Jep ställare, känd för sina översättningar av slavisk litteratur. J. har även skrivit arbeten om slavisk litteratur och historia. — 2. Johannes V. J., 1873— 1950, dansk författare. I sina tidigare arbeten förhärligade J. den danske bonden och den nordiska rasen. Senare gav J. uttryck åt sin beundran för den moderna maskinkulturen. Bland hans arbeten märks Himmerlandshistorier, Den lange rejse, Hjulet m.fl. Nobelpris i litteratur 1944. — 3. Thit J., f. 1876, dansk författarinna, syster till föregående, har i erotiskt betonade romaner gjort sig till förkämpe för kvinnosakssträ-vanden och sexualupplysning. — 4. Albert J., f. 1879, redaktör, en av initiativtagarna till och ledarna för den syndikalistiska rörelsen i Sverige. Redaktör för tidningen Arbetaren 1928—51. Jeppsson, Ola, 1887—1941, landshövding i Gotlands län 1938—41, politiker, medlem av andra kammaren 1918—20 och 1922—40. J. var kommunikationsminister i den folkfrisinnade regeringen 1930—32. Från 1934 var J. ordförande i folkpartiets riksorganisations verkställande utskott. Jequiritybönor [sjekir'iti-], se Paternosterbönor. JeremFa, omkr. 650—omkr. 580 f.Kr., gammaltestamentlig profet. Utom J:s bok skall J. enligt en sannolikt oriktig tradition även ha författat Klagovisorna samt J:s brev, vilket senare i svenska bibeln utgör sjätte kapitlet av Baruks bok. Jeremia'd, klagovisa. Jeremias i Tröstlösa, pseudonym för Levi Rick-son, f. 1868, författare, som skrivit lyrik och folk-livsskildringar på närkemål. Jerevan, se Erivan. Jerez [sjerä'th], eg. Jerez de la Frontera, stad i det spanska landskapet Andalusien. 107 770 inv. 1950. Vinodling (sherry). Je'riko, gammal stad i s. Jordandalen. Numera finns där endast en by, Eriha. 1908—09 företogs grävningar därstädes, varvid man bl.a. påträffade storartade befästningsanläggningar. Av J:s erövring finns i Jos. 6 en fantasifull framställning. Je'rikoro's. Två arter, Anasta'tica hierochun'tica (familj Cruciferae) och OdontospeFmum pygmae'-um (familj Compositae), går under detta namn. De förekommer bägge i nö. Afrikas och sv. Asiens ökentrakter. Efter en hastig utveckling under regntiden bildar hela växten vid inträdande torrtid torra, runda bollar, som slits loss och förs omkring av vinden. Den egentliga fröspridningen äger rum endast vid fuktig väderlek. Jernberg, A., 1826—96, svensk målare, tillhörande Düsseldorfskolan, men tydligt påverkad av fransk konst. Hans stilleben är berömda. Jemdahl, A., 1858—1936, bildhuggare, som med kärv enkelhet skildrat särskilt arbetartyper. Jernkontoret, se Järnkontoret. Jero'beam. — 1. J. I., Israels förste konung (900-t. f.Kr.), ursprungligen arbetsförman hos Sa-lomo, mot vilken han gjorde uppror. — 2. J. II., konung i Israel på 700-t. f.Kr. Han utvidgade riket väsentligt. På hans tid levde profeterna Hosea och Amos. Jerome [djörå'm], Jerome K., 1859—1927, engelsk författare, vann stor popularitet genom sina humoristiska berättelser (En dagdrivares funderingar, Tre män i en båt). Jerring, Sven, f. 1895, programdirektör i Radiotjänst, Sveriges förste ”hallåman”, känd speciellt som radioreferent av idrottstävlingar och som ”Farbror Sven” i barnprogram. Jersey [djö'si], den största av de Normandiska öarna. 116 km2. 55 507 inv. 1953. Största staden är St. Helier på sydkusten. J. besattes av tyskarna juni 1940. Jerseyboskap [djö'si-], gulröd el. gråaktig nöt- 588 kreatursras som härstammar från ön Jersey. Hög-värdigt fettproducerande mjölkkor. Jersey City [djö'si sit'ti], stad i staten New Jersey, USA, vid Hudsonfloden, förstad till New York, 300 000 inv. 1950. Jersey, New, se New Jersey. Jerubba'al, annat namn på Gideon. Jerusalem (hebr. ”Fridens boning”). — 1. Stad i Palestina v. om Döda havet, är sedan 1950 delad i två delar: Nya staden, som är huvudstad i Israel, och Gamla staden, som ingår i Jordanien. Den israeliska delen av J. hade 155 000 inv. 1950. — Till dess mera kända byggnader hör Klippmoskén (ofta kallad Omars moské) och Heliga gravens kyrka. Staden förstördes av kaldéerna 586 f.Kr. och härjades av romarna år 70 e.Kr. Den kom under Islams välde 1244 och under Turkiet 1517. 1922—1948 var J. jämte hela Palestina engelskt mandatområde. Ett judiskt universitet grundlädes 1925. Vid Palestinas delning och den judiska staten Israels upprättande 1948 ställdes J. till en början under internationell förvaltning. — 2. Ett kristet kungadöme, grundat av de första korsfararna 1099. Gottfrid av Bouillon blev J:s förste regent. Staden J. intogs av sultanen Saladin 1187 men kom sedan åter i de kristnas ägo till 1244. I slutet av 1200-talet intogs det sista området, som tillhörde den kristna staten, av muhammedanerna. Jerusalems skomakare (den vandrande juden) hette enligt en gammal legend Ahasverus. J. skall ha vägrat Jesus att vila vid hans port på vägen till Golgata. Som straff härför dömdes han att evigt rastlös vandra omkring över världen. Jesafa el. Esaias, gammaltestamentlig profet, verksam i Jerusalem till omkr. 700 f.Kr. J:s himmelsfärd är en apokryfisk kristen berättelse. Jespersen, Otto, 1860—1943, dansk språkforskare, som särskilt utförde undersökningar rörande engelska språket och litteraturen. J. räknas som en av nutidens främste på språkforskningens område. Je'sso, Yezo, Hokkaido, se Japan. Jesuftorden, katolsk orden, grundad 1534 av Ignatius Loyola (1491—1556), en spansk riddare, vilken efter att ha erhållit en svår blessyr under tillfrisknandet genomgick en religiös omvändelse. Disciplinen inom J. var ytterst sträng, och dessa ”andliga krigare” var lydiga verktyg i påvarnas händer. Orden, som styrdes av en general, blev mycket mäktig och skaffade sig stort inflytande även i politiska frågor. I sitt arbetssätt utvecklade J. stor smidighet och hänsynslöshet. Satsen ”ändamålet helgar medlen” tillskrivs J. Under andra hälften av 1700-t. utdrevs J. från Frankrike, Spanien m.fl. länder och upphävdes av påven Clemens XIV 1773. J. återupprättades 1814 av Pius VII. J. är sedan 1932 förbjuden i Spanien. Medlemsantalet var 1935 omkring 24 000. Jesuftstil, en ibland brukad beteckning för barockstilen, sådan den framträdde i jesuitordens kyrkor. Jesus Syrak, se Syrak. Jet [djett], eng., en art av brunkol, som vid polityr antar en stark, svart glans och därför används till vissa prydnadsföremål, såsom halsband, broscher o.d. J. kallas också stundom g a g a t. Jeton, fr., el jetong [sjötågü], rund el. fyrkantig spelmark; belöningspenning. Jeunesse dorée [sjöness' dåre'], fr., beteckning på den yngre njutningslystna och slösaktiga ungdomen. Uttrycket uppstod under franska revolutionen. Jewish Ageucy [djo'isj ej'djensi] är styrelsen för Sionistorganisationen och representerar alltså judar över hela världen. J. har i olika sammanhang spelat en avgörande roll vid underhandlingar angående judarnas ställning. Jevons [djevns], V. S., 1835—82, engelsk natio