Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skön Själs Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hwarje sal och kammare. Hade prakt och
sirater eljest blott förorsakat förströelse; så
kände jag mig här samlad och återförd till
mig sjelf. Äfwen i alla anstalter till
högtidligheter och fester wäckte prakt och
wärdighet en stilla förnöjelse, och det war mig
äfwen så obegripligt, att En människa hade
kunnat uppfinna och anordna allt detta,
som att flera skulle kunna förena sig, för
att i en så stor betydelse sammanwerka.
Och med allt detta syntes Wärden med de
Sina så naturlig; intet spår af stelhet eller
tomt Ceremoniel kunde förmärkas.
Sjelfwa Wigseln begyntes oförmodligen
på ett hjerteligt sätt; en förträffelig
Vocal-Musik öfwerraskade oss, och Prästen wisste
att gifwa denna Ceremoni all Sanningens
högtidlighet. Jag stod bredwid Philo, och i
stället att önska mig lycka, sade han med en
djup suck: ”då jag såg Er Syster
framgifwa sin hand, så war det mig, som om man
hade begjutit mig med sjudhett watten.”
Hwarföre? frågade jag. ”Det förefaller mig
alltid så, när jag ser en Copulation,”
swarade han. Jag log åt honom, och har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
