Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64-
tjena och det ej genast på domarens varning upptäcker». Och
hvad angår föreskriften, att vittnesberättelsen skall i parternas
närvaro uppläsas, för att vittnet må. förklara sig om dess ord
och mening rätteligen fattats, kan den hafva sin grund dels
deri, att man velat bereda parterna tillfälle att tydligare, än
då vittnesmålet aflagts, höra detsamma, för att bli i stånd att
utöfva den dem i § 21 gifna rätt att genom domaren ställa
frågor till vittnet, dels ock deri, att vittnet måtte erhålla
möjlighet att göra de rättelser och kompletteringar af
vittnesmålet, som vittnet, då det hör detsamma i dess sammanhang,
först blir i stånd att göra. Att detta senare varit meningen med
stadgandet torde otvetydigt framgå af §:s sista punkt: »Påminner sig
vittnet sedan något mera, förr än i saken dömdt är; gifve det
strax rätten tillkänna». Den andra invändningen har ett förment
stöd i 20 kap. 2 § Rättegångsbalken, hvarest det heter: »Ej må
förlikning stadfästas, som muntligen inför domaren skett, innan
parterna vidkännas, att den i domboken rätteligen inskrifven är».
Man skulle med anledning af detta stadgande kunna säga, att
lagstiftaren genom detsamma visat, att han hyser misstro till hvad
domstolen i protokollet antecknat såsom sin iakttagelse, ty hvarför
annars förbjuda stadfästelse af förlikningen, innan parterna
konstaterat, att domarens iakttagelse är riktig? Vore detta
resonne-ment träffande, skulle således det vitsord, som tillkommer
domarens iakttagelse, icke gälla i mera vigtiga frågor. På denna
anmärkning vilja vi emellertid svara, dels att grunden till
bestämmelsen mycket väl kan vara den, att lagstiftaren velat vara fullt
förvissad, att partema verkligen hade allvar med den i
förlikningen gjorda dispositionen i fråga om deras mellanvarande 1),
dels ock, att det låg så mycket större vigt på, att förlikningen af
domstolen riktigt intogs i domboken, som enligt 4 kap. 14 §
Utsökningsbalken förlikning, som inför domaren skett, egde samma
’) Denna synpunkt leder till att förklara en muntligen inför domstol
ingången förlikning såsom ogiltig, om den stadfästs, utan att protokollet af
parterna godkänts. Jfr rättsfall i N. T. VII s. 312.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
