Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
lättigade en provokatorisk rättegång. Genom domslutet i målet
blefve nemligen res judicata precis lika mycket, som om
svaranden i den provokatoriska -rättegången sjelf stämt in sitt anspråk1).
Annorlunda deremot, då svaranderis förmenta rätt icke ännu är
mogen för realisation. I detta fall går svarandens påstående blott
ut på, att ban eger den af käranden förnekade rätten, och om
kärandens talan ogillas, innehåller domslutet endast, att det
bestridda rättsförhållandet mellan svaranden och käranden verkligen
existerar. Mera vinner således ej rättskraft, och då den i den
provokatoriska rättegången svarande sedermera söker
realisera sin rätt gentemot den i samma rättegång kärande, måste
saken underkastas en ny pröfning af statens organ, låt vara att
denna pröfning är till sitt omfång genom den förra rättegången
begränsad. Samma intresse, nemligen att förekomma onödigt
processande, som föranledt vår svenska rätt att i regel, oberoende
af parternas vilja, förbjuda den positiva fastställelseklagan,
före-fins således äfven här. Frågan om provokationen är behörig eller
ej, måste domstolen alltså i nämnda fall pröfva ex officio.
Men för att lemna detta spörsmål, till hvars uppkastande
§ 6 i Preskriptionslagen gifvit anledning, och återvända till detta
lagrum, så fins det icke ett ord i detsamma, som ger anledning
till det antagande, att svaranden, genom att erkänna sig icke
vara berättigad, skulle kunna afvända den pröfning af
fordrings-rätten, som paragrafen gifver den kräfde eller om fordran erinrade
rättighet att påkalla. Icke heller gifves någon antydan derom,
att domslutet i sjelfva verket ginge ut på att bereda käranden
ett surrogat för ett dylikt erkännande. Hvad käranden fordrar
är endast att få det genom domens rättskraft honom beredda
skyddet mot svarandens nuvarande eller framtida rättsanspråk.
’) Med denna begränsning synes det fällt riktigt att, i likhet med Afzelius,
»Grunddragen af rättegångsförfarandet i tvistemål», Stockholm 1886, s. 18,
säga att Invändningen om obehörig provokation är en privat processhindrande
invändning, d. v. s. en sådan, hvars beaktande beror på att svaranden gör
densamma gällande. r,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
