Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muntra historier och anekdoter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifgifvande solglimt i en tung dimma kom derför slutligen
ett telegram undertecknadt Julle Pettersson.
"Å Ju-u-u-u-u-u-lle", hördes en röst bland åhörarne.
Rösten ljöd ungefär som man tänker sig en fader
oförmodadt träffar en son, som varit borta i Amerika i tjugu
år. Det var ett tonfall, som jag tror kallas tremulerande.
Man såg en högväxt gråhårsman med utsträckta armar,
och man trodde sig få se tårar i ögonen och få höra
orden att slagta den gödda kalfven till firande af den
förlorade sonens återkomst.
Något dylikt i den högre stilen skulle nog ha
inträffat, om ej hela festvåningen genljudat af skallande
skratt, som troligen räddade den stackars marskalken
från skyldigheten att fortsätta. Det hade troligen varit
honom omöjligt.
För att förklara saken, som är omöjlig att i tryck
återgifva, behöfver jag blott nämna, att det var
skådespelaren Svante Hedin som ropade Julle. Troligen visste
han ej, om Julle var fågel eller fisk.
Äfven jag blef smittad af den allmänna
skrattparoxysmen. Olyckligtvis stod jag bredvid den jättelike kapten
Julius Mankell och kom ihåg, att han för många år sedan
i förtroligt lag kallades Julle. Obetänksamt nog höjde
jag handen så mycket som möjligt och försökte slå
honom på axeln, men nådde ej högre upp än till
armbågen. "Här är Julle!" ropade jag, lyckligtvis ej nog högt
för att göra absolut fiasko. Ingen människa skrattade
mer än Mankell själf, som är godhjärtad och vänskaplig,
men i hvars skratt jag dock tydligt läste ett uttryck af
artigt medlidande.
Jag smög mig undan i det hoppet, att mitt fiasko
skulle ha blifvit obemärkt, men till min skamvrå kom
brudgummen med den elegante herr Fredrikson, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
