Teb operabyggnad och rymmer 3 500 personer. Uppfördes 1908. Te'be el. Thebe. — 1. Forntida stad i Egypten, belägen på båda sidor om Nilen kring platsen för den nutida staden Luxor. Staden grundlädes troligen omkr. 2500 f.Kr. och hade som Egyptens huvudstad sin glansperiod under åren 1600—1100 f.Kr. Bland dess storartade ruiner må särskilt nämnas Amonstemplet, Ramses II:s gravtempel (Ram-seseum), de märkliga Memnonstoderna samt Tut-anch-Amons grav, som upptäcktes 1922. — 2. Grekisk stad i Beotien nära Aten. ”Det sjuportade T.” var mot slutet av 300-t. f.Kr. Greklands mäktigaste stad (jfr Epaminondas) men är numera en obetydlig ort. 11 000 inv. Te'bris el. Tabriz, stad i nv. Iran (förut Persien). 272 000 inv. 1949. Irans främsta handels- och industristad (mattor, lädervaror). Teceremoni. I Japan finns flera ordensliknande samfund, vilka utbildat var sitt ceremoniel för te-drickande. Dessa ceremonier är ytterst invecklade och uppbyggda av symboliska handlingar etc. Den mest utbredda T. är cha-no-yu. Teckenspråk, se Handalfabet. Teckning, se bilderna sid. 1181—82. Teckningsrätt, företrädesrätt till aktieteckning, som vanligen lämnas till förutvarande aktieägare vid nyemission. Teckomatorp, municipalsamhälle i v. Skåne. 905 inv. 1956. Järnvägsknut. Te De'um (lauda'mus), lat., ”O, Gud, vi love dig”, efter inledningsorden benämning på den s.k. ambrosianska lovsången. Uttrycket T. betecknar även tacksägelsegudstjänst. Teetotalier [titå'tölö], engelsk beteckning för nykterister. Teflon [-å'n] är ett slags konstharts, som erhålls genom polymerisation av tetrafluoretylen. T. tål upphettning till 300° samt motstår alla organiska lösningsmedel och kokning med starka syror. Teg, municipalsamhälle i Umeå landsförsamling. 4 613 inv. 1956. Tegel framställs av lera, som blandas med grus, varefter blandningen, som genom tillsats av vatten el. torr lera erhållit lämplig konsistens, formas för hand el. i maskin. Det mjuka teglet torkas därefter på torkfack i särskilda torklador, varvid torkningen understundom påskyndas genom fläktar, genom tillförande av uppvärmd luft m.m. Härefter bränns T. i ugnar av särskild konstruktion. Tegnér. — 1. Esaias T., 1782—1846, skald. T., som var son till en fattig kyrkoherde i Värmland, blev tidigt faderlös men bereddes tillfälle till universitetsstudier i Lund, där han blev docent i estetik 1803. 1812 utnämndes han till professor i grekiska, en tjänst, som han innehade till 1824, då han blev biskop i Växjö. Under sina sista år led han av alltmer tilltagande tungsinne, som tidvis övergick till sinnessjukdom. Det verk, som framför allt gör T. till Sveriges nationalskald, ärFritiofs saga, ett romantiskt epos i 24 sånger. Ämnet hämtade han från en gammal isländsk saga, som han fritt omdiktade. T:s verk är visserligen en skildring från vikingatiden, men det romantiska inslaget träder i förgrunden och i stället för vikingastrider görs kärleken till huvudtema. Fritiof personifierar det ”nordiska” kynnet med dess blandning av tappert övermod och vek melankoli. 1812 invaldes T. i Götiska förbundet, vars åskådningar han redan förut tolkat i den patriotiska dikten Svea. Till T:s götiska dikter hör även den versifierade lyriska berättelsen Axel. T. invecklades i en häftig litterär strid med nyromantikerna, mot vilka han riktade sina anfall bl.a. i sin Epilog vid magisterpromotion e n i Lund 182 0. Emellertid finns många drag av nyromantik i T:s egen alstring (Sång till 1180 solen). Hans diktning utmärker sig för genomskinlig klarhet och ansluter sig i vissa avseenden till 1700-t:s litteratur och till antika stilideal. T. skrev även dikter, inspirerade av tidens politiska händelser, såsom Den vaknande örnen, där han ger uttryck åt sin beundran för Napoleon. Tanken på ett innerligare närmande mellan de skandinaviska folken omfattades med hänförelse av T. Av T:s många övriga dikter må nämnas den på ett glänsande språk avfattade sången Vid Svenska akademiens femtiåra minneshögtid. Från 1818 var T. medlem av Svenska akademien. — 2. Esaias T., 1843—1928, den förres sonson, universitetslärare, språkforskare, professor i österländska språk 1879—1908, ledamot av Svenska akademien 1882. T. gjorde sig känd som en synnerligen framstående språkman och utövade som sådan ett betydande författarskap (Om språk och nationalitet, Språkets makt över tanken, Om poesins språk). — 3. Alice T., f. Sandström, 1864—1943, tonsättarinna, som skrev populära barnvisor (Sjung med oss mamma). — 4. Torsten T., f. 1888, son till T. 3, journalist, sedan 1915 redaktör för Idrottsbladet. Tehera'n, Tehran, Irans huvudstad, belägen s. om Kaspiska havet, skild från detta genom Elbursked-jan. 1 010 000 inv. 1949 (med förstäder). Knutpunkt för flera karavanvägar. Teherankonferensen hölls i dec. 1943 i Teheran i Iran mellan Roosevelt, Churchill och Stalin för diskussion av det fortsatta militära samarbetet under 2:a världskriget. Tehuantepecnäset [teoantepe'k-], den landtunga inom Mexiko, som skiljer Mexikanska bukten från Stilla havet. Tei'n, koffein*. Teint [täp], fr., färg; ansiktsfärg, hy. Teinte [tägt], fr., färgskiftning, -ton, -styrka. Teire'sias, Tiresias, en blind siare, som förekommer i grekiska sagor. Teism, sammanfattande beteckning på åskådningar, som antar, att en Gud finns. Motsats: ateism. Teje, Tora, f. 1893, skådespelerska, anställd vid Dramatiska teatern 1911—13, vid Svenska teatern 1913—20 och efter 1920 åter vid Dramatiska teatern. Tejo, Tajo*. Tejstefisk, se Slemfiskar. Tekla, helgon, som enligt legenden ”upprepade gånger undgick en kvalfull martyrdöd genom Kristi nåd och dog nittiårig”. TekneTium, radioaktivt metalliskt grundämne, tillhörande manganserien. Atomnummer 43, kem. tecken Tc. Framställdes 1937 av C. Perrier och E. Segré genom bestrålning av molybden med deuto-ner el. neutroner. T:s olika isotoper har atomvikter 96—101. T. har ej med säkerhet påträffats i naturen. Benämndes före 1947 masurium*. Teknfk, konstlära, reglerna för en konst el. ett hantverk; konstfärdighet. — T e k' n i k e r, utövare av ett yrke (särskilt ingenjör el. hantverkare). — T e k' n i s k, som har avseende på tekniken; konst-, yrkesmässig. Tekniska högskolan i Stockholm, som vars ursprung kan räknas den år 1798 i Stockholm inrättade Mekaniska skolan, är för närvarande uppdelad på nio fackavdelningar, nämligen för teknisk fysik, maskinteknik, flygteknik och skeppsteknik, elektroteknik, väg- och vattenbyggnad, kemi, bergsvetenskap, arkitektur och lantmäteri. T. och Chalmers tekniska högskola står under överinseende av en gemensam överstyrelse bestående av preses och sex ledamöter, vilka alla utses av K. M:t efter förslag från olika myndigheter och korporationer. Elevantalet vid T. uppgick 1954 till 1 869.