”83 Tekniska skolan i Stockholm, före 1 juli 1945 namnet på nuvarande Konstfackskolan*. Teknisk undervisning. Den främsta läroanstalten för T. i Sverige är Tekniska högskolan. Likställd med Tekniska högskolan är Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Lägre teknisk undervisning meddelas vid tekniska fackskolor, ofta avsedda för vissa speciella industrier, samt tekniska gymnasier, som meddelar allmän teknisk undervisning. Kurserna vid såväl fackskolorna som gymnasierna är treåriga. För närvarande finns tekniska gymnasier i Örebro, Malmö, Härnösand, Norrköping, Stockholm, Göteborg, Skellefteå, Luleå, Gävle, Borås, Hälsingborg, Jönköping och Karlskrona. Tekniska fackskolor finns i Stockholm, Göteborg, Örebro, Karlskrona, Malmö och Västerås. Se vidare Bergsskola samt Praktiska ungdomsskolor och hänvisningarna på detta senare ord. Teknolog, studerande vid teknisk högskola. Teknologförening, se Svenska teknologföreningen. Teknologi', läran om den industriella tekniken i alla dess grenar. Teknologie doktor, doktorsgrad vid Tekniska högskolan, inrättad 1929. TektiTer, se Meteorer. Tektonfk, bergsbyggnad. T. omfattar berglagrens ställning (horisontella, uppresta, veckade lager, förkastningar m.m.), deras förhållande till eruptiva bergarter och på det hela taget till omgivande berggrund. Tekto'nisk, det som hänför sig till byggnaden. — Inom konstlitteraturen term, som uttrycker en formgivning, där ett konstverks delar efter en konstruktiv idé sammanfogats till ett helt. Te'kträd el. teakträd (Tecto'na grandis), ett till familj Verbenaceae hörande ostindiskt jättelikt träd. T. lämnar ett utomordentligt hårt och hållbart virke, vilket framför allt används som skeppsvirke. Tel Aviv, se Tell Aviv. Telefon (av grek. ”te'le = fjärran och fone' = ljud). Försöken att överföra ljud på långa avstånd är av mycket gammalt datum. Prakt, betyd, erhöll dessa försök dock först genom amer. A. G. Bells uppfinning av telefonen år 1876. En Bells telefon best, i princip av en perman. magnet, vars ena pol är försedd med en spole av fin, isolerad koppartråd. Framför spolen är utspänd en tunn membran av järnbleck. Om membranen försätts i vibrationer t.ex. genom de ljudvågor, som alstras vid vanligt tal. förändras magnetfältets styrka, varigenom växelströmmar induceras i spolen. Om spolen är hopkopplad med en annan belltelefon av samma konstruktion, förändras styrkan av denna sistnämnda telefons magnet och därmed dess inverkan på membranen, som därigenom försätts i vibrationer, som svarar mot den första membranens. I moderna telefonapparater är belltelefonen som talapparat utbytt mot en mikrofon. Den enklaste typen av en mikrofon består schematiskt av en kolstav, löst fästad mellan två andra kolstavar. Genom kolstavarna leds strömmen från ett galvaniskt batteri. Varje ändring av kontakten emellan kolstavarna genom skakning-ar av ett el. annat slag åstadkommer förändringar i ledningsmotståndet, vilka, om mikrofonen är hopkopplad med en belltelefon, medför variationer i magnetfältets styrka och därmed vibrationer hos telefonens membran. De numera vanligast använda mikrofonerna är de s.k. kolkornsmikrofonerna, bestående av kolpulver, som utfyller rummet mellan ett kolstycke och en elastisk membran. Förutom med tal- och hörapparater måste en telefonapparat vara försedd med anordning för mottagande och givande av signaler. — Från abonnenterna går ledningarna in till större el. mindre stationer, där abonnenterna genom telefonister el. på automatisk väg sätts i förbindelse med varandra. De automa- Tel tiska stationerna har under de sista åren vunnit en starkt stegrad utbredning. — Långdistanstelefonin har under de senaste åren undergått en högst betydande utveckling genom nya tekniska arrangemang av olika slag. — Till Sverige kom telefonen redan år 1877. I Stockholm handhades telefonväsendet till en början av Stockholms Bell-telefon-aktiebolag och senare även av Stockholms allmänna telefonaktiebolag, ett annat enskilt bolag. På andra orter anlades av statsverket rikstelefonsta-tioner. Från och med 1918 har emellertid det enskilda telefonväsendet i Stockholm övertagits av televerket, som långt tidigare där upprättat ett eget nät. — Antalet telefonapparater i Sverige uppgick år 1955 till över 2,2 milj, (dvs 300 på 1 000 inv.) frånsett järnvägarna tillhöriga apparater. — I fråga om trådlös telefon, se Radio. Telefon AB L. M. Ericsson, se Ericsson 3. Telefonkö, avdelning vid telefonstation, som upptar beställningar till nummer som är upptaget. Te'lefotografi, bildöverföring på telegrafisk väg. Under de sista decennierna har ett flertal olika system med goda resultat utarbetats och bilder telegraferas numera ofta över Atlanten. Principen för T. är densamma som för television*. Telegraf. Redan på 1700-t. gjordes upprepade försök att åstadkomma telegrafering på elektrisk väg. Den första elektromagnetiska telegrafen konstruerades år 1833. Morses skrivtelegraf, som alltjämt är den allmännaste telegrafapparaten, uppfanns år 1835. En morseapparat består av två huvuddelar, nyckeln el. teckensändaren och mottag-ningsapparaten. Nyckeln består av en vridbar hävstång, genom vars nedtryckning strömmen från en strömkälla sluts (även apparater, som verkar på annat sätt, har konstruerats). Mottagningsappara-ten består av en elektromagnet, genom vars lind-ningar den genom nyckelns nedtryckande slutna strömmen leds. Magneten påverkar en kring en axel rörlig hävstång, i ena änden försedd med ett mjukt järnankare, som attraheras av elektromag-neten, då denna genom strömmens slutande blivit magnetisk, i andra änden med en färgtrissa. Färg-trissan åstadkommer på en roterande pappersremsa punkter och streck (se Morsealfabetet), allteftersom genom teckensändarens nedtryckande och upp-släppande strömmen sluts och öppnas. För förstärkning av strömmen används vid telegrafering på långa avstånd reläer (se Relä). Förbindelsen mellan två telegrafstationer åstadkommes genom en enda ledning, som andra ledning tjänstgör jorden. — Bland de övriga system för telegrafering, som kommit till användning, må nämnas nåltelegraferna, där man får meddelandena genom en galvanometer-nåls utslag i olika riktningar. Nåltelegraferna har särskilt funnit användning för telegrafering på långa avstånd. — Numera används även s.k. fjärr-skrivningsmaskiner (teleprin'ter). Avsändaren har ett tangentbord som på en vanlig skrivmaskin och mottagaren skriver bokstäverna direkt på en pappersremsa. Varje bokstav representeras av en speciell serie strömimpulser. För att bättre utnyttja telegrafkablar sänds nu samtidigt telegram efter olika system i en och samma kabel. Telegrammen särskils vid mottagarstationen. — Antalet taxerade telegram uppgick år 1954 i Sverige till ungefär 4,4 milj, inländska och 3,5 milj, utländska. Över de fasta radiostationerna utväxlades 1954 1,2 milj, telegram med andra fasta stationer. — Om trådlös telegraf se Radio. Telegrafering av bilder, telefotografi*, se även Television. Telegrafstyrelsen, före 1/11 1953 officiellt namn på telestyrelsen*. Telegrafverket före 1/11 1953 officiellt namn på televerket*.