376 Fjä kroppen (gördelpuppa), i en del fall slutligen omgiven av en kokong. — F. delas i storfjärilar och småfjärilar. De senare omfattar m o 1t-fjärilar, vecklarfjärilar, m a 1 f j ä r i-1 a r och f j ä d e r m o t t. Storfjärilama kan indelas i: Dagfjärilar, som har en spenslig kropp, klubblika antenner samt breda, i vila uppåt hopslagna vingar. Skymningsfjärilar, som har grövre kropp spolformiga antenner och smala, i vila takformigt hoplagda vingar. Nattfjärilar, som har antingen tjock (spinnare och natt-flyn) eller smal (mätare) kropp, trådformiga med kamtänder försedda antenner och breda vingar, som i vila hålls platt utbredda eller takformigt hoplagda, mera sällan uppåt hopslagna. Fjärilsim är en särskild form av bröstsimning där armarna förs framåt över vattenytan och ej som vid den vanliga stilen under. F. uppstod i USA omkring 1930 och som tävlingsform har den blivit allmänt införd över hela världen. Då simsättet är snabbt men ansträngande tävlar man i regel endast på 100 och 200 m. Fjärran östern. — 1. Sammanfattande beteckning på länderna i Östasien, dvs Kina, Japan och Indien. — 2. Fd. förvaltningsområde inom RSFSR, omfattande de östligaste delarna av ryska Asien. F. uppdelades 1938 i två områden, Primore och Haba-rovsk. Fjärrorgel, se Orgel. Fjärrpunkt, se Öga. Fjärisingar (Trachi'nidae), till taggfeningar hörande fiskfamilj, som har långsträckt kropp, lång anal-fena och lång bakre ryggfena, styva taggar i främre ryggfenan och en kraftig tagg på gällocket. Till F. hör vanliga fjärsingen (TrachPnus dra'co), som har grönbrun rygg med ljusare snedstrimmor, blåstrimmiga sidor och vit buk med gula och blåa streck. Ryggfenstaggarna och gällockstaggen är förenade med giftkörtlar och kan därför orsaka riskabla sår. F. förekommer i Medelhavet och Atlanten och är ganska allmän vid vår västkust. Den lever huvudsakligen av räkor. Köttet är välsmakande. Fjärås bräcka, ås i nv. Halland med en väldig grusdeltabildning från istiden. F-klav, se Bas-klav. FKO, förkortning för Forskarnas kontaktorganisation*. Fl, kem., tecken för en atom fluor. Fla., förkortning av Florida, USA. FIa'dus, M. Illyricus, 1520—75, lutersk teolog, verksam i Wittenberg. F deltog ivrigt i tidens läro-strider. Flacon, fr., se Flakong. Fladdermöss, flädermöss el. läderlappar (Chi-ropTera), en ordning däggdjur, som kännetecknas av att de har en tunn flyghud utefter kroppens sidor mellan bakbenen och frambenen, vilka senare har starkt förlängda fingerleder. De har små ögon med dålig syn. Däremot är hörseln mycket väl utvecklad. Framför öronöppningarna finns en hudflik, öronlocket, antagligen avsedd att skydda mot för starka ljud. F. lever vanligen av insekter, som de fångar i flykten. En del arter lever av frukter eller är blodsugare. I allmänhet är F. nattdjur. I vila hänger de med huvudet nedåt, fasthakade med bak-fötterna. Många arter tillbringar vintern i dvala. Till F. hör flygande hundar, bladnäsor, vampyre r, hästskonäsor och egentliga flädermöss. Till den senare gruppen hör flera i Sverige vanliga arter, vilka når en storlek av 4—8 cm, olika för olika arter. Flagellanter, se Gisslare. Flagella'ter, gisseldjur, lågt stående, encelliga organismer, vilka rör sig med hjälp av ett eller flera Fladdermus. gissel. Till F. hör bl.a. Trypanoso'ma gambien'se, som orsakar afrikansk sömnsjuka. Flageoletton [flasjålätt'-ton], en flöjtliknande ton, som erhålls å stråkinstrument, om man under ett stråkdrag endast mycket lätt med fingret berör strängen i någon av dess naturliga delningspunkter. Flagga. Bruket av F. har gamla anor. Ursprungligen användes F. endast på fartyg i sjöstrid som igenkänningstecken. Under medeltiden började F. användas även till lands och under fred. F:s utseende bestäms vanligen av nationell eller religiös tradition. Korsmönstret stammar från de under korstågen använda fälttecknen. Den äldsta kända svenska F. med gult kors på blå botten är från 1557. Om svenska F. stadgas i lagen angående rikets flagga av 22 juni 1906. Ang. utseendet av olika länders F. jfr Flaggkartan. Flaggkapten, chefen för en sjöstyrkas stab. Flaggman, amiral, som under tjänst å sitt fartyg för viss befälsflagga. Flaggskepp, det fartyg, som för högste befälhavaren för en flotta el. en eskader. Flagranf (brinnande), uppenbar. — In flagra n't i, på bar gärning. Flagstad, Kirsten, f. 1895, norsk operasångerska, på senare tid verksam i Amerika vid Metropolitan Opera. Flaherty [flä'öti], Robert, 1884—1951, engelskamerikansk filmregissör. F. var dokumentärfilmens främste representant. Nanook (1922), Moana (1925), Mannen från Ar an (1934). Flak', tysk förkortning för Flugzeugabwehrkano-ne, luftvärnskanon. F. används även som beteckning på luftvärn i sin helhet. Flakong, fr. flacon, mindre flaska, avsedd för parfym e.d. Flamboyantstil [flagboajag'-], benämning på den franska och flamländska sengotiken (från början av 1400-t). FIaming'o (PhoenicopTerus), till familj andfåglar hörande släkte. F. har mycket långa ben och lång, böjlig hals med platt, i vinkel nedböjd näbb. Fram-tårna är förenade med simhud; baktån är liten eller saknas. Flera arter lever vid havskuster i varma länder. Den mest bekanta är P. roseus som är blekt rosenröd med röda ben, svarta vingpennor och svart näbbspets. Längd 1,2—1,3 m. Den finns i s. Europa, n. Afrika och i Asien. F. lever av vattendjur (maskar, blötdjur), som de gräver upp ur dyn. De häckar i kolonier. Köttet är ätbart. Flamfnius, Gaius, d. 217 f.Kr., romersk härfö-