- Project Runeberg -  Om skriftliga bevis såsom civilprocessuelt institut /
135

(1887) [MARC] Author: Ernst Trygger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135-

genom muntliga uttalanden kunde förändras eller modifieras l),
ëhuru det visserligen genom sådana kunde belysas och blifva lättare
begripligt. Man har emellertid icke begränsat den skriftliga
formens betydelse härtill, Redan Lagkomitén föreslog ett
stadgande2), så lydande: »I de fall, der lagen stadgar, att handling
skriftligen upprättas skall, vare ty förutan 3) bevisning ej tillåten.
Gitter någon visa, att sådan handling af olyckshändelse eller
eljest utan hans uppsåt förkommit eller fel fått, så att den ej
begagnas kan; då må han sin rätt annorledes styrkas. Denna
uppfattning af den skriftliga formens betydelse har äfven godkänts
af teori och praxis 4). Och detta synes oss ock vara fullkomligt
riktigt. Sant är visserligen, att icke hvarje formföreskrift eger
betydelse för bevisningen. En viss form kan nemligen vara
stadgad blott och bart derför, att man velat hafva en garanti för
allvaret med den förklaring, som en person afgifver. Så var
t. ex. fallet med det i äldre rätt vid vissa rättshandlingar
föreskrifna handslaget, med afseende på hvilket det tydligen icke
kunde komma i fråga, att det skulle kunna tjena som bevis för
rättehandlingen, utan fastmera sjelf genom andra bevismedel
måste ådagaläggas. Jemte den stadgade formens betydelse i nu
angifna riktning kan den emellertid af lagstiftaren vara afsedd
att för framtiden lemna en tillförlitlig bild af innehållet i den i
rättsligt afseende betydelsefulla handling (vanligen rättshandling),
för hvars giltighet den är föreskrifven. Detta måste man antaga
hafva varit lagstiftarens mening, så snart formen är af
beskaffenhet att derför lämpa sig. Detta är, såsom lätt inses, fallet med

’) Jfr rättsfall i J. A. II s. 69. Bevis derom, att den skriftliga
förklaringen af en eller annan orsak saknar rättslig verkan, kan tydligen föras
genom annat än skrift. Se rättsfall i N. J. A. XIV s. 65.

2) 21 kap. 4 § Rättegångsbalken.

3) »Ty förutan» synes, enligt Komiténs mening, betyda, »om sådan
handling ej upprättats skriftligen». Jfr motiven s. 309. I så fall blir
stadgandet emellertid ej fullständigt. Stadgandets lydelse hindrar dock ej att
fatta nämnda uttryck såsom innebärande: »om dylik handling ej kan företes».

4) Jfr förutom ofvan anförda författare, Schmidt i ,J. A. II s. 56 f.
och Naumann i N. T. II s. 1—12.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:17:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skriftliga/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free