Nik Nikola'us, ryska kejsare. — 1. N. I, 1796—1855, tredje son till kejsar Paul I, efterträdde sin broder Alexander I 1825. S.å. kuvade han de s.k. deka-bristernas uppror (decemberupproret). Under hela sin regering tillämpade han starkt reaktionära principer och gjorde allt för att utestänga västerländskt inflytande från Ryssland. 1826—28 förde han ett framgångsrikt krig mot Persien, 1828—29 ingrep han till Greklands förmån mot Turkiet och 1831 nedslog han ett uppror i Polen. Men då han ville krossa Turkiet genom ett anfall 1853, förenade sig flera europeiska stater, England, Frankrike och Sardinien, mot Ryssland och sände trupper till Krim (se Krimkriget). I Ryssland växte missnöjet med kejsaren, som avled under det pågående kriget. — 2. N. II, 1868—1918, sonsons son till den förre, son till Alexander III, som han efterträdde 1894. Huvudsakligen på N:s initiativ tillkom den första Haagkonferensen (1899). Under N:s regeringstid utkämpades det rysk-japanska kriget, som slutade med Rysslands nederlag (1905). För att stilla den härav uppkomna inre oron införde N. en riksförsamling, du'man, s.å. Revolutionen 1917 framtvang N:s tronavsägelse. Jfr även Rasputin. Kejsarfamil-jen hölls en tid fången och dödades den 16—17 juli 1918. Nikola'us Nikolajevitj, 1856—1929, rysk storfurste och högste befälhavare inom den ryska armén under en del av l:a världskriget (1914—sept. 1915 samt en kort tid 1917). Efter revolutionen hölls N. en tid internerad på Krim men frigavs 1919 och levde sedan i Frankrike. N. var energiskt konservativ och anses ha haft ett olyckligt inflytande på tsaren. Nikotfn, en växtbas, som finns i tobaksväxtens blad. N. påverkar nervsystemet, i mindre doser retande, i större doser förlamande. Det är ett mycket giftigt ämne; några cg medför döden. Genom ur-lakning av tobaksblad med vatten erhålls en N.-haltig vätska, som används till besprutning av växter för att utrota skadeinsekter. Jfr Tobak. Nikotinsyra bildas genom oxidation av nikotin. Nikotinsyreamid är ett B-vitamin; brist på detta medför pellagra*. Nikro'm, kromnickel*. Nikt, se Lummerväxter. Nil admira'ri, lat., ”ej beundra något”, ett från Horatius hämtat uttryck, som används för att beteckna en världsvis och kylig ståndpunkt. Nilen, Afrikas största och världens näst största flod, 6 400 km lång. Vita N. el. Bahr-el-Jebel, vars källsjö är den stora Victoria-sjön, mottar från ö. den från Etiopiens högland kommande mycket vattenrika Blå Nilen (Bahr-el-Asrak), vid vars inflöde ligger Khartum och Omdurman. Härifrån passerar N. genom en bergstrakt, där den bildar en serie forsar (katarakter) till Wadi Halfa. Efter en 35 mil lång sträcka lugnvatten når N. till forsarna vid Assuan, där en väldig regleringsdamm anlagts med slussar som leder förbi forsarna. Från Assuan flyter N. lugnt fram till Kairo, en sträcka av omkring 100 mil. Under hela sistnämnda sträcka begränsas Nildalen av ökenland. Odling och bebyggelse är begränsade till de av floden vattnade strandremsorna. Nilens 22 000 km2 stora delta börjar vid Kairo, där floden delar upp sig i flera grenar, vilka vid högvatten översvämmar stora delar av deltalandet. Redan årtusenden före vår tidräkning förstod egypterna att genom dammar, kanaler och andra bevatt-ningsanordningar tillgodogöra sig det slamrika nil-vattnet, vars avlagringar skapat betingelser för Egyptens uråldriga kultur. De sista decenniernas dammbyggnader, framför allt Assuandammen, är av en utomordentlig betydelse för landets odling. Jfr Egypten, 858 Nilgai, en antilop, som förekommer i djungler i Främre Indien. Den är till färgen mörkgrå. Nilkrokodilen, se Krokodildjur. Nilo'ter är ett nomadfolk som lever kring övre Vita Nilen och Victoria- och Albertsjöarna. N. är en blandras av negrer och hamiter, storväxta och med mycket mörk hudfärg. Nilsen, Hans Jacob, f. 1897, norsk skådespelare, regissör och teaterchef. Nils Nilsson arbetskarl, se Quiding. Nilson. — 1. E. A. N., 1862—1925, politiker och affärsman, lantförsvarsminister i Edéns ministär 1917—20. — 2. Hjalmar R. N., f. 1901, konsultativt statsråd sedan 1951. Bondeförbundet. Nilsson. — 1. Kristina N., grevinna de Casa Mi-randa, 1843—1921, världsberömd svensk operasångerska, debuterade i Paris 1864 på Théåtre ly-rique. Under de följande åren uppträdde hon i Europa och Amerika och vann storartade framgångar, ej minst på grund av sin dramatiska förmåga. — 2. O. N., 1863—1928, lantbrukare, socialdemokratisk riksdagsman i andra kammaren 1912—27, jordbruksminister mars—okt. 1920. — 3. N. A. N. (i Kabbarp), f. 1867, socialdemokratisk journalist och politiker, medlem av första kammaren 1909—55, sedan av första kammaren till 1931. N. har bl.a. skrivit Soliga Kabbarp, en samling politiska kåserier. — 4. Johan N., f. 1873, lantbrukare, politiker, medlem av första kammaren sedan 1909, där han intagit en ledande ställning inom högerpartiet. 1923—38 landshövding i Kristianstads län. Första kammarens talman 1937—55. — 5. C. P. N. (i Gränebo), f. 1881, se Gränebo. — 6. Janne N., 1882—1938, lantbrukare, politiker, medlem av andra kammaren sedan 1922 som representant för bondeförbundet. I juni 1936 blev N. försvarsminister i Bramstorps ministär på vilken post han kvarstod i P. A. Hanssons ministär till sin död. — 7. Martin P:son N., f. 1874, professor i arkeologi och antikens historia i Lund 1909—39, rektor för universitet 1936—39. N. har även utgivit populärvetenskapliga arbeten. — 8. Vera N., f. 1888, målarinna i expressionistisk stil; har i synnerhet målat barnporträtt. — 9. Axel N., f. 1889, målare, från början i naivistisk stil, sedan i mera naturalistisk. — 10. Fritiof N. (Piraten), f. 1895, författare, som utgivit originella och välskrivna berättelser och romaner. Bombi Bitt och jag. Bokhandlaren som slutade att bada. — 11. Nils N., 1901—49, målare i Göteborg, var en lyrisk expres-sionist som kunde förvandla de mest upprörda scener eller vardagsmotiv till lysande färgpoem. — 12. Torsten N., f. 1905, fackföreningsmän, kommunikationsminister 1945—51, försvarsminister sedan 1951. — 13. Ragnar N., f. 1903, rektor vid Lantbrukshögskolan sedan 1943. Biokemist och bakteriolog. Nilsson-Ehle, N. H., 1873—1949, professor i ärft-lighetslära i Lund. N:s undersökningar över sädesslagen ur ärftlighetssynpunkt har givit såväl teoretiskt som praktiskt värdefulla resultat. Nim'bus, skimmer, strålglans; regnmoln, se Moln. Nimes [nim], stad i s. Frankrike i dep. Gard, strax v. om Rhönes nedersta lopp. 89 130 inv. 1954. Sidenfabriker. Ruiner från romartiden. Nim'itz, C. W., f. 1885, amerikansk amiral, chef för den amerikanska flottan i Stilla havet 1941. Ledde samtliga sjökrigsföretag i dessa farvatten fram till ockupationen av Japan 1945. Var därefter överbefälhavare för flottan till 1947, sedan speciell rådgivare i marindepartementet. Nim'rod, enligt bibeln Noaks sonsons son, grundläggaren av det babyloniska väldet, ”en väldig jägare inför Herren”; skämtsam benämning på ivrig jägare.