Rod Uppland och Gästrikland, där befolkningen var skyldig att i krigstid ställa roddlag till förfogande. Den del av R. som hörde till Uppland kallades även Roslagen. Ro'derik, västgöternas siste konung, d. 711. R. dödades i slaget vid Segoyuela i striden med araberna. Rodhe. — 1. Edvard R., 1878—1954, teolog, professor i praktisk teologi i Uppsala 1912—19, därefter i Lund till 1925. Domprost i Lund 1923— 25, därefter biskop i Lunds stift till 1948. — 2. Lennart R., f. 1916, målare, var den drivande kraften i den grupp abstrakta målare som 1947 debuterade i Färg och Form och därmed inledde en ny epok i svensk konst. R. har utfört flera väggmålningar (Östersunds posthus). Rödhos, se Rodos. Rodin [rådäg'], A., 1840—1917, fransk bildhuggare, den störste representanten för den plastiska konsten under senare hälften av 1800-t. R:s konst är ömsom starkt realistisk, ömsom buren av en livfull, ofta visionär fantasi. Till de förnämsta av R:s verk hör gruppen Borgarna i Calais, Victor Hugos monument, Balzacs staty, Tänkaren, grupperna Kyssen och Evig vår. Rodina'I, fotografiskt framkallningsmedel, bestående av paramidofenol, surt kaliummetasulfit och natriumhydrat. Rodiska skolan, beteckning för en sengrekisk konstriktning med centrum på ön Rodos. R:s främsta verk är Nike* från Samotrake. Vidare märks Laokoon*-gruppen från omkr. år 50 f.Kr. Ro'dium, sällsynt med platina besläktad metall. Förekommer i naturen i små mängder tillsammans med platina. Kem. tecken Rh. Atomvikt 102,9. Atomnummer 45. Spec. vikt 12,47. Rodomonta'd, skryt, skrävel. Rodop'e el. Rodopi Planina, bergskedja på Balkanhalvön vid Egeiska havet. Ro'dos, Rödhos, ö i s. delen av Egeiska havet i den grekiska ögruppen Tolvöarna utanför Mindre Asiens sv. udde. 1 400 km2. 62 000 inv., % greker, resten turkar och spanjorer. R. har ett milt klimat och en yppig vegetation. Tillhörde 1912—47 Italien. Den vid öns nordspets belägna staden R. var under forntiden och medeltiden en livlig handelsstad och ett viktigt kulturcentrum men är nu obetydlig (24 186 inv. 1940). — På R. fanns under forntiden en kolossalbild av solguden Helios, benämnd ”kolossen på R.” och räknad som ett av världens sju underverk. RodrFgues [-ges], ö i ögruppen Maskarenerna i Indiska oceanen, ö. om Madagaskar. 110 km2. 14 000 inv. 1953. Brittisk besittning. Bördig men föga odlad. Ris, majs, socker, bomull, vanilj. Boskapsskötsel. Fiske. Roeck-Hansen [råkk-]. — 1. Harry R.-H., f. 1891, teaterchef, regissör. Chef för Blancheteatern 1927 —55, där han odlade en högtstående modern repertoar. — 2. Ester R.-H., f. 1897, skådespelerska, gift med R. 1 1919—46. Verksam vid Blancheteatern. Rogaland fylke, norskt fylke, omfattande sv. hörnet av Norge. 9 129 km2. 217 103 inv. 1952, därav 74 000 i fylkets städer: Sogndal, Egersund, Sandnäs, Stavanger (residensstad) och Haugesund. Rogers [rådj'ös], Ginger, f. 1911, amerikansk filmskådespelerska, känd som danspartner till Fred Astaire och som en god komedienn. Rohan [råarf]. — 1. H. de R., hertig av R., 1579 —1638, fransk general och militärskriftställare. R. blev hugenotternas förnämste ledare under deras strider för politisk självständighet men tvangs slutligen att uppge motståndet mot Ludvig XIII (1629). 998 Senare deltog R. i trettioåriga kriget och blev dödligt sårad i slaget vid Rheinfelden. — 2. E., prins av R., 1734—1803, fransk kardinal, ryktbar som en av huvudpersonerna i den s.k. halsbandsprocessen*. Roi [råa'], fr., konung. Roi soleil [roa' sålä'j], fr., ”kung sol”, benämning på Ludvig XIV i Frankrike. Rojalism, tillgivenhet för konungen el. konunga-dömet. — R o j a 1 i s t', anhängare av konungen el. det kungliga partiet. — R o j a 1 i s' t i s k, konungskt sinnad. Rokifno-träsken, benämning på en låglänt, sumpig trakt omkring floden Pripet, v. Ryssland. Rokoko', en konststil, som utgående från Frankrike var förhärskande under början och mitten av 1700-t. R. har även benämnts Ludvig XV:s stil. Stilen, som bäst studeras i tidens rumsinred-ning, utmärks av svängda och oregelbundet snirklade former och ger ett intryck av lätt elegans och graciös nyckfullhet. Rummen inreds ofta i vitt och guld. R:s färgskala omfattar för övrigt pärlgrått, mattgrönt, violett, blekt rosa, terosgult och matt-blått. Kinesiska tapeter och kinesiskt och orientaliskt porslin används med förkärlek. Exempel på en typisk rokokobyggnad är det svenska lustslottet Kina i Drottningholms park. Stilarten framträdde även i tidens målarkonst, musik och diktkonst och karakteriseras här av en dragning åt det idylliska. Herdelivet symboliserade för R:s målning och litteratur ett oskuldens och fridens idealtillstånd. I sina bästa ögonblick ger R. en graciöst drömlik stämning; ibland slår dock R. över i en oäkta och sökt sentimentalitet. Jfr bild sid. 836—837. Rokossov'skij, Konstantin, f. 1896, rysk militär, marskalk 1944. Under 2:a världskriget deltog R. bl.a. i slaget om Moskva, försvaret av Stalingrad samt erövringen av Polen och Ostpreussen. Nov. 1949 försvarsminister och överbefälhavare i Polen samt marskalk av Polen, vilka poster han dock tvangs att lämna vid resningen i Polen okt. 1956. Roland de la Platière [rolaq' dö la platiä'r]. — 1. J. M. R., 1734—93, fransk författare, en av girondisternas ledare under revolutionen. — 2. M. R., 1754—93, maka till R. 1. Hennes salong var en samlingsplats för girondisterna. Vid deras fall blev hon fängslad och avrättad. Hennes make begick självmord. Ro'landssagan, gammal fransk saga i den karo-lingiska sagokretsen, knuten till hjälten Roland, den ypperste av Karl den stores paladiner. Sagan utgör ämnet för flera fornfranska hjältedikter, av vilka den äldsta och mest berömda är La c h a n-son de Roland (Rolandssången), sannolikt härrörande från andra hälften av 1000-t. I denna omtalas huru Karl den store drar hemåt efter ett härnadståg mot saracenerna i Spanien. Härens tåg skall skyddas av en fåtalig eftertrupp, över vilken Roland för befälet. Förrådd av sin styvfader, Ga-nelon, överfalles Roland av en väldig saracenhär i Pyrenéerna. Rolands vapenbroder, Oliver, bönfaller förgäves Roland att med sitt horn (olifant) tillkalla Karl som med förtrupperna redan befinner sig i Frankrike. I den väldiga drabbningen strider Roland och hans vapenbröder med övermänsklig tapperhet mot övermakten. Först då allt hopp är ute och han själv döende blåser Roland i sitt horn, sedan han förgäves försökt krossa sitt svärd Durandal, så att det ej måtte falla i hedningarnas händer. Karl anländer slutligen och tar en grym hämnd. R. vann en ofantlig popularitet och efterbildningar finns i så gott som alla europeiska länders litteratur. Ro'landsstod, kolossalstod av riddare i rustning och med draget svärd, vilken särskilt i nordtyska