Cur rie 1923—46. C. har utfört flera kyrkorestaureringar. Currer Bell, se Bronte. Curri'culum vftae, lat., levnadslopp. Curry [körr'i], sås tillredd med vissa slags skarpa kryddor, vilka även kallas C. Ciirtin [kö'tin], John, 1885—1945, australisk politiker. 1934 ledare för arbetarpartiet. Premiärminister okt. 1941 och även försvarsminister från 1942. Curtiss [kö'tis], G. H., 1878—1930, amerikansk flygplanskonstruktör och industriman, som gett namn åt en serie flygplanstyper. Curwood [kö’ood], James Oliver, 1878—1927, amerikansk författare, som skrev populära romaner om kanadensiskt vildmarksliv. Curzon [kö'sn], G. N., markis C. of Kedleston, 1859—1925, brittisk statsman, 1886 medlem av underhuset, understatssekr. för Indien 1891—92 och i utrikesministeriet 1895—98. Som vicekonung av Indien 1899—1905 genomförde han flera reformer och verkade för en imperialistisk utrikespolitik. Efter hemkomsten blev han medlem av överhuset och en av ledarna för unionisterna. 1915 blev C. medlem av Asquiths ministär, f.å. chef för luftförsvarsmini-steriet och medlem av Lloyd Georges kabinett. 1919 blev C. utrikesminister och behöll denna post i Bonar Laws och Baldwins ministärer 1922—23. På Lausannekonferensen 1922—23 ledde han de brittiska fredsunderhandlingarna med Turkiet. Curzonlinjen, benämning på en polsk-rysk gränslinje, som antogs i Versailles 1919 och som skulle utgöra bas för fredsförhandlingarna mellan Polen och Ryssland 1920. 1945 antogs C. av Churchill och Roosevelt på förslag av Ryssland som gräns för det nya Polen. Den polska londonregeringen vägrade emellertid att godta denna överenskommelse. C. går över Grodno och Brest-Litovsk fram till Karpa-terna. Cusa'nus, N., 1401—64, tysk teolog, filosof och matematiker. C. framhöll betydelsen av metodiska experiment för fysiken samt framlade vidare förslag till en förbättrad tideräkning. Som filosof stod han på övergången mellan medeltidsfilosofin och renässansens tänkande och har särskilt påverkats av den tyska mystiken. C. har utövat stort inflytande och bl.a. påverkat Bruno, Kepler, Lionardo da Vinci. Cu^co eller Cuzco, huvudstad i ett departement av samma namn, Peru. 55 634 inv. 1950. Ståtliga minnen från den tid, då C. var det gamla inkarikets huvudstad. Cushing [kosj'ing], Harvey, 1869—1939, amerikansk hjärnkirurg, som utförde banbrytande arbeten. Cus'tos, lat., väktare, föreståndare. — C. m o'-r u m, ”sedeväktare”, ordningsman i skola. Custos, AB, grundat 1937, förvaltar aktier i andra företag; ursprungligen holding-bolag för Skandinaviska Banken. Aktiekapital 35 milj, kr 1956. Custozza [koståtts'a], by nära staden Verona i Italien, där österrikarna 1848 besegrade Karl Albert av Sardinien och 1866 Viktor Emanuel I av Italien. Cuvier [kyvje'], G.L.C.F.D., 1769—1832, fransk naturforskare, grundläggare av den jämförande anatomin. Hans indelning av djurriket grundade sig på de olika arternas överensstämmelse i kroppsbyggnad. C. ansåg, att arterna var oföränderliga och att de geologiska skedenas olika uppsättningar av djurarter berodde på allmänna naturkatastrofer, vilka mer eller mindre utrotat befintliga arter (katastrofteorin). Hans strid med Lamarck och Geoffroy Saint-Hilaire, vilka företrädde utvecklingsläran, väckte på sin tid stort uppseende. Cuxhaven [-ha'fen], stad i delstaten Niedersach-sen, Västtyskland, belägen vid floden Elbes mynning. 43 000 inv. Frihamn och uthamn för Ham 250 burg. Under l:a världskriget Tysklands förnämsta flottbas. Cuyp, se Cuijp. C-vitamin, se Vitaminer. Cya'n [kem. formel CN], en atomgrupp (radikal), som kemiskt förhåller sig likartat med saltbildarnas atomer (t.ex. kloratomen Cl). Med väte ger cyan cyanvätesyra eller blåsyra [HCN], med metaller mot denna svarande salter cyanider (t.ex. kaliumcyanid eller cyankalium KCN). C. är även namnet på en gas, cyangas, C2N2. Jfr Blåsyra. Cyani'ner, från kinolin syntetiskt framställda blå och röda färgämnen, som används vid framställning av för infraröda strålar känsliga fotografiska plåtar. Cyankalium [kem. formel KCN] används inom galvanoplastiken och fotograf in. Ytterligt giftigt. Cyanos [-nå's], en blåaktig färgning av hud och slemhinnor, som beror på syrebrist och särskilt förekommer vid hjärtsjukdomar. Cyanotypi', blåkopiering*. Cyanvätesyra [kem. formel HCN]. Se Blåsyra, jfr även Cyan. Cycadales, se Kottepalmer. Cycla'men, växtsläkte, fam. Primulaceae. Arter med flerårig underjordisk knölstam och vita till röda blommor med böjda kronblad. Hit hör bl.a. alp viol (C. europaeum), som finns vild i Alperna. Några arter odlas som prydnadsväxter. Cygnæ'us. — 1. F. C., 1807—81, finländsk skriftställare, 1854—67 professor i estetik i Helsingfors, bekant för sin beundrande granskning av Runebergs verk. C. framträdde även som lyrisk och dramatisk författare samt verkade för den finländska kulturens konstnärliga höjande. — 2. U. C. 1810—88, framstående finsk pedagog. C. har inlagt betydande förtjänster om det finska folkskoleväsendets organisation och utveckling. Cyg'nus, lat., svanen, en stjärnbild på n. stjärnhimlen. Se stjärnkartan. Cykel, krets, omkrets; tidrymd; diktcykel, sago-cykel, en serie litterära alster mer eller mindre fast anknutna till varandra. Se även Velociped. Cykla'derna eller Kykladerna, grekisk ögrupp, belägen i Egeiska havet utanför Greklands sö. kust, omkring 2 600 km2. 121 256 inv. 1951. Bland större öar märks Andros, Delos, Naxos och Santorin. Öarna är av vulkaniskt ursrung, bergiga och vattenfattiga. De flesta av dem är dock odlade. Befolkningens viktigaste näringsgrenar är fiske och sjöfart. Handeln är livlig. Flera goda hamnar finns. Huvudort: Hermoüpolis, 16 953 inv. 1951, på Syra. Exportvaror: vin, olja, sy dfrukter etc. Cykla'men, se Cyclamen. Cykler, svängningar. Antal C. per sekund eller hertz används inom radiotekniken för att karakterisera radiovågor. Vanligen används kilocykler eller kilohertz, dvs antal 1 000 svängningar per sekund, eller megacykler, dvs antal 1 000 000 svängningar per sekund. Cyk'Iiska föreningar, kem., term, som betecknar sådana organiska föreningar, som innehåller atomerna el. atomgrupperna ringformigt sammanslutna. Cyklohexanol [-nåi], hexahy dr ofenol, CeHnOH, en kamferluktande vätska som framställs genom reduktion av fenol. Smältpunkt 16°—17°, kokpunkt 161°. Används i torrsprit och som lösningsmedel för cellulosanitrat samt vidare för framställning av konstgjord kautschuk. Cyklon [syklå'n], dels beteckning för ett luft-trycksminimum eller oväderscentrum i allmänhet, dels särskilt för mycket utpräglade minima och virvelstormar i tropiska farvatten. Se vidare Lufttryck. Cyklop [syklå'p]. Enligt den grekiska mytologin var C. jättar, som mitt i pannan hade ett enda cirkelrunt öga.