Tän Kindtand. 1. Krona. 2. Rot. tandben. Den ur tandköttet uppskjutande delen av tanden är klädd av en hätta av hård substans, som kallas emalj. T. har mycket olika motståndskraft; vanligen skadas flera av de förblivande T. av tandröta redan före 20-årsåldern. Genom tandfyllning kan man hindra rötans fortskridande. Det är av särskilt stor betydelse, att man vidtar sådana åtgärder mellan 15—25 år. Sedermera uppstår ej tandröta fullt så lätt. Tandköttsinflamma-tion är en inflammation i fickorna mellan tänderna och tandköttet. Denna inflammation fortskrider, om den lämnas åt sig själv, utefter tandrötterna, så att tänderna lossnar (periodonti't). Näst tandröta är denna sjukdom den vanligaste tandsjukdomen. I bägge fallen fordras sakkunnig vård, helst så tidigt som möjligt. Hos t.ex. groddjur förekommer T., vilka utgörs av förhorningar i munhålan. De motsvarar ej de övriga ryggradsdjurens T. Dessa senare kan föras tillbaka på hudplåtarna hos broskfiskar. Hos lägre djur sitter T. endast fast i slemhinnan, medan de hos övriga djur är fästade i själva käkbenet. En del fiskar, kräldjur m.fl. har flera rader av T. Hos fåglar har man kunnat påvisa T. på fosterstadiet. Först hos däggdjuren har emellertid T. blivit mera utvecklade och specialiserats i skilda former, mer el. mindre mejselformiga framtänder, sylformiga hörntänder och flerspetsade kindtänder. Särskilt hos rovdjuren är hörntänderna kraftigt utvecklade och längre än de andra. De har också spetsknöliga kindtänder, av vilka särskilt en har betydande storlek (rovtand). Hos växtätare är kindtänderna trubbknö-hga. Hos en del förekommer s.k. strecktecknade T., hos vilka tuggytan utgörs av emalj lister med mellanliggande blottat tandben. Tändhatt. De gamla T. el. knallhattarna, som de vanligen kallades, bestod av en hattformad kopparhylsa, fylld med en blandning, innehållande bl.a. knallkvicksilver el. något annat ämne, som lätt bringas att explodera. I de moderna gevärspatroner-na och artilleriprojektilerna är T. placerad inne i själva projektilerna nere vid deras botten. Tändnålsgeväret, ett bakladdningsgevär, som användes bl.a. av den tyska armén under fransk-tyska kriget 1870—71. Tändstickor. De s.k. fosfortändstickorna — de äldsta moderna T. — uppfanns i början på 1800-t. Tändsatsen på fosfortändstickorna innehöll gul fosfor, blandad med något oxidationsmedel (till en början kaliumklorat, senare mönja, brunsten e.d.) samt bindemedel. Fosfortändstickoma har på grund ay tändsatsens beskaffenhet egenskapen att tända vid gnidning mot vilken skrovlig yta som helst och är på grund av förekomsten av gul fosfor i tändsatsen både mycket eldfarliga och mycket giftiga. Deras användning är på grund härav förbjuden i Sverige. Svaveltändstickor och vissa andra tänd-stickstyper, som i tändsatsen innehåller röd fosfor i stället för gul fosfor, tänder liksom fosfortändstickorna vid gnidning mot vilken skrovlig yta som helst men är ej giftiga. Äran av uppfinningen av de s.k. säkerhetständstickorna, som endast tänder vid friktion mot en på särskilt sätt preparerad yta, tillkommer helt och hållet Sverige. Som de två främsta namnen må nämnas G. E. Pasch och J. E. Lundström, vilken sistnämnde tillsammans med en bro- 1240 der grundade Jönköpings tändsticksfabrik. De svenska säkerhetständstickornas tändsats innehåller varken gul el. röd fosfor utan består till väsentlig del av oxidationsmedel (främst kaliumklorat), bindemedel och vissa andra tillsatser som utfyllnad för att öka friktionen. Den preparerade ytan, plånen på tändsticksaskarna, innehåller däremot den icke giftiga röda fosforn. För att brinna bättre är de svenska säkerhetständstickorna impregnerade med paraffin. Det för tändstickstillverkning lämpligaste träslaget är asp. De svenska T. har vunnit ett utomordentligt internationellt anseende, och den svenska tändsticks-industrin har utvecklat sig till en världsindustri. Jfr Svenska tändsticksaktiebolaget. I England, Frankrike och särskilt i Italien tillverkas i viss utsträckning vaxtändstickor som består av stearin med en fin bomullsveke och tändsats. Tännforsen, vattenfall i Åre älv, en biflod till Indalsälven, mellan sjöarna Tännsjön och Övre Norn, v. Jämtland. Huvudfallet har en höjd av 24 m. Tärendö älv, belägen i n. Norrbotten, en bifur-kation, genom vilken omkring hälften av övre Torne älvs vatten rinner till Kalix älv. Tärna folkhögskola är belägen i Tärna socken i Västmanlands län. Den började sin verksamhet 1876 och leddes till 1913 av Teodor Holmberg. Dennes hustru Cecilia Bååth-Holmberg var även verksam vid T. Tärningskapitäl, kapitäl, vars korg är formad som en tärning med de nedre hörnen avrundade mot kolonnskaftet. T. förekommer särskilt inom den romanska konsten. Ett särskilt slag av T. är det s.k. veckkapitälet, som ofta använts i England. Tärnor (Sterna), till måsar-tade fåglar hörande släkte. T. är små el. medelstora fåglar med tämligen rak näbb, spetsiga vingar, korta ben och n stjärt. I Sverige är fisk tär nan (S. hirun'do), som har röd näbb med svart spets, och silvertärnan (S. arc'tica), som har enfärgad röd näbb, vanliga. Se bild sid. 421. Tät, främsta delen av ett marschtåg. Jfr Tete. Täthet, mängd, massa per volymsenhet. Jfr Egentlig vikt. Tätmjölk erhålls, då mjölk surnar under inverkan av bakterier, som erhålls från tätört*. Dessa framkallar en slags slemmig jäsning i mjölken, som får en seg, tråddragande beskaffenhet. (Långmjölk.) Tättingar (Pass'eres), en fågelordning, som omfattar omkr. halva antalet fågelarter (ca 6 000). Ungarna är vid födelsen blinda och nästan nakna. Till T. hör sångfåglarnas familj samt en del tropiska fågelsläkten. Tätört (Pinguic'ula vulga'ris) har tvåläppig, blå blomma på stängel och bladen samlade i rosett. På bladens yta finns körtelhår, som avsöndrar en slemmig vätska, i vilken finns vissa bakterier. T. tillhör familj Lentibutaria'ceae. Jfr Tätmjölk. Töckenstjärnor, se Nebulosor. Töfsingdalens nationalpark i Kopparbergs län vid österdalälven upprättades 1931. 13,7 km2. Tönder, stad i Sönder-Jylland (Nordslesvig), Danmark. 7 286 inv. 1956. Residensstad i Tönder amt. T. tillhörde 1866—1920 Tyska riket och kallades då Tondern. I stadens närhet idkas sedan gammalt spetsknyppling. Tönsherg, stad vid en fjord av samma namn, Vestfold Fylke, s. Norge. 12 261 inv. 1952. Residensstad. Norges äldsta stad. Stor handelsflotta. Romanskt tärningskapitäl.