Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mickel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
tidigt framåt, allt under det han talade med låg
röst som vore det en hemlighet han berättade.
— När jag var ung, svor jag mycket. Jag
kunde nästan icke säga en mening utan att svära
eller anropa djäfvulen. Utan att jag tänkte därpå,
begagnade jag svordomar som om de voro
vanliga ord, men det äro de icke, ty Herren säger:
edert tal skall vara ja, ja, nej, nej, hvad däröfver
är, är af ondo. Och detta begagnande af
svordomar leder till mycket ondt. Och huru onödigt
är det icke, om man det noga betänker, att ständigt
svärja och begagna den ondes namn.
Svordomarna ha ju naturligtvis sin vana som allt annat
ondt i världen, men nog kan man upphöra
därmed, om man hafver en stark vilja och förtröstan
på Herran. Till mig sade Guds röst: sluta upp
att svärja! — och jag slutade.
Men därmed var jag ändå långt ifrån den rätta
vägen, den som leder till rättfärdighet. Jag föll i
stället i andra laster. Kanske tröttar jag herrarna
med min berättelse, men jag berättar för att varna.
Jag var en ond och dålig människa. Jag lefde mitt
lif i svalg och dryckenskap och fördömelsen var
mig nära. Nätterna igenom tillbragte jag med då-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
