ”De etthundranittio-tres”, emedan detta var antalet samtidigt anklagade. B. återvände vid marsrevolutionen 1917, men sedan Kerenskij störtats, flydde hon från Ryssland (1919). Bres'Iau (polska Wroclaw), stad i Polen (f.d. Oberschlesien) vid Oder. 341 000 inv. 1950. Viktigt handelscentrum, järnvägsknut. Gynnad av närheten till de oberschlesiska kolfälten har B. stor industri, omfattande framför allt maskin-, väveri- och kemi-kalieindustrier. Universitet och teknisk högskola. Brest, stad och starkt befäst krigshamn i Bretagne, västligaste Frankrike. Stora varv och dockor. 111 000 inv. 1954. Brest-Litovsk', Brest, befäst stad i v. Vitryssland (i den av Ryssland 1939 ockuperade delen av Polen). 57 000 inv., viktig järnvägsknut. Erövrades under l:a världskriget av tyskarna. Här slöts i mars 1918 fred mellan Ryssland och Centralmakterna, en fred, vars bestämmelser sedermera genom fredstraktaten i Versailles (juni 1919) alldeles upphävdes. Enligt de tyska fredsvillkoren skulle bl.a. Ukraina bli en oberoende stat och Ryssland betala ett stort skadestånd. Bretagne [brötanj'], halvö, utgörande Frankrikes västligaste del, skjuter ut mellan Engelska kanalen och Biscayabukten. Viktigaste stad Brest. Det inre av B. är småbergigt med hedar och föga odlat. Kusterna är oftast klippiga men med stora och djupa bukter, bördiga dallandskap och livliga fiskehamnar. Åkerbruk, sjöfart, fiske, stenindustri. — Av B:s inv. är drygt 1 milj, bretoner (återstoden av den kymriska grenen av den stora keltiska folkstammen). De bevarar ännu i fråga om språk och seder sin nationella egenart. Bret Harte, se Harte. Breton [brötåg'], André, f. 1896, fransk författare, en av grundarna av surrealismen. Utgav 1924 det första surrealistiska manifestet. Till B:s mest kända arbeten hör romanen Nadja (1928; sv. övers. 1949) och lyriksamlingen Le revolver å cheveux blancs (1932). Breton'ska klubben, ursprungligen benämning på Jakobinklubben. Se Jakobiner. Breton'ska romanerna (fr. romans bretons), den del av den fornfranska diktningen, som behandlar