- Project Runeberg -  Skrifter för folket / Muntra historier och anekdoter af och om den glade aktören Svante Hedin. /
17

[MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Muntra historier och anekdoter.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minsta småsaker. Han försmår alldeles den gamla klassiska
regeln, att ett skämts värde stiger allt mer, ju mer den
talande lyckas se allvarsam ut. Detta torra klassiska
skämt hade sin målsman i en gammal ämbetsman med
ett eller annat dussin stjärnor och kommendörsplaquer
och ett namn som förde tanken på en biblisk
historieskrifvare. Denne talare, hvars namn ej får nämnas,
emedan han ej liksom skådespelare och kaptener tillhör
offentligheten, höll tal för tomtebolycka och lyckades taga
en min som en bitvarg, när de unga flickorna kiknade
af skratt åt hans tal och först efteråt märkte, att de
kanske anständigtvis bort rodna och blekna och springa sin
väg. Han var en gammal gubbe och följde med sina
damer när de åkte hem.

De qvarvarande herrarne slogo sig ned vid bålen,
och Hedin fortsatte. Han är improvisatör i detta ords
fullaste och rättaste bemärkelse med otrolig fyndighet
och ésprit, en elegans, erinrande om gustavianska tiden,
sådan vi föreställa oss den. De som kände honom bäst
sade sig sällan eller aldrig ha hört honom så lyckad som
just i qväll.

Han talade oafbrutet, och alla andra skrattade
oafbrutet. Så fortgick det, tills dörrarna öppnades och den
gamle ämbetsmännen återkom efter att ha fört hem sina
fruntimmer. Han helsades med ett tal, som han
besvarade. Det var, så att säga en duell mellan två
talareskolor, båda skämtande, men den ena
akademiskt-upsaliensiskt, den andre modernt stockholmskt-parisiskt.

Ingen annan sade ett ord. Man bara skrattade,
och när uppbrottet ändtligen skedde, är det troligt, att
både brud och brudgum redan sofvo och drömde i
Hymens sälla jagtmarker.

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftfor/40/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free