Dub Dubbelsalt, en kemisk förening vari två olika metaller ingår. En del saltlösningars användning för rengöring av metaller grundar sig på att D. bildas. Dubbelseende beror vanligen på att de bägge ögonens bilder ej sammanfaller. Oftast är orsaken en förlamning av ögonmusklerna, vilken medför, att ögonen ej på riktigt sätt följs åt i sina rörelser utan inställs åt något olika håll. Dubbelspat kallas de genomskinliga, vattenklara kalkspatkristallerna. De erhålls från Island och används till polarisatorer i optiska instrument. Dubbelstjärna. D. kallas stjärnor, som ligger så nära varandra, att de först vid användning av astronomisk kikare kan särskiljas som två el. flera, vilka kretsar kring en gemensam punkt. Omloppstiden är mycket växlande, oftast hundratals år. Vissa D., vilkas dubbelhet man blott tack vare Dopplers princip kunnat påvisa på spektroskopisk väg, har däremot mycket kort omloppstid. Man känner inemot 20 000 dylika. Studiet av dem har under senare tid blivit en synnerligen viktig gren av astronomin och lett till betydelsefulla teoretiska resultat. Dubbeltrast (Tur'dus visci'vorus) är brungrå med svarta, tvärställda fläckar och gulvit undersida. Den är vår största trastart och förekommer över hela landet. Flyttfågel, men kan ibland övervintra. Dubbing [dab'ing], eng., försvenskat dubbning, kallas ett förfarande, då i talfilm replikerna intalas på ett annat språk än det som verkligen talats av skådespelarna. Dubbla blommor uppstår ur enkla därigenom, att till kronblad ombildade ståndare (el. fruktblad) ökar kronbladens antal. Dubble, fällandet av två djur i följd med två skott ur dubbelbössa. Dubble'ra, fördubbla. — 1. I biljardspel innebär D. att spela en boll, så att den först träffar vallen och därefter en annan boll. — 2. Sjöv., att kring-segla en udde. — Att dubblera Kap Horn betyder för segelfartyg att kringsegla udden i västlig riktning. Som det alltid blåser västlig vind där nere anses det vara större prestation att kryssa sig förbi i västlig riktning. Dubbning och Dubba, se Dubbing. Du'bier, tvivel. Dubiö's, tvivelaktig, oviss. Dublin [dab'lin], Irlands huvudstad, vid Dublin-bukten. 522 183 inv. 1951. Universitet och andra högre läroanstalter. Stor hamn med många dockor. Betydande industri (stora mekaniska verkstäder, bryggerier och tobaksfabriker). Dublo'n, ett äldre spanskt guldmynt, värt omkr. 48 kr. — En tid också ett schweiziskt mynt, motsvarande 17 kr. Du Bois Reymond [dyboa' rämåg'], Emil, 1818 —96, tysk fysiolog, som särskilt ägnade sig åt undersökningar över djurelektriciteten. Hans halvfilosofiska skrifter har utövat ett visst inflytande. Dub'rovnik, se Ragusa. Duc [dyk'J, fr., hertig. Duce [do'tje], it., ledare, hertig. Il D. hederstitel för Mussolini. Duchamp [dysjag'], Marcel, f. 1887, fransk målare och skulptör av ironiskt intellektuell läggning. En av dadaismens och senare surrealismens förgrundsfigurer. Duchess [datsj'is], eng., hertiginna. Duchesse [dysjess'], fr., hertiginna. Duclos [dyklå'], Jacques, f. 1896, fransk kommunistisk politiker. Tf. generalsekreterare nov. 1950 under Thorez’ sjukdom. Ducommun [dykåmög'], E., 1833—1906, schweizisk politiker, som livligt arbetade för världsfred 292 och organiserade internationella fredsbyrån i Bern. 1902 erhöll D. halva Nobels fredspris. Dudevant [dydvag], Aurore, f. Dupin, 1804—76, fransk författarinna med pseudonymen George Sand. D. levde en tid i ett olyckligt äktenskap med baron D. och slog sig sedan ned i Paris, där hon utgav flera tendensromaner (Indiana, L é 1 i a), i vilka hon hävdade kvinnans rätt gentemot gällande samhällsfördomar. Hennes förbindelse med Musset och senare med Chopin påverkade för en tid hennes författarskap. De romaner, för vilka hon ännu uppskattas, är emellertid främst hennes idylliska och fängslande bondeberättelser 'Djävulskärret, Barnhusbarnet). Duell', tvekamp, en strid som utkämpas mellan två personer ”för att tillfredsställa hederns fordringar”. D. är i de flesta länder i lag förbjuden, men förekommer dock fortfarande, t.ex. i Frankrike och Spanien. Duenn'a, äldre sällskapsdam, som utövar uppsikt över familjens unga damer. Duero [doä'rå], flod på Pyreneiska halvön, som flyter från Iberiska bergen åt v., delvis bildar gräns mellan Spanien och Portugal och utfaller nedanför Oporto i Atlanten. Längd 78 mil. Duett', tonstycke för två instrument el. sångstämmor. Duff Cooper, se Cooper. Dufy [dyfi'], Raoul, 1877—1953, fransk målare i en elegant ytdekorativ, barnsligt spirituell stil. DUG, ”Den unge gubben”, radikal studentförening i Lund, 1887—91. Motsvarade Verdandi i Uppsala. Bland de ledande märktes Bengt Lidforss och Karl Petrén. Jfr DYG. Du gamla du fria, ursprungligen ”Du gamla du friska”, den av R. Dybeck författade svenska folksången, som sjungs till en västmanländsk folkmelodi. Dugong', se Sjöko. Duhamel [dyamäl'], G., f. 1884, fransk författare och läkare, vilken i sina krigsböcker och romaner företrätt en ömsint människokärlek. Medlem av Franska akademin 1935. DuiTius, Cajus, romersk konsul 260 f.Kr., vann en sjöseger över kartagerna vid Myle. Till hans ära uppfördes en minnespelare på Forum i Rom. Duisburg-Hamborn, stad i delstaten Nordrhein-Westfalen, Västtyskland, vid Rhen. 455 000 inv. 1953. Viktig hamnplats för Ruhrs industriområde. Metallindustri, skeppsbyggeri, socker- och textilfabriker. Dukagångsvävnad, en svensk allmogevävnad. Dukas [dyka'], Paul, 1865—1935, fransk kompositör, verksam i Paris, vilken bl.a. skrivit instrumentalmusik (L’apprenti sorcier). Duka't, äldre guldmynt. Duke [djo'k], eng., hertig. Dulac [djoTök], E., f. 1882, engelsk tecknare av fransk härkomst, bekant för sina bokillustrationer. Dul'ce, lat., ljuvt, angenämt. Se Dolce. Dulcine'a, en bondflicka, föremål för Don Qui-jotes ömma känslor i Cervantes’ roman. D. används ofta som benämning på mindre tilldragande el. ålderstigen käresta. Dulles [dall'is], John Foster, f. 1888, amerikansk jurist och republikansk politiker, utrikespolitisk expert. USA:s representant i FN 1950. Utrikesminister 1952. Dulong [dylåg'1, P. L., 1785—1838, fransk kemist och fysiker, påvisade tillsammans med Petit, att atomvärmet, dvs produkten av atomvikten och egentliga värmet, är i det närmaste lika för flertalet grundämnen, nämligen omkring 6,4. Detta kallas den Dulong-Petitska lagen, med vars hjälp man