Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skön Själs Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På Gud syftande bilder och intryck
erhålla wi i Kyrkoanstalter, Klockor, Orgor
och Sånger, och i synnerhet i wåra Lärares
föredrag. På dem war jag alldeles
outsägeligen begärlig; ingen wäderlek, ingen
kroppslig swaghet afhöll mig från att besöka
Kyrkorne, och endast Söndagsringningen kunde
förorsaka mig någon otålighet på min
sjuksäng. Wår Öfwer-Hofpredikant, som war
en förträffelig Man, hörde jag med stor
lust, äfwen hans Kolleger tyckte jag om, och
wisste, att äfwen utur lerkärl bland wanlig
frukt utleta det Gudomliga Ordets gyllene
äpplen. Till de offenteliga öfningarne
fogades alla möjeliga enskilda andaktsstunder,
som man kallar dem, och äfwen derigenom
närdes endast phantasie och finare sinlighet.
Jag war så wan wid denna gång, jag
respekterade den så mycket, att äfwen nu
ingen ting högre föll mig in. Ty min själ
har blott känselnerver och inga ögon; hon
känner blott, men ser icke; ack! att hon fick
ögon och kunde skåda.
Äfwen nu geck jag full af längtan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
