Vog York 1904—09, därefter kapellmästare vid Kungl. teatern i Stockholm och vid Stora teatern i Göteborg. Från 1927 ledare för operaskolan och kor-inästärc Vogt [f-], N. C., 1864—1937, norsk författare, vars diktsamlingar (Septemberbrand, H j e m-k o m s t) utmärks av lyrisk friskhet och stämningsrikedom. Vogue [våg'], fr., anseende, gunst. — En vogue [arj-], på modet, i ropet. VoguTer, en utdöende finsk-ugrisk folkstam mellan Ob och s. Ural. Wohlin, Nils, 1881—1948, vetenskapsman och politiker, professor i statistik i Uppsala 1916—30, därefter generaltulldirektör. W. var 1919—29 ledamot av första kammaren, där han var ansluten till Bondeförbundet till 1927. Han närmade sig sedan högern, men intog i viss mån en fristående ställning. W. var medlem av andra kammaren 1929—31 och tillhörde 1932—42 åter första kammaren. Han var handelsminister 1923—24 och finansminister 1928 —29. Wohltäter [vå'l-], ty., välgörare. Användes särskilt förr ofta i skämtsam bemärkelse. Voilä tout [våala' to'], fr., se där allt, det är hela saken. Voile [voal'], fr. (flor), ett slags tunt, glest bomullstyg. Vojevo'd el. vojvod, egentligen härförare; förr benämning på slaviska ståthållare och furstar, nu i bl.a. Polen ”landshövding”. Voka'bel, glosa, lösryckt ord. Vokabulä'r, ordlista; ordförråd. Voka'l, självljud, språkljud, som bildas utan förträngning el. spärrning av vägen för luftströmmen. I vårt språk finns 9 V. — a, o, u, å kallas hårda el. bakre V. — e, i, y, ä, ö kallas mjuka el. främre V. — Vid V:s bildning försätts stämbanden i dallring och V. är alltså tonande språkljud. Vokalise'ra, uttala vokaler i sång; utföra sångövningar på enbart vokaler. — V o k a 1 i' s, sångövning på idel vokaler. Voka'lmusik, musik, som är komponerad för människoröster; sång. Motsats: instrumentalmusik. Vo'kativ, i en del språk, t.ex. lat. och grek., förekommande kasus, som används som tilltalsform. Vok'senkollen, skogsås n. om Oslo. Stor vinter-sportplats. Volang', rynkkappa, veckad remsa, påsatt som garnering. Volapük, ett av den tyske prästen Schleyer konstruerat världsspråk. Vol-au-vent [vålåvaq'], fr., ett slags bakverk av smördeg, fyllt med någon stuvning (hummer, svamp, etc.). VoFchov, flod i nv. Ryssland. Bildar avlopp för sjön Ilmen till Ladoga. Längd 229 km. Voldema'ras, A., 1883—1946, litauisk politiker, som intog en ledande ställning vid Litauens frigörelse och blev dess förste stats- och utrikesminister. Sedermera kom V. att stå i spetsen för ett nationalistiskt parti, som 1926 utförde en statskupp, varefter V. blev diktator. Han störtades 1929 men gjorde 1934 ett nytt försök att genomföra en politisk omvälvning, som dock misslyckades, varefter han dömdes till straffarbete. Han fick amnesti 1938 och lämnade landet; blev senare rysk medborgare. Wold-Torne, Oluf, 1867—1919, norsk målare, som arbetade i en fantasifull ornamental stil och även intresserade sig för textilkonst och annat konsthantverk. Wolf. — 1. H. W., 1860—1903, österrikisk tonsättare, framför allt sångkompositör. — 2. Endre W., f. 1913, ungersk-svensk violinist. Konsertmästare vid Göteborgs orkesterförening 1936—46. Sedan 1954 verksam i Manchester, England. I3OO Wolfe [o-ol'f]. — 1. James W., 1726—59, engelsk general, som den 13 sept. 1759 erövrade Quebec från fransmännen och då själv stupade. — 2. Thomas W., 1900—38, amerikansk författare, som skrev modernistiska och psykologiska romaner (S e hemåt ängel, Du kan inte gå hem igen). Wolff-Ferra'ri, Ermanno, 1876—1948, italiensk tonsättare, som bl.a. komponerade operan M a-donnans juveler och körverket La vita n u o v a. VoFfram, sällsynt, mycket tung metall. Kem. tecken W. Atomnummer 74. Atomvikt 183,92. Spec. vikt 19,3. V. är den mest svårsmälta av alla metaller; smältpunkten ligger nära 3 400°. På grund av denna egenskap har V. användning som glödtråd i elektriska glödlampor. Största delen av V. går till stålindustrin för framställning av volframstål, som har särskild betydelse i vapen- och verktygsfabrikatio-nen. — V. upptäcktes först av den svenske kemisten Scheele på 1780-t. i mineralet scheeli't (tungsten). V. produceras i Kina, Burma, USA, Sydamerika och Japan. WolfromFt, ett huvudsakligen av järn och metallen volfram bestående mineral (Fe WO4) av järnsvart färg och mycket tungt, som har användning för framställning av volfram och dess legeringar. VoFga, flod i Ryssland, Europas längsta flod. 3 500 km, 7 gånger så lång som Dalälven. V. upprinner s. om Valdai* och utfaller i Kaspiska havet, där den bildar ett vidsträckt, ytterst fiskrikt delta. V. är Rysslands förnämsta transportled och av utomordentligt stor betydelse för Rysslands handel. Genom kanaler står V. i förbindelse med Östersjön, Svarta havet, Vita havet samt med floderna Dnepr, Dnestr och Don. Volgatyskarnas autonoma socialistiska sovjetrepublik var till 1941 autonom republik i Ryssland men har numera uppgått i förvaltningsområdena Saratov och Stalingrad. V. omfattade 28 212 km2 med omkr. 600 000 inv. av vilka % tyskar. Den tyska bosättningen i V. stammar från Katarina II:s tid. Volhynien el. Volynien, område i nv. Ukraina. S. delen är bördig, n. delen utfylls av skogar och träsk (Rokitnoträsken). 1921—45 hörde v. delen av V. till Polen. Numera ingår hela V. i sovjetrepubliken Ukraina. WoIIastontråd [ooFöstn-], en fin platinatråd, som erhålls genom dragning av platinatråd, omkring vilken gjuts ett förhållandevis tjockt lager silvermetall. Efter dragningen borttas silvret med salpetersyra. W. används i mätinstrument. Volley [våll'i], eng., slag vid tennisspel, varvid man träffar bollen, innan den nått marken. Volleyboll [vålPi-]. Ett lagspel där en boll av ungefär en handbolls storlek slås över ett nät. Bollen måste returneras innan den studsat i marken, därav namnet volley. V. kan sägas vara en kombination av handboll och tennis i förenklad form. Ett lag består av sex man och planens mått är 9 X 18 m. Nätets höjd är 90 cm. Spelet försiggår i två omgångar och varje omgång pågår tills något av lagen uppnått 15 poäng. Vid ställningen 14—14 fortsätter spelet tills en skillnad av 2 poäng uppnåtts. Står spelet lika efter två omgångar följer en tredje omgång. V. spelas över hela världen men är särskilt populärt i Sovjet där det går under benämningen ”massornas bollspel”. V. uppstod i det medeltida Europa. WoIIi'n, polsk ö i Östersjön, före 1945 tillhörande provinsen Pommern, Tyskland, skild från fastlandet genom en av Oders mynningsarmar. 248 km2. 17 000 inv. W. upptas till övervägande del av en sandig slätt, som här och där är skogbevuxen. Goda betesmarker. Jordbruk och fiske är huvudnäringar. Vid öns nv. kust ligger flera badorter. På sv, kusten lig-