247 Cri'men, lat., anklagelse, brott. — C. laesae ma-jestatis, majestätsbrott. Cripps, sir Stafford, 1889—1952, engelsk socialistisk politiker, medlem av underhuset 1931, arbetade för bildandet av en folkfront före 2:a världskrigets utbrott, varför han uteslöts ur arbetarpartiet. C. blev 1940 ambassadör i Moskva. Han återvände jan. 1942 och blev medlem av regeringen och krigs-kabinettet (Lord Privy Seal) samt ledare av underhuset. Han sändes sedan till Indien med uppdrag att ordna en överenskommelse med den indiska självständighetsrörelsen, men misslyckades. Minister för flygplansproduktionen 1942—45. Handelsminister 1945. Finansminister efter Dalton nov. 1947—okt. 1950. — C. hade en framskjuten ställning i engelsk politik. Han var en framstående jurist, extremt religiös, företrädde en radikal socialistisk åskådning samt hade goda förbindelser med högadeln (son till lord Parmoor). Cris'pi, F., 1819—1901, italiensk statsman, deltog 1848 i frihetskampen på Sicilien och understödde sedan Garibaldis resning i Syd-Italien 1860. Efter bildandet av konungariket Italien blev C. 1861 medlem av dess parlament, där han först hävdade republikanska tänkesätt. Senare blev han monarkist och ledare för den konstitutionella vänstern. Efter att ha varit inrikesminister några månader 1877— 78, blev han det åter 1887 och s.å. premiär- och utrikesminister till 1891. Han fasthöll vid trippelalliansen och verkade för ett vänskapligt förhållande till England. 1893—96 var C. åter premiärminister men störtades efter ett misslyckat italienskt fälttåg till Abessinien (Etiopien). Crispin [krispäq'], en betjänttyp, som förekommer i äldre franska lustspel. Crispinus och Crispinianus, två italienska bröder, som led martyrdöden på 200-talet. C. var skomakarnas skyddshelgon, därför att de påstås ha stulit läder från en rik garvare för att göra skor åt fattiga. — Crispiniader, välgärningar på andras bekostnad. Cristobal, hamnstad invid Colon i Panamakanal-zonen vid Karibiska havet. C. är Panamakanalens transitohamn vid Atlanten. Omkr. 600 inv. Cristofori [kristå'fåri], Bartolommeo, 1655—1731, italiensk pianobyggare, uppfinnare av pianofortet. Crna Gora [tsär'na gå'ra], serbiska, betyder ”svarta berget”. Är det serbiska namnet på Montenegro. Crni [tsärni], Dyordye, omkr. 1766—1817, den serbiska dynastin Karageorgevitjs grundläggare. C., även kallad Svarte Georg, var ursprungligen bonde och ledde 1804—13 serbernas frihetskamp. Croce [krå'tsje], B., 1866—1952, italiensk filosof och politiker. C. var undervisningsminister 1920— 21. Som motståndare till fascismen sökte han organisera opposition bland de intellektuella men misslyckades. Efter fascistregimens sammanbrott uppträdde han som förkämpe för ett republikanskt statsskick. C. utövade mycket stort inflytande på den kulturella utvecklingen i Italien. Cro'cus, växtsläkte, fam. Iridaceae, med flera arter, vilka odlas som prydnadsväxter. Se Krokus. Croesus, se Kresus. Crofts, F. Wills, f. 1879, engelsk författare, som utgivit ett flertal detektivromaner i vilka polisarbetet skildras tämligen realistiskt. Croisade [kråasad'], fr., korståg, kaperi, korseld. Croissant [kroassag'], fr., ”halvmåne”; giffel (halvmånformig bulle). Croix de feu [kroa' dö fö'], fr., ”eldkors”, en fascistisk organisation i Frankrike grundad 1927 av f.d. överstelöjtnanten C. de La Rocque. Ursprungligen skulle C. omfatta endast krigsveteraner, men blev sedan en hemort för de politiskt reaktionära i de förmögnare samhällsklasserna. Upplöstes och Cro ombildades 1936 till Franska sociala partiet, som upplöstes 1940. Croix de guerre [kroa' dö gä'r], fr., ”krigskors”, fransk krigsorden instiftad 1915. Croix, Sainte [säqt kroa'], en till USA hörande ö, belägen bland Virginöarna i ögruppen Små Antillerna, Västindien. Före 1916 hörde ön till Danmark. 12 096 inv. 1950. Cro-Magnon [krå-manjårj'], en grotta i Dordogne i Frankrike, där man 1868 fann skelettdelar av en förhistorisk människoras, vilken sedan uppkallats efter C. Denna ras levde under äldre stenåldern, var storvuxen och hade en långsträckt, stor skalle med brett ansikte och framskjutande underkäke. Cro-magnon-rasen anses besläktad med nu levande europeiska människoraser. Cro'mer, E. B., 1841—1917, brittisk statsman. Som Englands representant i Egypten 1883—1907 blev han snart landets verklige styresman och uträttade ett storartat organisationsarbete för ordnande av de inre förhållandena. Cromwell [kråm'oell]. — 1. T. C., earl avEssex, 1485—1540, engelsk statsman, 1523 medlem av underhuset, från 1531 Henrik VIII:s inflytelserikaste minister. C. var en energisk anhängare av den engelska reformationen och genomdrev konungens giftermål med den protestantiska Anna av Kleve. C. var allmänt avskydd och blev slutligen störtad och halshuggen, närmast på grund av Henriks önskan att skiljas. — 2. Oliver C., 1599—1658, engelsk statsman, 1628 medlem av underhuset. Under inbördeskriget skapade C. ett starkt kavalleri, ”järnsidorna”, med vilket han deltog på parlamentets sida. Då Karl I tillfångatagits, ledde C. independen-terna i stridigheterna med parlamentet. C. yrkade på konungens avrättning, som verkställdes 1649, varefter C. blev medlem av statsrådet. Som överbefälhavare för armén kuvade han uppror på Irland och Skottland, som båda lades under den engelska republiken (the Commonwealth). 1653 upplöste C. med våld parlamentet och förklarades av hären för ”lord protector”, dvs högste styresman för republiken. Som sådan arbetade C. på en förening mellan de protestantiska staterna mot de katolska samt försökte ordna de inre förhållandena i landet. Han var alltjämt i konflikt med parlamentet och stödde sin makt uteslutande på hären. 1658 upplöste han åter parlamentet strax före sin död. C:s personlighet präglades av omutlig rättskänsla och sträng, nästan fanatisk religiositet. Som politiker visade han utpräglat verklighetssinne och gott omdöme. — 3. Richard C., 1626—1712, den förres son och efterträdare som protektor. C. saknade förutsättningar för denna krävande ställning, misstroddes av såväl hären som parlamentet och tvingades att avgå, varefter konungadömet återinfördes i England (1660). Cronin [krå'nin], A. J., f. 1896, engelsk läkare och författare, känd för sina psykologiskt väl genomförda romaner, t.ex. H attmakarens borg, Stjärnorna blicka ner, C i t a-d e 11 e t. Cron'je, P. A., 1840—1911, boergeneral, deltog i kampen mot engelsmännen 1881 och var armébefälhavare under det stora boerkriget. Efter flera framgångar tvangs han att ge sig vid Paardeberg 1900, varefter han till krigets slut hölls fängslad på S:t Helena. Cronstedt. — 1. Karl Johan C., 1709—77, arkitekt, som övertog och fullföljde Hårlemans planritningar till Stockholms slott. Han var för övrigt uppfinnare av den svenska kakelugnen. — 2. Axel Fredrik C., 1722—65, kusin till C. 1, bergmästare, som upptäckte metallen nickel. — 3. K. O. C., 1756— 1820, militär. Under ryska kriget vann han som Gustav III:s flaggkapten segern vid Svensksund