Ist Istiden, geol., skede under kvartärperioden, då klimatet var så mycket kallare än nu, att glaciärer och landisar fick en i jämförelse med de nutida ofantlig utbredning. Stora delar av Europa och Nordamerika var då täckta av mäktiga landisar och utanför dessa levde en arktisk växt- och djurvärld, den senare i Europa representerad av bl.a. ren, myskoxe, mammut, ullhårig noshörning, lemlar. Samtidigt med dessa levde också människan i Europa (Neanderthal- och Cromagnon-raserna m.fl.). De spår, istidens glaciärer och landisar lämnat efter sig, är bl.a. räfflade och rundslipade hällar, flytt-block, moräner, rullstensåsar, ishavslera. — Man urskiljer i Europa 3 el. 4 istider under kvartärperioden och mellan dem liggande varma interglaciala tider med ungefär likadant klimat som det nutida. Även under äldre geologiska perioder har förekommit istider. Is'trien, it. Istria, halvö i nv. Jugoslavien, före 1919 österrikiskt kronland, därefter till 1946 italiensk provins. 5 000 km2. 294 000 inv. 1936. — I. är en bergig halvö vid Adriatiska havet. Åkerbruk och boskapsskötsel är huvudnäringar men föga utvecklade. Vin, olja, frukt och silke är de viktigaste produkterna. Vid kusten bedrivs fiske. Industrin omfattar saltberedning och skeppsbyggeri. Handeln är obetydlig. På I. ligger staden Trieste med omnejd. Isves'tija, rysk tidning i Moskva, grundad 1917. I. citeras ofta som språkrör för den sovjetryska politiken. IsvosjTjik, rysk droskkusk. Isälvar, glaciärälvar*. Isättika, vattenfri ättiksyra. It., se Item. Ftaka, Ithåke, ö tillhörande Joniska ögruppen, v. om Grekland, i den grek, sagan Odysseus’ hemort. Ita'Ier, folkstammar, ursprungligen bosatta i s. och mell. Italien. I. betecknade redan hos de klassiska författarna alla italienska folk. Ita'lia Irreden'ta, it., ”det ännu ej befriade Italien’’. Före l:a världskriget avsågs med I. särskilt av italienare befolkade områden i Österrike, vilka vid freden övergick i Italiens ägo. Italien, sydeuropeisk republik, omfattande Apen-ninska halvön. 301 200 km2. 47,5 milj. inv. 1951. Gränsar i nv. till Frankrike, i n. till Schweiz och Österrike, i nö. till Jugoslavien, i ö. till Adriatiska havet, i s. till Joniska havet, i v. till Tyrrenska sjön 578 och Liguriska havet. Till I. hör de stora öarna Sardinien i v. och Sicilien i s., skilda från fastlandet genom respektive Tyrrenska sjön och Messina-sun-det, några småöar, Elba, Ischia och Capri m.fl. utanför v. kusten samt en del av Dalmatiska öarna, belägna i ö. delen av Adriatiska havet. Mot gränsen i n. utbreder sig Alperna, vilka hastigt sluttar ned mot Poslätten. S. om denna löper Apenninerna, till största delen bestående av tertiära kalkstens-lager. De sammanhänger i nv. med Västalperna och genomlöper hela halvön. Deras högsta punkt, Gran Sasso dTtalia, ungefär mitt på halvön, når nära 3 000 m ö.h. Ännu verksamma vulkaner är Vesuvius på v. kustens s. del, Etna på Sicilien och Stromboli, en ö, n. om Sicilien. På Sicilien, vilket till största delen upptas av ett högland, märks Etna, en vulkan av ansenlig höjd (3 300 m ö.h.). På Apen-ninska halvöns v. kust märks ett antal smärre slätter: Arnodalen, Toscanska Maremmerna, Cam-pagna romana, Campagna felice samt i sö. Apuliska slätten. I:s största flod är Po, vilken kommer från Västalperna, avvattnar en mängd sjöar vid Alpernas fot (Lago Maggiore, Lago di Como, Lago di Garda m.fl.) och utfaller med ett stort delta i Adriatiska havet. En annan viktig flod är Adige, vilken utmynnar strax n. om Po. — På Poslätten härskar ett utpräglat fastlandsklimat med kalla vintrar och varma somrar. I de övriga delarna av I. är klimatet tämligen blitt. Nederbörden är riklig. — Huvudnäring är jordbruk med binäringar, särskilt på Poslätten och i de vulkaniska trakterna. Av sädesslagen odlas mest vete, majs och ris. På Sicilien odlas sydfrukter. I fråga om vinodling intar I. näst Frankrike den främsta platsen bland jordens länder. Boskapsskötsel, skogsbruk och bergsbruk är föga betydande näringsgrenar. Industrin är numera en ej oviktig näring, trots att stenkol måste importeras (silke-, bomulls- och metallindustri). Livlig handel, gynnad av det utmärkta läget. Bland jordens länders handelsflottor var I:s före 2:a världskriget till storleken den sjätte. Sjöfarten är livlig. Handelsomsättningen uppgick år 1953 till 930 000 milj, lire export och 1 500 000 milj, lire import. 100 lire = 0,82 kr. 1955. — Befolkningen består utom av italienare till omkring milj, av tyskar, vilka är bosatta i det efter l:a världskriget erhållna området av Sydtyrolen. Religionen är romersk-katolsk. Enl. nuvarande författning, som trädde i kraft 1/1 1948, styrs I. av en president, som väljs på 7 år, och en folkrepresentation med två kamrar, deputeradekammaren och senaten. Deputeradekammarens medlemmar väljs för 5 år, senatens för 6. Rösträtten är allmän. Därjämte har folkomröstningsförfarande rörande vissa frågor införts. Ang. styrelsesättet före och under 2:a världskriget, se Fascism. Viktigaste städer är huvudstaden Rom, 1,7 milj, inv., Neapel, 1 milj, inv., Milano 1,3 milj, inv., 1951, Turin, Palermo, Genua, Catania och Florens. — Historia. I. under förromersk tid (till omkr. 300 f.Kr.). I:s indoeuropeiska stammar syns ha invandrat huvudsakligen under bronsåldern. Från omkring 700 f.Kr. beboddes delar av v. och n. I. av etruskerna. Omkring 400 invandrade i norr galliska stammar. I s. I. fanns grekiska nybyggare, och på v. Sicilien och Sardinien hade fe-nicierna grundat handelsfaktorier. Till de förnämsta italiska stammarna hörde latinare, samniter, vol-sker, sabiner och umbrer m.fl. Mäktigare än alla de övriga blev emellertid den latinska stadsstaten Rom, som så småningom underlade sig de övriga stammarna. Därmed vidtog den romerska tiden (omkring 300 f.Kr.—476 e.Kr.). Under denna period utfördes ett omfattande enhetsverk vad språk och kultur beträffar (se Romerska riket). Vid det romerska väldets delning 395 lades I. under det Inlandsisens största utbredning