397 uppstår en elektromotorisk kraft i mellanskiktets ena begränsningsyta, vilket kan avläsas med hjälp av en galvanometer. Strömmen genom denna är vid svag belysning proportionell mot belysningens styrka. F. används på liknande sätt som fotoelektrisk cell. Fotogen [-sje'n], den fraktion av bergolja, som över destillerar mellan 15 O13 och 300°. F. har stor användning för belysningsändamål, i kokapparater, som motorbränsle m.m. Fotogenkök [-sje'n-]. Från behållaren sugs fotogenen upp medelst vekar eller också trycks den upp i en särskild förvärmd brännare, där fotogenen före antändningen förgasas, varigenom fotogenos undviks. Till sistnämnda typ av F. hör t.ex. primus- och optimusköken. Fotografi. Idén att på ljuskänsliga material kunna framställa bilder daterar sig från mitten av 1700-t., då bl.a. kemisten Johann Heinrich Schultze upptäckte att en kemisk förening innehållande silver-nitrat påverkades av direkt ljusbestrålning. Även andra dåtida vetenskapsmän, bl.a. svensken C. V. Scheele var sysselsatta med likartade experiment, men det var inte förrän i början av 1800-t. som fransmannen Joseph Nicéphore Niepce lyckades framställa de permanenta fotografierna i samarbete med dekorationsmålaren Louis Jacques Mande Daguerre. Daguerre hade gått sin egen väg i sina forskningar och 1829 undertecknades ett kontrakt mellan Niepce och Daguerre, i vilket de förband sig att gemensamt arbeta för metodens utveckling. Den princip som resulterade i de första dagerrotyperna har sedan utvecklats, men grundläggande är alltjämt de upptäckter som gjordes på 1700-t., och ljusets påverkan på bl.a. bromsilver. De första fotografierna framställdes utan negativ, dvs bilderna gick inte att mångfaldiga. Först sedan man lyckats gjuta ljuskänsliga emulsioner på glasunderlag och på så sätt fick fram fotografiska plåtar, som kunde framkallas och fixeras, dvs göras beständiga så att de kunde förvaras i vanligt dagsljus utan att förstöras, fick fotografin den betydelse som den i dag har. I början tillredde fotograferna själva de emulsioner, som de sedan preparerade sina glasplåtar med, men ganska snart togs tillverkningen upp av industrier, som sedan utvecklade idén fram till våra dagars mycket ljuskänsliga och lättarbetade negativmaterial. Fotografin har bl.a. genom tillverkningen av ljuskänsliga negativmaterial på celluloid dvs framställningen av vad vi i dagligt tal kallar för filmer gjorts tillgänglig för den stora allmänheten, men har sin kanske största betydelse inom vetenskap och industri. Exponeringen, dvs ljusets inverkan på bromsilvret, sker i en kamera, där ett knippe ljusstrålar med tillhjälp av ett linssystem (kamerans objektiv) får projicera en bild av det föremål, som skall fotograferas, på plåten el. filmen. Med en bländare varieras den ljusmängd, som genom objektivet får inkomma i kameran. Genom särskilda anordningar regleras exponeringstiden. Den negativa bild, som efter exponeringen finns på plåten eller filmen, blir synlig först efter särskild framkallning. Fram-kallningen består i reduktion av bromsilvret med ett reduktionsmedel så avpassat, att endast bromsilvret på de belysta ställena reduceras. Ett vanligt reduktionsmedel är hydrokinon. Efter framkallningen fixeras bilden, dvs utlöses det opåverkade bromsilvret med tillhjälp av natriumhyposulfit. Om negativet är för svagt eller starkt kan förstärkning resp, försvagning äga rum. Kopieringen sker därigenom att ljus genom negativet får falla på ett papper, överdraget med något ljuskänsligt ämne (i allmänhet en gelatinemulsion av ett silversalt). Vid den vanliga Fot fotograferingen erhålls endast ljusare eller mörkare partier på bilderna. Färgfotograferingen, där metoderna grundar sig på förhållandet, att av tre färger alla andra kan sammansättas, har under senare år gjort betydande framsteg. Se bilder sid. 398—399. Fotografiska föreningen bildades 1888. F. anordnar fotografiska utställningar och utger Nordisk tidskrift för fotografi. Fotografiska objekti'v, se Kamera. Fotografisk äganderätt gäller i allmänhet 15 år efter det fotografiet publicerats. F. är reglerad genom lag av 1919. Fotogrammetri', avståndsmätning på fotografi. F. används framför allt inom kartografin. Fotogravy'r. Av ett fotografiskt negativ tas en positiv kopia, som i sin tur kopieras på ett papper, överdraget med en bikromatgelatinemulsion. Behandlas kopian med varmt vatten, löses gelatinen lättast på de obelysta ställena. Hinnan blir alltså tjockast på de belysta ställena. Gelatinreliefen placeras på ett underlag av koppar som därefter etsas i en järnkloridlösning. Kopparplåten påverkas starkast på de ställen, där gelatinhinnan är tunnast. Fördjupningar i kopparplåten motsvarar alltså skuggpartier hos det fotograferade föremålet. Sedan plåten är färdigpreparerad, fylls trycksvärta i fördjupningarna. Fotokemi', läran om ljusets kemiska verkningar. Åtskilliga kemiska processer äger endast rum el. påskyndas under ljusets inverkan. I mörker inverkar ej klor och väte på varandra, men utsätts blandningen för ljus, förenar sig de båda ämnena till klorväte. Tekniskt viktiga är silverbromidens fotokemiska egenskaper, varpå fotograferingen grundar sig. Växternas assimilation av luftens kolsyra försiggår under solljusets inverkan; de fotokemiska processerna spelar härigenom en bestämmande roll för allt organiskt liv. Av spektrums olika färger är det framför allt de blå, violetta och ultravioletta strålarna, som är fotokemiskt verksamma. Fotome'ter, se Fotometri. Fotometri', mätning av ljusstyrkan hos en ljuskälla. Mätningen sker medelst instrument, som kallas fotometrar, och som är så inrättade, att jämförelse kan äga rum mellan den ljuskälla, vars ljusstyrka skall mätas, och en ljuskälla med känd ljusstyrka. Bunsens fotometer, vars konstruktion är synnerligen enkel, består av en pappersskärm med en fettfläck. Den ljuskälla, vars styrka skall mätas, får belysa skärmen från ena sidan, den kända ljuskällan från den andra sidan; bägge placeras så, att ljuset faller vinkelrätt mot skärmen. Då ljuskällorna placerats på sådant avstånd, att fettfläcken syns så litet som möjligt, är belysningen från bägge håll lika stark. Ur ljuskällornas avstånd från skärmen låter den okända ljuskällans styrka lätt beräkna sig. En mångfald mera komplicerade F. har konstruerats, t.ex. spektralfotometrarna, där ljuset först uppdelas i de särskilda spektralfärgerna. Exakt F. kan utföras med termostapel el. bolometer, då man mäter den uppvärmning belysningen orsakar, el. med fotoelektrisk cell, som direkt mäter belysningen. Fotomontage [-ta'sj], bild erhållen genom sammanställning av fotografier. F. används i reklam och propaganda av olika slag. Foton [-tå'n]. Enligt kvantteorin består ljuset av små enheter, vilka i vissa avseenden förhåller sig som partiklar, vilka kastats ut från en ljuskälla. En sådan hypotetisk enhet kallas F. Fotosfä'ren, se Solen. Fotosta't, apparat för fotografisk framställning av kopior, vid vilken används papper i stället för film el. plåtar. Man gör två kopior, den första med vit teckning på svart botten, den andra överensstämmande med originalet.