Lod Wilsons politik och Versaillesfredens ratificering. —- 2. Sir Oliver L., 1851—1940, engelsk fysiker, som bl.a. utförde undersökningar över elektriska svängningar. På äldre dagar väckte L. ett visst uppseende genom sin övergång till spiritismen. Lodjur. Lodjur (Lynx) är ett kattdjur ssläkte med öron-tofsar och kort svans. Förekommer på n. halvklotet. Vanliga lodjuret el. lon (Felis lynx) är sommartid gulbrunt till rödgrått, svartfläckigt, vintertid gråvitt, otydligt fläckigt; buken vit och svans-spetsen svart. L. förekommer, ehuru sällsynt, i n. Sverige men påträffas i enstaka fall även i sydligare landskap. Den lever av harar, fåglar m.m., angriper dock ibland även större djur t.ex. får. Lödning, uppmätning av djupet i vattendrag skedde förr direkt med lina och lod. Numera utförs s.k. ekolodning, varvid man mäter den tid, som åtgår för ljudet från en explosion att nå botten av vattendraget och hinna tillbaka. Jfr Ekolodning. Lodz, stad sv. om Warszawa, Polen. 615 000 inv. 1952. Polens främsta industristad. Viktigast är textilindustrin; bomulls-, ylle- och klädesfabriker, si-denväverier. Även maskinindustri och kemisk industri finns. Under båda världskrigen utkämpades nära L. flera blodiga strider. — Under ockupationen av Polen 1939—1945 kallades L. av tyskarna Litzmannstadt. L’GEuvre ^vr], radikal tidning i Paris, numera nedlagd. Huvudredaktör var fram till det franska sammanbrottet 1940 under 2:a världskriget Gene-viève Tabouis. Därefter företrädde tidningen under Déat en tyskvänlig linje till 1944. Loewi [lö'vi], Otto, f. 1873, österrikisk läkare, som för upptäckter inom nervfysiologin tillsammans med Hållet Dale erhöll 1936 års nobelpris i fysiologi och medicin. Numera bosatt i USA. Lofoten, ögrupp invid Västfjord, nv. Norge, bestående av några större, brant uppstigande, intill 1200 m höga, av forna glaciärer egendomligt skulpterade öar, bland vilka de största är Ö. och V. Vågöy (resp. 542 och 408 km2) och Moskenesoy (210 km2), samt ett otal smärre öar och skär. Från slutet av jan. till april bedrivs vid L. ett intensivt torskfiske. Loftbod är en byggning av medeltida ursprung, som består av två våningar. Den övre skjuter ut och bildar en svalgång. Log., förkortning för logaritm. Logaritm'. Med logaritm för ett tal förstås det tal, till vilket ett visst givet tal, basen, skall upphöjas, för att det förstnämnda talet skall erhållas. I det vanliga el. Briggska logaritmsystemet är basen 10, L. för 100, som skrives log 100, är alltså i detta system 2, då 102 = 100. Heltalsdelen av en L. kallas karakteristika, decimalerna mantissa. Särskilda tabeller finns upprättade över de L., som motsvarar 742 olika tal. I dylika tabeller kan alltså erhållas dels den logaritm, som svarar mot ett visst tal, dels det tal (antilogaritmen), som svarar mot en viss L. Genom användning av L. kan räkningar i hög grad förenklas. Loge [lå'sj], fr., avskilt rum (teater-, klädloge); avdelning av ordenssällskap el. platsen för dess sammankomst el. själva sammankomsten. Logement [låsjement'], ett rum i en kasern, där en del av ett förband har sina sovplatser m.m. Logg, instrument, med vilket den av ett fartyg på en viss tid tillryggalagda vägen mäts, och som sålunda möjliggör beräkning av fartygets fart. På L. av nyare konstruktion kan farten direkt avläsas. Loggbok, en journal, i vilken på fartyg och flygplan anteckningar görs om alla mera betydelsefulla tilldragelser under resan. I L. görs anteckningar rörande navigeringen, om fart, om anlöpta hamnar m.m. Loggert, mindre segelfartyg med tre master, tra-petsformigt råsegel på alla tre masterna, klyvare och toppsegel. Loggia [lådd'ja], it., täckt valvgång, öppen åt ena sidan. L. kan löpa utefter en byggnad el. vara självständigt uppförd. Särskilt berömda är Vatika-nens loggior i Rom. Logi'k, vetenskapen om tänkandets lagar. Logogry'f, ett slags ordgåta, där man förutom huvudordet även skall gissa ett antal andra ord, bildade genom olika sammanställning av huvudordets bokstäver. Lo'gos, grek., ord, förnuft, användes av de grekiska filosoferna som beteckning för tillvarons för-nuftsmässiga lagbundenhet. Inom den äldre kristendomen använde man L. som beteckning för Guds son, medlaren mellan Gud och människor, och sökte härigenom ge de kristna lärorna en för bildade greker mera tilltalande form. Lohengrin, [lå'hen-], hjälten i en medelhögtysk dikt från omkring 1290. L., som är son till Parci-val, befriar Elsa av Brabant, med vilken han sedan gifter sig. Då Elsa trots hans varning tar reda på hans härkomst, måste han lämna henne. Sagan om L. är särskilt känd genom Wagners berömda opera. Loheskatten kallas en stor samling silverpjäser som år 1937 under ombyggnadsarbeten påträffades nedgrävda vid Lilla Nygatan i Stockholm. Föremålen, som härrör från tiden 1643—1741 och tillhört släkten Lohe, tillföll efter process kronan 1940. Lointain [loägtäg'], fr., fjärran. L. betecknar inom måleriet en landskapsmålnings bakgrund. Loire [loa'r], Frankrikes längsta flod, 1 000 km lång. Upprinner i Cevennema, flyter åt n. och nv. till staden Orleans, där den gör en tvär krök åt v. Utfaller i Atlanten. Viktigaste bifloder är Allier från vänster och Maine från höger. L. är segelbar en stor del av sitt lopp. Loja'!, laglydig; ärlig, ”välsinnad” (i politiskt avseende); tillgiven den bestående samhällsordningen. — L o j a 1 i t e' t, laglydnad; hederlighet. Lo-Johansson, Ivar, f. 1901, författare, som skrivit realistiska och intelligenta skildringar av statar-klassens liv (Statarna, Bara en mor). L. har även gjort uppmärksammade inlägg i sociala frågor, varvid han bl.a. fört åldringarnas och zigenarnas talan. Loka, hälsobrunn och badort i en vacker trakt av v. Västmanland, nära gränsen till Värmland. Gyttjebad. Loka'!, hörande el. begränsad till viss ort. Läge, lägenhet, plats, rum. Lokal bedövning, se Bedövningsmedel. Lokalfärg. Ett litterärt arbete sägs ha god L., då det återger ett lands el. ett folks mest typiska säregenheter. Lokalise'ra, lämpa efter ortsliga el. inhemska för