9<>5 Papavera'ceae, växtfamilj, vallmoväxter. Papaverfn, en opiumalkaloid. Papee'te, huvudstad i Franska Oceanien, belägen på ön Tahiti. 12 000 inv. 1946, varav 8 000 fransmän. Papegojor (Psittac'idae) utgör en fågelfamilj, tillhörande ordningen Cuculiformes. P. är klätterfåg-lar med ofta grant färgade fjädrar. Övernäbben är ofta tandad, vid roten täckt av vaxhud och försedd med hakformig spets, som griper över den korta undernäbben. Tungan är tjock och köttig. P. har dålig flygförmåga. De är kända för sin förmåga att efterhärma människorösten. P. är inhemska i alla världsdelar utom i Europa. Talrikast förekommer de i Amerika och på Indiska arkipelagens öar. Ca 650 arter är beskrivna. Deras näring utgörs av frukter och frön. Papegojsjuka, psittako'sis, förekommer särskilt hos brasilianska papegojor men kan även överföras till människan. I Sverige inträffade några fall 1929 —30. Papegojor företer tarmsymtom och människor symtom från lungorna. Papen, Franz v., 1879, tysk politiker, officer, militärattaché i Washington till 1915. Sedermera tillhörde P. den katolska centerns högra flygel. P. var rikskansler 1932 och blev 1933 vice kansler i Hitlers regering. För sina förtjänster beviljades han sedermera medlemskap i nationalsocialistiska partiet. 1934 utträdde P. ur regeringen och blev ambassadör i Wien. Han återkallades 1938 och var 1939— 44 ambassadör i Ankara. — Tillfångatogs av amerikanerna i Ruhr 1945. — Frikänd 1946 i Nürn-bergprocessen. Dömdes 1947 av denazifieringsdom-stolen till 8 års straffarbete, vilket efterskänktes 1949. Papete, se Papeete. Papeteri', pappershandel, kartong med brevpapper och kuvert. Papier-maché, se Papjemaché. Papiljotfer, av papp, skinn e.d. gjorda rullar, kring vilka håret rullas för att bli lockigt. Papillarlinjer, se Fingeravtryck. Papin [papäg'], D., 1647—1714, fransk fysiker, känd som uppfinnare av P:s gryta* samt av en maskin, som kan sägas utgöra den första förebilden till den egentliga ångmaskinen. Papins gryta [papärfs] har till ändamål att möjliggöra upphettning av vatten till högre temperatur än 100°. Den består av en panna, försedd med ett tätt sittande lock. Om pannan till en del fylls med vatten och upphettas, avdunstar vattenångan. Allteftersom upphettningen fortskrider, ökas det tryck, som ångan utövar på vätskans yta. Då vattnets kokpunkt stiger med stigande tryck, följer härav, att vattnet kan upphettas långt över den normala kokpunkten, som är 100°. P. används för olika industriella ändamål. Papism, påvevälde, romersk-katolska kyrkan. — P a p i s t', romersk-katolik. Papjemaché, fr. papier-maché, pressad pappers massa, användes förr till leksaker o.d. Lackerad P. benämns papyroli't. Papp'enheim [-hajm], G. H. von, 1594—1632, bajersk och kejserlig fältherre. P. deltog i Trettioåriga kriget och gjorde sig särskilt känd som en djärv kavallerianförare. Han blev dödligt sårad vid Lützen. Papper. Benämningen härstammar ursprungligen från en växt, Cyperus papyrus, från vilken egypterna hämtade materialet till de papyrusrullar, på vilka de skrev. P. till sin sammansättning liknande det, som vi nu använder, var känt i Kina redan före vår tideräknings begynnelse. Den moderna pappersindustrin kan sägas leda sitt ursprung från början av 1800-t, då en år 1799 av en fransman vid namn Louis Robert uppfunnen maskin började komma i Pap bruk. T denna formades papperet med maskinkraft, medan tidigare all formning måst äga rum för hand. Utgångsmaterialet vid papperstillverkningen var ursprungligen huvudsakligen bomulls-och linnelump. Med den allt mer stigande pappers-förbrukningen blev emellertid tillgången på dylik lump otillräcklig, och man började därför inrikta ansträngningarna på att kunna utnyttja direkt från växtriket hämtat material. Ett avgörande framsteg ifråga härom betecknade den först i Tyskland vid mitten av 1840-t. praktiskt genomförda framställningen av pappersmassa genom slipning av trä. — Pappersmassan framställs för närvarande dels av olika slags lump, dels av halm, esparto, jute och en del andra liknande ämnen, dels av trä. I fråga om trämassa skiljer man mellan mekanisk trämassa och kemisk trämassa. Den mekaniska trämassan el. slipmassan framställs antingen genom slipning av skalade, råa vedkubbar el. genom slipning av vedkubbar, som förut basats med ånga. Den sistnämnda trämassan, som har större bindekraft än den massa, som erhålls vid direkt slipning av de råa vedkubbarna, benämns halvkemisk trämassa. Den kemiska trämassan framställs antingen enligt sulfit-cellulosametoden el. sulfatcellulosametoden. Enligt sulfitcellulosametoden kokas det till nötstora bitar sönderhuggna träet under starkt tryck i järncylindrar med en lösning av surt kalciumsulfit. Enligt sulfatcellulosametoden sker kokningen med en blandning av natriumhydrat och natriumsulfhydrat. Då pappersmassan, sedan den genomgått åtskilliga procedurer, är färdigberedd, formas papperet antingen för hand el. i maskin. Formning för hand ger papper av högre kvalitet än formning i maskin. Formning för hand används därför exempelvis vid framställning av vissa särskilt fina skrivpapperssor-ter el. för framställning av sedelpapper. Förutom själva pappersmassan ingår i papperet i större el. mindre utsträckning även limämnen av olika slag för att hindra, att papperet läskar. Limningen verkställs antingen i massan före formningen el. efter formningen. Därjämte tillsätts i olika syften en hel del andra ämnen, t.ex. färgämnen, för att ge papperet behaglig färg, och en del mineralämnen för att göra papperet ogenomskinligt. Vanligt skrivpapper måste vara fast och väl limmat, medan tryckpapper är mindre limmat. — Pappersmasse- och pappersindustrin är för Sverige av en mycket stor betydelse. År 1952 sysselsattes sålunda vid den svenska massa- och pappersindustrin ca 53 500 personer (förvaltningspersonalen inberäknad) fördelade på 332 arbetsställen. Tillverkningsvärdet uppgick år 1952 till 3 390 milj. kr. Från Sverige exporterades år 1954 2 229 277 ton pappersmassa samt 732 225 ton papp och papper till ett värde av 2 100 milj. kr. Pappersmassa, se Papper. Pappersmatrfs, se Stereotypi. Pappersmynt, se Penningväsen. Papperssnäckan hör till bläckfiskarna, har två gälar och åtta armar. Honan har ett tunt skal, som avsöndras från två förstorade armar och används som förvaringsplats för äggen. Hannen är betydligt mindre än honan och saknar skal. Pap'rika, se Peppar. Pa'pua (malaj, ”papuva” = krusig), en ras, till vilken folkstammar på Nya Guinea, Nya Britan-nien och Salomonöarna hör. P. är över medellängd, har bruna ögon samt ofta krusigt hår. På påminner till utseendet närmast om tasmanierna. Papuagolfen, stor havsbukt på Nya Guineas sydkust. Pa'puaterritoriet, den under Australiska statsförbundet lydande sö. delen av Nya Guinea jämte några smärre öar. 235 000 km2. 370 000 infödingar och 5 000 vita 1952. Produkter: kopra, kakao. 29*