Uku stad Kiev, 846 000 inv. 1939. Från U. kommer vidare en mycket väsentlig del av Rysslands järn, kol, mangan och kvicksilver. Den industriella produktionen blev i samband med den tyska ockupationen under 2:a världskriget lamslagen. Även lantbruket skadades på grund av den brända jordens politik. Efter kriget har emellertid U. i stor utsträckning återuppbyggts. — Historia. På 800-t. skapade svenska vikingar ett rike med Kiev som medelpunkt (man anser att namnet Ryssland kommer av det svenska rus, som skall vara samma stam, som ingår i Roslagen). Detta rike sönderföll sedermera och kom 1240 under tatarerna. Kosackerna i Dneprområdet organiserade på 1400-t. en statsbildning, som leddes av hetmaner. Större delen av U. införlivades emellertid med Polen 1569. Kosackerna företog på 1600-t. upprorsrörelser mot polackerna. 1654 ställde sig U. under Rysslands beskydd. U. öster om Dnepr avträddes 1667 av Polen till Ryssland. Under sitt ryska krig slöt Karl XII förbund med kosackerna i U. under Mazepa, men upprorsrörelsen misslyckades. På 1800-t. framväxte i U. en nationell rörelse och under l:a världskriget framträdde strävanden efter självständighet. 1917 ledde dessa strävanden till att en ukrainsk folkrepublik upprättades; denna kom 1918 under tyskt beskydd och fick den reaktionäre generalen Skoropadskij som ledare. Efter Tysklands kapitulation 1919 blev U. åter för en tid en självständig republik, till vilken det österrikiska Östgalizien anslöt sig. 1920 intogs emellertid U. av bolsjevikiska trupper och blev därefter en i Sovjetunionen ingående sovjetrepublik. Delar av U., bl.a. östgalizien, införlivades med Polen. Vid Polens delning 1939 erhöll Ryssland dessa områden. Vid anfallet på Sovjetunionen 1941 sökte tyskarna utan framgång anslutning till den gamla nationalismen i U. Landet intogs emellertid av tyska trupper (Kiev besattes sept. 1941). Södra U. var 1941—44 en rumänsk provins med Odessa som huvudstad (Transnistrien). Resten av U. ställdes under en tysk rikskommissa-rie med säte i Kiev. Återtogs av ryssarna 1943—44. Genom fredsfördragen efter 2:a världskriget har med U. införlivats delar av Bessarabien och Buko-vina, som förut tillhörde Rumänien, samt Karpato-rutenien, som före 1939 utgjorde en provins i Tjeckoslovakien och därefter till 1945 tillhörde Ungern. Krim införlivades med U. 1954. Ukule'le, gitarr med fyra strängar av portugisiskt ursprung, särskilt känd från Hawaii. UKV, se Ultrakorta vågor. Ulan Bator, nuvarande namnet på Urga*. UIa'ner, beteckning för kavalleri, beväpnat med lans el. pik. Under 1700- och 1800-t. fanns på så sätt väpnat kavalleri i de flesta länder. I Frankrike kallades de lansiärer. Ulan-Ude, huvudstad i Burjätmongoliska autonoma republiken, RSFSR, belägen vid Sibiriska banan. 129 417 inv. 1939. Ulbricht, Walter, f. 1893, östtysk politiker. Vice ministerpresident i Grotewohls regering okt. 1949, generalsekreterare i enhetspartiet juli 1950, deputerad sedan valen okt. 1954. UFcus, lat., sår, används ofta liktydigt med ul'cus ventric'uli, magsår. UFcus molFe, mjuk* schanker. Ulebergshamn, municipalsamhälle i Tossene kommun, Göteborgs och Bohus län. 259 inv. 1955. Ule träsk, Uleå träsk, insjö i Uleåborgs län, Finland. 1 000 km2. Finlands till ytvidden fjärde sjö. Avflyter till Bottniska viken genom Ule älv. Uleåborg, fi. Oulu, stad vid Ule älvs utlopp i Bottniska viken, v. Finland. 42 316 inv. 1954. Residensstad för Österbotten, biskopssäte i Kuopio stift. Stor läderindustri. Utförsel av tjära, trävaror m.m. God hamn. 1242 Uleåborgs län omfattar n. delen av Finland. I s. gränsar U. till Vasa och Kuopio län. Inom U. faller n. delen av Österbottens landskap samt finska delen av Lappland och Västerbotten. 56 686 km2, 378 000 inv. 1953, varav ca 1 700 svensktalande. I U. bedrivs något jordbruk. Den odlade jorden utgör 0,7 % av arealen. Städer är Uleåborg (residensstad), Brahestad, Kemi, Torneå och Kaj ana. Ule älv, se Ule träsk. Ulf eld (Ulffeldt), K., 1606—64, dansk politiker, rikshovmästare 1643. U. innehade för en tid högsta ledningen av Danmarks styrelse och blev en av Danmarks rikaste män. Hans övermodiga uppträdande gjorde honom emellertid impopulär, och han måste till följd av en falsk anklagelse 1651 lämna landet. Senare indrogs hans gods, och U. gick i tjänst hos Karl X Gustav, vars krigståg mot Danmark han på allt sätt understödde. Senare intrigerade han mot Danmark med Brandenburgska regeringen, som dock röjde hans planer. U. dömdes frånvarande till döden 1663. Han dog f.å. i Tyskland. Ulfilas, se Wulfila. Ulfsson, Jakob. Se Jakob Ulfsson. Ulja'novsk, tidigare Simbirsk, stad vid Volga i förvaltningsområdet U., RSFSR, mell. Ryssland. 102 106 inv. 1939. Stor spannmålshandel. Betydande hamn. U. är Lenins födelsestad och är uppkallad efter dennes egentliga efternamn (Ulja'nov). Ulk, marulk*. Ull, se Ylleindustri. Ullfett erhålls som biprodukt vid förarbetning av fårull. U. upptar lätt vatten samt härsknar ej. Det används för beredning av salvor. L a n o 1 i' n består av 70—75 % U. och 25—30 % vatten. Ullhandskrabba. Ullhandskrabban (Erioche'ir sinen'sis), en från Kina stammande flodkrabba med ludna klor. Ryggskölden kan nå 75 mm bredd. U. har införts med ballasttankar till Europa och iakttogs för första gången 1912 i Elbeområdet. Den har även upprepade gånger iakttagits vid Sveriges kust. Den ödelägger fiskbeståndet och det lägre djurlivet, förstör fiskredskap m.m., varför den räknas som en landsplåga. Ullhårig noshörning, en för arktiskt klimat anpassad noshörningsart, som levde i Mellaneuropa under istiden. Ullman, Gustaf, 1881—1945, författare. U. utgav lyriska samlingar (Västkust, Sångardikt, Kärlek) samt ett flertal prosaberättelser (Präster, En flickas ära, Svedda vingar). Ullträd el. bomullsträd, se Kapok. Ulm [oFm]. stad i delstaten Baden-Württemberg, s. Västtyskland, belägen vid Illers sammanflöde med Donau. 74 000 inv. 1939. U. har en av Tysklands