Byg Byggnadsgillen fanns under medeltiden och var sammanslutningar av byggnadsyrkesmän. Frimure-riet har troligen fått sina ceremonier från en sådan sammanslutning i England. B. används ännu som namn på av byggnadsarbetarfackföreningar gemensamt bildade företag, vilka åtar sig att utföra byggnadsarbeten. Byggnadsgillen bildades i stor omfattning i England 1920 och 1921 men kom efter någon tid på obestånd på grund av brist på rörelsekapital och kvalificerade ledare. Ungefär samtidigt bildades liknande företag i Tyskland, vilka i motsats till de engelska stabiliserats och konsoliderats. I vårt land har ett fåtal byggnadsgillen bildats. Det största är Fackföreningarnas byggnadspro-d u k t i o n i Stockholm, startad 1923, som tidvis sysselsatt omkr. 2 000 arbetare. Byggnadskonst (arkitektur), se bilderna sid. 197 —199. Byggnadskontor, kommunal myndighet i större städer, som handhar stadens byggnadsarbeten. Byggnadslagstiftning. 1948 trädde en ny byggnadslag och en ny byggnadsstadga i kraft. Denna nya B., som ersatte 1931 års stadsplanelag och byggnadsstadga, kompletteras av lokala planer, föreskrifter och byggnadsordningar. B. avser att åstadkomma välbyggda samhällen. Samhällsbildande bebyggelse får inte ske utan att vara inpassad i en plan, översiktlig planering sker genom generalplan (ersätter tidigare stomplan) för en kommun eller ett samhälle, regionplan för flera kommuner eller samhällen. Detaljplanering sker genom stadsplan, som kan upprättas även för samhälle på landsbygden. För mindre orter eller stads ytterområden kan upprättas byggnadsplan (ersätter vanligen äldre avstyck-ningsplaner). För områden som gränsar till ett planlagt område kan utfärdas utomplansbestämmelser. Inom område som berörs av en plan av något slag, stundom även för andra områden, krävs byggnadslov innan bebyggelse får ske. Tillämpningen av B. åligger i kommunerna byggnadsnämnden, som till sitt förfogande har stadsarkitekt eller, på landet, bör söka biträde av byggnadskonsulent. Centralt övervakas planeringsverksamheten av Byggnadsstyrelsen. Jfr Byggnadsregleringen. Byggnadslov, Byggnadsnämnd, Byggnadsordning, Byggnadsplan, se Byggnadslagstiftning. Byggnadsregleringen omfattar den verksamhet av kriskaraktär, som sedan 1943 regleras genom en tillfällig lag om tillståndstvång för byggnads- och anläggningsarbete. Lagen har förlängts på ett år i taget. B. har till uppgift att under en knapphetsperiod garantera, att den ur allmän synpunkt mest angelägna byggenskapen kommer till stånd inom ramen för landets ekonomiska resurser. Flera områden har successivt undantagits från B. Fr.o.m. 1954 frigjordes i princip bostadsbyggandet från regleringen. Byggnadstillstånd, som lämnas av arbets-marknadsorganen enligt regeringens direktiv, fordras i huvudsak för industribyggen, affärer och kontor, flertalet offentliga byggnader och anläggningsarbeten av olika slag. Myndigheterna bestämmer vad som får byggas och när bygget får börja. Genom s.k. igångsättningstillstånd — som gäller även för hyreshus — fördelas byggnationen över året bl.a. för att såvitt möjligt undvika säsongarbetslöshet i byggnadsfacken. — Man skiljer mellan byggnadstillstånd och byggnadslov, vilket meddelas av den kommunala byggnadsnämnden. Byggnadsråd, chef för byrå i Byggnadsstyrelsen. Byggnadsstyrelsen, under kommunikationsdepartementet lydande ämbetsverk, som bl.a. har till uppgift att tillhandagå myndigheter med råd och upplysningar i fråga om samhällsplanering samt att förvalta statens byggnader med undantag av de militära eller av särskild myndighet förvaltade. B. har 196 även till uppgift att i samråd med riksantikvarien övervaka vården av kulturhistoriskt märkliga byggnader. Byggnadstillstånd, se Byggnadsregleringen. Byggningabalken, en huvudavdelning av Sveriges allmänna lag, vars nu kvarstående delar huvudsakligen rör lantbruket. Bülow, släkt från Mecklenburg med flera grenar i Tyskland, Danmark och östersjöländerna. — 1. F. W. v. B., greve av Dennewitz, 1755—1816, preussisk general, bidrog verksamt till de allierades seger i kriget mot Napoleon. — 2. B. E. v. B., 1815—79, danskfödd politiker, som trädde i tysk tjänst och 1873 blev statssekreterare i tyska utrikesministeriet. Han stödde verksamt Bismarck i dennes strävanden att ena Tyskland. — 3. H. G. v. B., 1830—94, tysk musiker. Han var gift med Liszts dotter, Cosima, som sedan skilde sig från B. och ingick äktenskap med Wagner. B. verkade som dirigent och lärare i Tyskland och Petersburg och var en framstående pianist och musikskriftställare. — 4. B. v. B., 1849 —1929, son till B. 2, tysk statsman, blev 1897 statssekreterare i utrikesministeriet och var Tysklands rikskansler 1900—09. B. förde en försiktig politik gentemot England och Ryssland men försämrade förhållandet till Frankrike genom sin hållning i Marockofrågan. Då det med Tyskland allierade Italien därtill började närma sig ententen, kom Tyskland att stå ganska ensamt. B:s politik blev senare föremål för mycket klander. B. bemötte skickligt dessa angrepp i en 1916 utgiven bok Deutsche Politik. 1914—15 var B. tyskt sändebud i Italien. Han spelade sedan ej någon politisk roll. Hans memoarer väckte stort uppseende. — 5. K. v. B., 1846—1921, tysk generalfältmarskalk, förde vid l:a världskrigets utbrott befälet över 2:a armén, som inryckte i Belgien och där vann stora framgångar. B. har skarpt kritiserats för sitt uppträdande under Marneslaget och har ansetts vara den, som närmast tog initiativet till tyskarnas återtåg till Aisne. Han förde senare befälet vid Artois och avgick 1915. Byrd [bö'd], Richard, f. 1888, amerikansk flygare, vilken bl.a. flugit till Nordpolen 1926 och 1927 flög från New York till Frankrike. 1933 flög B. över Sydpolen. B. företog åter sydpolsexpeditio-ner 1939—41 och 1946—47. Byrett, graderat, cylindriskt mätglas. Bürger, G. A., 1747—94, tysk diktare, från 1778 utgivare av Göttinger Musenalmanach, där han förut offentliggjort flera dikter, bl.a. den berömda balladen L e n o r e. B. är en av de förnämsta representanterna för den s.k. Sturm-und-Drang-rörelsen. Byrnes [bö'ns], James F., f. 1879, amerikansk jurist och journalist. Medlem av högsta domstolen 1942. Utnämndes av Roosevelt till chef för krigs-mobiliseringsbyrån juni 1943. Utrikesminister 1945 —47. Efterträddes av Marshall. B. var 1951—55 guvernör i Syd-Carolina. Byron [baj'rön], G. N. G., 1788—1824, lord, engelsk skald. B. var i sin ungdom mycket uppburen i aristokratiska sällskapskretsar och började sin litterära bana med bl.a. ett häftigt angrepp på de engelska nyromantikerna. 1812 utgav han de första sångerna av Childe Harold’s pilgrimage, en poetisk skildring av resor i Sydeuropa och Mindre Asien. B. gifte sig 1815, men äktenskapet, som var mycket olyckligt, upplöstes redan året därpå, varvid B. blev föremål för en anklagelse för sedlighetsbrott och måste lämna England. Han bosatte sig i Italien och deltog senare i det grekiska frihetskriget, under vilket han dog, av hela folket hälsad som frihetshjälte. 1818 hade han påbörjat sitt stora verk, eposet Don Juan, där han ger uttryck åt