949 festlighet bär resp, ordens insignium i täten; själva staven. Prestige [-i'sj], anseende, inflytande. Pres'to, it., mus., fort. Det hastigaste tempot inom musiken är p r e s t i s s' i m o, så fort som möjligt. Presume'ra, förutsätta, förmoda. — P r e s u m-t i o n, förutsättning, gissning, misstanke. — Pre-s u m t i' v, förmodad, sannolik. Pretende'ra, göra anspråk på, fordra. — Pretendent', sökande; person, som gör anspråk på något; tronkrävare. — Pretention, anspråk, fordran. — Pretentiö's, anspråksfull, förmäten. Prete'ritum, lat., sammanfattande beteckning för verbformer, vilka uttrycker förfluten tid (i sv. företrädesvis imperfektum och pluskvamperfektum). Pretext', förevändning, svepskäl. — P r e t e x-t e' r a, förebära, föregiva. Pretio'sa, lat., dyrbarheter, smycken, prydnadsföremål. Pretiö's, dyrbar, tillgjord. Jfr Précieuses. Pre'tor, titel på vissa högre ämbetsmän i antikens Rom. P., som stod närmast i rang efter konsulerna, skötte Roms civila rättsskipning samt tjänstgjorde som konsulernas ställföreträdare. Ursprungligen kunde endast en patricier inneha ämbetet, som dock efter 337 f.Kr. bekläddes även av plebejer. Preto'ria, huvudstad i provinsen Transvaal och säte för Sydafrikanska unionens regering. 285 379 inv. 1951, varav 151 000 vita. Pretoria'ner, de fornromerska fältherrarnas livvakt, vars medlemmar hade högre avlöning än andra trupper. P:s befälhavare hade stort inflytande. Under senare kejsartiden till- el. avsatte pretoriangar-det ofta kejsarna efter eget behag. Konstantin den store avskaffade denna livvakt. Preuss [pråjs], H., 1860—1925, tysk statsrätts-lärare, politiker. P. var den, som utförde det huvudsakliga arbetet på den tyska författningen av år 1919 (Weimarförfattningen). Preussen [pråj'-]. — 1. F.d. stat i Tyska riket, officiellt upplöst 1947. — Omfattade efter l:a världskriget 321 000 km2 med 45 milj. inv. Före l:a världskriget var P. åtskilligt större, 349 000 km2. Angående P:s landförluster under de båda världskrigen, se Tyskland. I v. avskilde ”Polska korridoren” Ostpreussen från det övriga P. Angående naturförhållanden, näringar etc., se Tyskland. — Historia. Konungadömet P. utvecklades ur kur-furstendömet Brandenburg, där den hohenzollern-ska ätten regerade sedan 1415. 1618 införlivades det 1525 bildade hertigdömet P., som förut tillhört Tyska orden (1230—1525), med Brandenburg av kurfursten Johan Sigismund. Den ”store kurfursten” Fredrik Wilhelm (1640—88) bidrog kraftigt till statens utveckling, och hans son antog 1701 titeln Fredrik I, konung av Preussen. Under Fredrik den store (1740—86) trädde P. i främsta rummet bland Europas stormakter. Fredrik förde flera krig med Österrike och förvärvade därvid Schlesien. Vid Polens tre delningar (1772, 1793, 1795) erhöll P. betydande landområden, bl.a. det polska Väst-Preus-sen samt största delen av Stor-Polen. Under napo-leonkrigen var P. till en början neutralt, men 1806 utbröt krig mot Frankrike. Efter nederlagen vid Jena och Auerstädt 1806 samt sedan även de tyska bundsförvanterna besegrats måste P. gå med på den förödmjukande freden i Tilsit 1807, då P. avträdde sina besittningar v. om Elbe samt sina landvinningar från Polens andra och tredje delning. Under det stora befrielsekriget mot Napoleon 1813 vann den preussiska hären flera segrar över fransmännen, som i den avgörande drabbningen vid Waterloo 1815 fullständigt besegrades av engelsmän och preussare. På Wienkongressen s.å. erhöll P. flera tyska områden mot att det lämnade ifrån sig en del Pri av de polska, som förvärvats vid Polens delningar. Under Wilhelm I (1861—88) stärktes P:s maktställning ytterligare. Styrelsen fördes av Wilhelms förste minister Otto v. Bismarck, vilken framkallade kriget mot Danmark 1864. I detta uppträdde Österrike som Preussens bundsförvant och Danmark måste avträda Schleswig-Holstein. Emellertid kom P. och Österrike i tvist om dessa båda länder och 1866 utbröt krig. Den avgörande drabbningen stod vid Königgrätz, där preussarna segrade, varefter Österrike i freden i Prag s.å. måste avstå sina anspråk på Schleswig-Holstein samt erkänna Tyska förbundets upplösning. Genom fransk-tyska kriget* 1870—71 förenades de nord- och sydtyska staterna med P. i spetsen till Tyska riket och P:s konung antog titeln kejsare av Tyskland (1871). Om P:s historia efter 1871, se Tyskland, resp. Västtyskland, Östtyskland. — 2. Fordom svenskt generalguvernement. — a) År 1629 erhöll Sverige genom fördrag mellan Sverige, Polen och Brandenburg ett område av kustlandet från Kurland i n. och till Danzig i s. Området utgjorde en god inkomstkälla på grund av de stora tullinkomster, som erhölls på den genom landet gående transitohandeln. Axel Oxenstierna var en tid P:s generalguvernör och organiserade tullväsendet. Genom fördraget i Stuhms-dorf 1635 avstod Sverige från P. — b) Under Karl X Gustavs polska krig innehade Sverige 1655—60 Västpreussen. Preusseri', hård drill, översitteri, särskilt i militära former. Preventi'vlagen, en lagändring (18 kap. 3 par. 2 mom. strafflagen), som beslöts vid 1910 års riksdag, och vilken avsåg att förhindra användande av preventivmedel (kondom o.d.) vid könsumgänge. P. stadgade bl.a. straff för den, som meddelade anvisning om sättet för sådana medels användande. Då lagen var ineffektiv och dess tillämpning i viss grad stred mot nutida rättsmedvetande, samt då den även riktade sig mot preventiva medel som skydd mot könssjukdomar, motionerade man upprepade gånger om lagens avskaffande. Lagen upphävdes slutligen från och med år 1939 samtidigt som bestämmelser infördes rörande försäljning av preventivmedel. Fr.o.m. 1 jan. 1947 är apotek skyldiga att tillhandahålla preventivmedel. Preventivmedel el. antikonceptionella medel, förebyggande medel, särskilt sådana, som avser att förhindra smittoöverföring och befruktning vid könsumgänge. Kemiska medel (tabletter, sköljning-ar) är föga pålitliga. Säkrare är ett tunt överdrag av gummi (kondom för man, pessar för kvinna). Försäljning av P. är reglerad genom förordningar av 9/9 1938 och 18/10 1946. Jfr Könssjukdomar. Prévert [prevä'r], Jacques, f. 1900, fransk lyriker och filmförfattare. Fruktbart samarbete med regissören Marcel Carné. Prévost [prevå'], E. M., 1862—1941, fransk romanförfattare, vars mest bekanta arbete är Halv oskuld, en kvinnoskildring ur Parissocieteten. Prévost d’Exiles [prevå' degsi'l], A. F., (”Abbe Prévost”), 1697—1763, fransk författare, förde ett äventyrligt liv och vistades mycket i England, vars litteratur han bidrog att göra känd i Frankrike. Manon Lescaut, en rörande kärlekshistoria, skildrad med äkta känsla, uppskattades föga av samtiden men räknas nu till den franska litteraturens klassiska verk. Den är förebild till Kameliadamen. Prfamos, trojansk sagokonung. P. var redan gammal vid utbrottet av trojanska kriget. Enligt en del sägner nedhöggs han av Neoptolemos vid Tröjas fall. Prfapos, grekisk-romersk gudomlighet av asiatiskt ursprung, var en sinnebild av alstringskraften. P. framställdes med en kolossal manslem. Prick, se Utprickningssystem.