Pat olika truppavdelningar el. för att tillse, att utställda poster fullgör sina uppdrag. Pafschuli, en parfym, som framställs av en i Bortre Indien odlad halvbuske. Part, en oavgjord slutställning i schack, då den, som har draget, endast kan flytta konungen, men denne då kommer i schack. Patt'i, Adelina, 1843—1919, världsberömd italiensk sångerska, f. i Madrid. Gift med friherre R. Cederström. P. debuterade i New York och företog senare gästspelsturnéer i Europa. Som koloratursångerska räknades P. till de allra främsta. Hon hade dessutom en utomordentlig dramatisk förmåga, särskilt i komiska roller. Patton [pætt'n], Georg S., 1885—1945, amerikansk general under 2:a världskriget, deltog i striderna i Nordafrika och på Sicilien samt bidrog såsom chef för 3:e amerikanska armén avsevärt till genombrytningen av det tyska försvaret i Norman-die 1944. Han lyckades efter att ha passerat Rhen med sina snabba pansarförband på kort tid i början av maj nå Pilsen och Linz och hotade därigenom den styrka, som försvarade Sydtyskland. Pau [på], fransk stad vid Pyrenéerna. 46 000 inv. 1946. Mycket besökt vinterkurort. Karl XIV Johans födelseort. Pauker, Ana, f. 1893, rumänsk kommunistisk politiker, ursprungligen folkskollärarinna. Efter att h? vistats i Sovjetunionen återvände P. 1944 till Rumänien och blev då en av de ledande inom kommunistpartiet. Utrikesminister 7 nov. 1947—april 1952, då hon föll offer för utrensningen inom kommunistpartiet. Hon uteslöts ur politbyrån men är fortfarande medlem av nationalförsamlingen. Paul, Jean Paul [sjarj pål], se Richter. Paul, namn på fem påvar, varibland märks: — 1. P. III, kardinal Alessandro Farnesae, 1468— 1549, påve från 1534. Under P:s påvedöme organiserades den katolska motreformationen.oP. stadfäste jesuitorden 1540 och återinförde den påvliga inkvisitionen. Slutligen sammankallade han det bekanta motreformatoriska Tridentinska mötet. — 2. P. IV, 1476—1559, påve från 1555. P. var en hänsynslös motståndare till protestantismen och använde sig flitigt av inkvisitionen. Utrikespolitiskt kämpade han för ett oinskränkt påvevälde och kom härigenom i konflikt med Filip II av Spanien. Paul, prins av Jugoslavien, f. 1893, kusin till Alexander I. Sedan denne mördats blev P. regent under konung Peter II:s omyndighetstid. P. strävade att försona kroater och serber samt träffade en överenskommelse med axelmakterna, vilket medförde en statskupp 1941, då Peter II förklarades myndig. P. fråntogs 1947 sitt jugoslaviska medborgarskap. Paul I, 1754—1801, kejsare av Ryssland, ende son till Katarina II och Peter III, efterträdde sin moder 1796. Liksom Katarina var han motståndare till franska revolutionen och slöt sig 1798 till den andra koalitionen mot Frankrike. Snart närmade han sig emellertid Napoleon Bonaparte och gick med i det mot England riktade väpnade neutrali-tetsförbundet 1800. P. var särskilt i hovkretsar djupt hatad för sitt godtyckliga och despotiska styrelsesätt och föll slutligen offer för en sammansvärjning. Paul I, f. 1901, konung av Grekland 1947. Broder till Georg II, som dog samma år. Paul-Boncour [påll bågkoY], Joseph, f. 1879, fransk jurist och politiker, representant för socialdemokraterna. P. var konseljpresident och utrikesminister dec. 1932—jan. 1933, utrikesminister jan. 1933—jan. 1934 och mars—april 1938. P. flydde till England 1940. Medlem av FN-delegationen 1946. Paul et Virginie [pål' e virsjini'], se Saint-Pierre. Pauli» — 1. G. V. P., 1855—1935, svensk målare, 914 studerade i Paris och Rom. P. utförde ett stort antal målningar i skilda stilarter, genrebilder (Väntan, Vid sjukbädden), dekorativa väggmålningar (Kärlekens ö), freskomålningar (Jordbruk, Malmbrytning, båda i Riksbanken) samt kubistiskt hållna studier av människokroppen (Ynglingar vid badet). I svenskt konstliv under decennierna kring sekelskiftet spelade P. en viktig roll. — 2. Hanna P., f. Hirsch, 1864—1940, målarinna, hustru till den förre. P. målade förutom landskaps- och interiörbilder utmärkta porträtt. I Nationalmuseum finns den stora gruppen Vännerna. — 3. Ivan P., 1885—1955, språkman, lektor vid Högre allmänna läroverket å Östermalm i Stockholm 1925—50, medlem av första kammaren 1921—49 (socialdemokrat), medarbetare i Morgon-Tidningen från 1926. Pauli, Wolfgang, f. 1900, österrikisk fysiker, professor i Zürich 1927, från 1938 verksam vid Prince-ton-universitetet i USA. P. har uppställt den s.k. Pauliprincipen angående elektronernas anordning kring atomkärnan och tilldelades härför nobelpriset i fysik 1945. Pauling [på'l-], Linus, f. 1901, amerikansk kemist, professor i kemi i Pasadena, Californien. Erhöll 1954 nobelpriset i kemi för sina arbeten rörande den kemiska bindningens natur med tillämpning på komplicerade ämnens byggnad. Paulsen, J., 1860—1940, dansk målare, 1908—20 professor vid konstakademin i Köpenhamn. Bland P:s dukar märks lyriska landskapsstämningar (Sommarafton), porträtt och porträttgrupper, den djärvt koloristiska K a i n och Unga kvinnor samt ögonblicksstudier (Interiör från Bal Tabarin, Paris). Paulskyrkan, S:t Paul, en kyrka i London City, i storlek den tredje av de kristna kyrkorna. Den är byggd i korsform med utdraget långhus och har en väldig kupol. P. byggdes 1675—1710 efter ritningar av Wren*. Paulu'n, sänggardin; imperialsäng. Pa'ulus, hedningarnas apostel, var ursprungligen en fanatisk förföljare av de kristna. Efter en plötslig omvändelse ägnade han sig med lika stor iver åt att utbreda kristendomen. Han företog tre missionsresor i Mindre Asien, Macedonien och Grekland. Omkr. år 58 fängslades han vid sin återkomst till Jerusalem och fördes till Rom, där han enligt traditionen skall ha dött martyrdöden. Pauperism innebär i vidsträcktare betydelse ett under längre tid fortvarande ekonomiskt nödtillstånd bland vissa befolkningsskikt inom ett större el. mindre område. P. är en gammal företeelse. Vid industrialismens genombrott framträdde den dock starkare än tidigare genom befolkningskoncentra-tionen i industridistrikten. I anglosaxisk litteratur används P. i den mera begränsade betydelsen av tillståndet hos dem, som åtnjuter fattigunderstöd. Pausa'nias, d. omkr. 470 f.Kr., spartansk fältherre, som förde befälet i slaget vid Plataiai 479. Då han sedermera sökte tillvälla sig makten i Sparta, blev han levande inmurad i Atenas tempel, där han dog av svält. Pauvres honteux [på'vr åptö'], fr., ”blygsamma fattiga”, fransk benämning på fattiga, som blygs att begära hjälp; fattiga, som sett bättre dagar. I de flesta länder finns särskilda anstalter med syfte att hjälpa P. Pav'elic [-litsj], Ante, f. 1869, kroatisk politiker, som ansågs ha medverkat till mordet på konung Alexander I i Marseille 1934. P. vistades då i Italien. Efter Jugoslaviens ockupation 1941 återvände P. och blev med italienskt stöd konseljpresident. P. har i Kroatien spelat samma roll som Quisling i Norge. P. avgick 1943 och tillfångatogs av partisanerna i okt. 1944 och ställdes 1946 inför rätta.