Ing främst bekant för sina historiska äventyrsromaner (Valdemar Seier, Erik Menveds b a r n d o m), vilka vunnit stor popularitet. Ingenium [inje'-], lat., naturlig begåvning, förstånd. — I n g e n i ö' s, uppfinningsrik, fintlig, sinnrik. Ingenjör, tekniskt utbildad person. Jfr Civilingenjör. Ingenjörsvetenskapsakademien, som stiftades år 1919, har till uppgift att gagna den svenska industrin och det rationella tillvaratagandet av Sveriges naturtillgångar genom befordrandet av teknisk-vetenskaplig forskning. I. har högst 125 arbetande ledamöter, fördelade på tio specialfack. Dess arbete finansieras dels medelst en vid stiftandet insamlad fond, dels genom statsanslag. Ingenjörtrupper, se Sveriges försvarsväsen. Ingénue [ärjsjeny'], fr., oskyldig, okonstlad flicka. Oftast teaterterm. Ingermanland, den östligaste av de forna ryska östersjöprovinserna i nv. Ryssland, vid Finska viken. I. tillhör nu till största delen guvernementet Petrograd. Ingersoll, R., 1833—99, nordamerikansk författare, politiker, advokat, mest känd för sin kritik av biblisk kristendom. Ingesunds musikskola el. Folkliga musikskolan grundades 1923 på initiativ av rektorn vid Västra Värmlands folkhögskola O. V. Dahlgren (f. 1881). I. åtnjuter statsanslag sedan 1925. Ingjald Illråde, svensk sagokonung av Ynglinga-ätten, Bröt-Anunds son, vilken enl. sägnen mördade tolv småkonungar för att komma i besittning av deras välden. Ingolfer Amason, den förste nybyggaren på Island, var från början hövding i Sogn i Norge. I. grundade det första hövdingadömet på ön vid en vik, som han kallade Reykjavik. In'golstadt, stad i delstaten Bayern, Västtyskland, vid Donau, känd för sin kanon- och ammunitions-tillverkning. Bland I:s förnämsta byggnader märks den sengotiska Vårfrukyrkan. Fordom fanns i I. ett universitet, där jesuiterna var livligt verksamma efter motreformationen. Ingrediens', beståndsdel. Ingres [äg'gr], J. A. D., 1780—1867, fransk målare, studerade först för David och därefter i Italien. I. betonade särskilt den plastiska linjen och kompositionen. Bland I:s arbeten märks flera historiska målningar, nakna kvinnobilder (Källan) samt porträtt av utmärkt karakteriseringsförmåga. I. hävdade ivrigt den klassiska riktningens principer i motsats till den frambrytande romantiken. Ingress', ”ingång”; inledning, början. Ingrid, f. 1910, Danmarks drottning, svensk prinsessa, dotter till konung Gustav VI Adolf och hans första gemål Margareta. I. förmäldes 1935 med dåvarande kronprins Fredrik av Danmark, nuv. Fredrik IX. Barn: Margarethe, Benedikte och Anne-Marie. Ingvar Vittforle, svensk vikingahövding, vilken besjungits i en isländsk saga från medeltiden. I. företog ett härnadståg mot Gårdarike omkring 1040 och ännu finns ett flertal runstenar (”Ingvar-stenarna”) över de kämpar, som föll i striden. Ingående balanskonto, se Bokföring. Inhalation, inandning av vissa läkemedel i gas-el. ångform. Inhav, en av land avskild del av havet. Inherenf, nödvändigt sammanhängande med, ingående i. lnhibe'ra, inställa, förbjuda. In ho'c sign'o vin'ces, lat., ”i detta tecken skall du segra”, enligt sägnen den inskrift, som lyste på himmeln, bredvid bilden av korset, mot kejsar Kon 562 stantin den store, då han stred mot Maxentius vid Ponte Molle 312. Inhonetf, ohederlig, simpel. Inhuma'n, ”omänsklig”, utan medlidande. — I n hum a n i t e't, omänsklighet, råhet. L N. I., förkortning för lat. In Nomine lesu, i Jesu namn. In (ad) infini'tuni, lat., i oändlighet, utan ände. Initial [-tsiai], begynnelsebokstav, särskilt ett namns. Inom bokhantverket är I. den konstnärligt utsirade begynnelsebokstav, som börjar ett kapitel. I de medeltida handskrifterna var I. synnerligen rikt ornamenterade. InitiatiV [-itsia-], begynnelseåtgärd, uppslag; (rättighet att först väcka) förslag. — Inom statsrätten menar man med I. det åtgörande, varigenom ett förslag framställs till den myndighet, vars medverkan krävs för ett besluts fattande i frågan. Sådana I. är petitioner och propositioner. — Med I. i krigföringen menas ett övertag med hänsyn till krigsoperationerna. Initiera [-tsie'ra], införa, inviga. Injektion, insprutning av lösningar under huden i underhudsvävnaden, i blodådror el. i muskulatur. Injek'tor, en apparat för automatisk tillförsel till ångpannor av det vatten, som erfordras för ång-bildningen. Injice'ra, inspruta, jfr Injektion. Inju'rie, oförrätt; skymf; ärekränkning. In'ka, den förnämsta indianstammen i Peru. I:s välde benämndes Inkariket. I. var även namn på den prästkonung, som hade högsta makten i staten och över prästerskapet. Spanjoren Pizarro erövrade Inkariket 1532 och dödade den siste härskaren. 1940—41 utgrävdes städerna Phuya Pata och Sayaq Marka, belägna i Anderna på 4 000 m höjd. Man har här funnit storartade ruiner. Jfr Fornameri-kansk kultur. Inkapa'bel, oduglig, ur stånd. In'kar, ett slags svulster, som förekommer på huden hos hästar och nötkreatur. De är vanligen stjälkade. Inkarnation, förkroppsligande. En del religioner antar föregående I., varmed de menar tillvaro i en el. annan form före det nuvarande livets. In'kerman, by på halvön Krim, Sovjetunionen, där engelsmän och fransmän besegrade ryssarna 1854. Inkiett' (av fr. inquiet), orolig, otålig. — In-kiette'ra, oroa. Inklare'ra. När ett fartyg ankommer från utrikes ort, skall det inklareras, dvs i vederbörlig ordning anmälas för tullmyndigheterna på ankomstorten. Vid avgång från någon hamn till utrikes ort sker utklarering. Inklination, den vinkel, som det jordmagnetiska kraftparets riktning bildar med horisontalplanet. I. bestäms med tillhjälp av en magnetnål, som är fritt rörlig kring en horisontell axel. Instrumentet, som benämns inklinatorium, inställs så, att det vertikal-plan, i vilket magnetnålen kan röra sig, sammanfaller med det magnetiska meridianplanet; böjelse, håg. Inklinato'rium, se Inklination. Inkline'ra, ha lust el. böjelse för något, luta åt. Inklusfv, inneslutande. — Inklusi've, förkortat inkl. el. in cl., däri inbegipet. Jfr Exklusiv. Inkog'nito (av lat. incog'nitus, okänd), obekant, under antaget namn. Inkoherens' (av lat. in, ej, och cohaeren'tia, sammanhang), brist på sammanhang. — I n k o h e-rent', osammanhängande. Inkommensura'bel. Två el. flera storheter benämns inkommensurabla, om de ej kan mätas med samma rpått, t.ex. ett kilogram och en meter.