Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91-
om motparten påstår, att handlingen är falsk, eger han att i
vanlig ordning föra bevis derom, och presumtionen är
öfvervunnen, så snart domaren anser sig öfvertygad om, att handlingen
är falsk. Denna öfvertygelse måste dock vara af lika styrka,
som öfver hufvud taget fordras för ett juridiskt bevis, ehuru
visserligen fri bevispröfning äfven i detta fall står domaren till buds.
Äfven enligt svensk rätt har domaren fri bevispröfning, då
frågan gäller bevisningen derom, att en offentlig handling icke är
äkta. Han är vid bedömandet af ett dylikt bevis ingalunda
bunden af de i 17 kap. Rättegångsbalken förekommande bevisregler.
Detta är något, som tydligen följer af § 1 i förevarande kap.,
hvarest domaren ju äfven med afseende på frågan om skriftliga
handlingars riktighet tillerkännes fri pröfningsrätt. Det har dock
varit nödvändigt att här påpeka detta förhållande, ty såsom af
många rättsfall framgår, hafva våra domstolar ganska ofta icke
fullt klart fattat, att deras fria pröfningsrätt gäller icke blott
bevisvärdet af den skriftliga handlingens innehåll utan äfven
frågan om dess äkthet.
Men om det sålunda är otvifvelaktigt, att svensk rätt
frigjort domaren från den legala teoriens band, då han har att
afgöra värdet af ett mot en offentlig handling fördt bevis om att
den icke är äkta, så är det deremot icke så lätt att afgöra, om
detta bevis, för att ha lyckats, måste vara ett bevis, som gifver
domaren s. k. juridisk visshet om bevistemat, eller om det är
tillräckligt, att handlingens falskhet förefaller domaren
(objektivt) sannolik, eller, rent af, att ett berättigadt tvifvel om
handlingens äkthet hos domaren uppstått. Nehrman l) synes hylla
den senaste meningen, ehuru det visserligen ock är möjligt, a,tt
han närmast haft tanken riktad på tillvaron af förutsättningarne
för sjelfva presumtionen. Lindblad 2) åter torde hafva ansett,
att ett fullt juridiskt bevis om handlingens falskhet var
nödvändigt för att kullkasta äkthetspresumtionen. Han säger nemligen
’) »Inledning till den svenska ProcesBum civilem», Stockholm 1751, s. 248.
2) »Läran om bevisning inför rätta», s. 156.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
