I2ÖI Valdemar, konungar av Danmark. — 1. V. I, den store, 1131—82, blev efter att ha besegrat sin medtävlare Sven Grade 1157 ensam konung i Danmark. V:s förnämste rådgivare var biskop Absalon i Roskilde, vilken understödde konungen i hans krigsföretag mot venderna. V:s regering medförde i såväl yttre som inre avseende en stark uppblomst-ring för landet. — 2. V. II Sejr, 1169(1170)—1241, den förres yngre son, efterträdde sin broder Knut som konung 1202. V. företog segerrika krigståg mot de hedniska folken vid Östersjön och intog bl.a. Preussen och Estland. Jfr Valdemarsdagen. De erövrade landområdena måste han emellertid till största delen avträda, sedan han under en jakt tillfångatagits av greve Henrik av Schwerin 1223. V. utförde även ett betydande arbete på lagstiftningens område. — 3. V. Atterdag, omkr. 1317—75, konung Kristofer II:s yngste son, konung 1340. Från början härskade V. endast över en obetydlig del av riket, som han emellertid slugt och målmedvetet arbetade på att helt förena under sin spira. Efter tjugu år hade han även nått detta mål, ehuru han fortfarande hade strider att utkämpa med sina fiender (Sverige, Holstein, Mecklenburg). V. intog och brand-skattade Visby 1361. Valdemar, svensk konung, f. i slutet av 1230-t., d. 1302. V., som var son till Birger Jarl och dotterson till konung Erik Knutsson, valdes 1250 till Sveriges konung. Snart inträdde emellertid en brytning mellan den svage V. och hans bröder, hertigarna Magnus och Erik, vilka med danske konungens hjälp besegrade V. 1277 tvangs han att avstå sin krona åt Magnus. Senare lyckades han med dansk hjälp för en tid återfå Götaland, men hölls fången från 1288. Valdemar, svensk prins, f. på 1200-t., son till konung Magnus Ladulås. V. deltog i broderns krig mot konung Birger. Se Nyköpings gästabud. Valdemarsdagen är sedan 1912 en nationell dansk festdag, som firas 15 juni till minne av Valdemar Sejrs seger över esterna vid Reval 1219, det s.k. Vol-merslaget. Valdemarsudde, stora gallerisalen. Valdemarsudde, slott på Djurgården, som uppfördes 1903—04 för prins Eugen. Efter prinsens död 1947 donerat till staten och Stockholms stad som förvaltar det som konstmuseum. Valdemarsvik, köping i Hammarkinds härad vid en vik av Östersjön, ö. Östergötland. 3 366 inv. 1956. Waldén, Rudolf, 1878—1946, finländsk generalmajor, tidigare officer i den ryska armén. W. var armébefälhavare under finsk-ryska kriget 1939—40 samt var försvarsminister i Rytis ministär 1940 och i olika ministärer 1940—44. Valden'ser, ett på 1100-t. bildat religionssamfund, vilket uppkallades efter en köpman Valdès (Valdo) från Lyon. V. sysselsatte sig särskilt med ett flitigt bibelstudium och var reformatoriskt inriktade. Rörelsen utbredde sig över s. Frankrike till Lombardiet och Spanien. Den lombardiska gruppen bröt med de övriga V. 1210 och bildade en egen sekt, som sprid- Val de sig i Schweiz, Tyskland, Böhmen, Ungern och Polen samt även i Frankrike och Italien. Den återstående s.k. franska grenen av V. utrotades genom albigenserkrigen (jfr Albigenser). Även de övriga V. förföljdes hätskt och dukade på många platser under för inkvisitionen*. I Tyskland uppgick de i lutheranerna, medan de i Frankrike kvarvarande anslöt sig till hugenotterna. I de s.k. valdenserda-larna i Piemont fördes blodiga förföljelser, vilka dock bragtes till ett slut genom predikanten Ar-naulds väpnade ingripande (1690). V:s ställning var dock fortfarande mycket svår ända fram till 1800-t., då de i Italien erhöll fri religionsutövning och samma borgerliga rättigheter som katolikerna. Utom i Italien finns valdenserförsamlingar bl.a. i Uruguay, Argentina, North-Carolina. Waldenström, P. P., 1838—1917, predikant och politiker, lektor vid Umeå högre allmänna läroverk 1864—74, vid Gävle högre allmänna läroverk 1874—1905. W. anslöt sig till den av Rosenius ledda väckelserörelsen. Han förnekade, att Gud fordrade vedergällning av människosläktet för syndafallet och därmed också dogmen om Kristi försonings-död. Detta utlöste en våldsam strid. W:s anhängare organiserades till det 1878 bildade Svenska missionsförbundet. W. var medlem av andra kammaren 1884—1905 och företrädde härvid till en början tämligen liberala åsikter. Vaidés, se Alemån. Valdjur (Ceta'cea), en däggdjursordning, som omfattar i vatten levande, stora djur. De har långsträckt kropp, som övergår i en tvärställd stjärtfena. Huvudet är ej särskilt avsatt från kroppen. De främre extremiteterna är fenlika, de bakre extre-miteterna förkrympta. Under den hårlösa huden finns ett tjockt späcklager. De andas med lungor men kan uppehålla sig under vattnet mer än en halv timme. V. indelas i bardvalar* och tandvalar*. Valdresdalen, dalgång i det centrala Norge, berömd för sin vackra och omväxlande natur. Turistled från s. Norge till Sogn och Jotunheimen. Waldteufel [valt'tåjfel], Emil, 1837—1915, tonsättare från Elsass, verksam i Paris. Känd genom ett stort antal populära valser. Va'le. — 1. I nordisk mytologi son till Oden och Rind, även kallad Ale. — 2. Lat., lev väl! Valen, Fartein, f. 1887, norsk tonsättare, banbry-tare för den atonala musiken i sitt hemland. Valen'cia. — 1. Provins i ö. Spanien, beläget vid Medelhavet. 10 763 km2, 1,4 milj. inv. 1952. Västra delen av V. är ett bergland, där huvudsakligen vin och sydfrukter odlas. På den mycket bördiga kuststräckan odlas bl.a. dadelpalmer och ris samt majs. Industrin omfattar förnämligast oljeberedning och tvålfabrikation. — 2. Stad i V. 1, 515 917 inv. 1952. Spaniens tredje stad. V. är en livlig handels- och industristad (huvudsakligen siden-, glas- och lergodsfabrikation). Export av vin- och sydfrukter. Universitet. Under spanska inbördeskriget hade den republikanska regeringen sitt säte i V. nov. 1936—• mars 1939. Valenciennes [vallagsiänn'], stad vid Schelde, sö. om Lille, n. Frankrike. 43 000 inv. Livlig industri, grundad på närliggande stenkolslager. Berömd spetstillverkning i stadens omnejd. Valens', se Atomteori. Valentfno, d’Antongueila, Rudolfo, 1895—1926, amerikansk filmskådespelare som genom sin skönhet blev föremål för en hel världs kvinnodyrkan. Val'entins dag, 14 febr., firades fordom i England och Skottland till minne av St. Valentin. På denna dag var det sed, att förälskade gav varandra skänker. Vale'ra, E. de V., f. 1882, irländsk revolutionär politiker, f. i New York. V. blev politiskt känd ge