Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138-
ningen mellan betydelsen deraf, att en vanlig urkund af den
berättigade erhålles och att den urkund, som ges, är bärare af rättigheten
eller, för att taga ett specielt fall, skilnaden deremellan, att
borgenären erhåller en icke-löpande skuldsedel och att han erhåller
en löpande1) skuldsedel, är den, att i förra fallet måste gäldenären,
äfven om borgenären ej företer skuldsedlen, betala den utfästa
summan, så snart han icke kan påstå, att densamma redan är
betald, under det att i senare fallet äfvën under nämnda
förutsättning betalningsskyldighet kan först då åläggas gäldenären, när
borgenären derjemte bevisat den skriftliga handlingens förstörande
på sätt ofvan nämnts2). Deremot öfverensstämma dessa begge
fall deri, att om gäldenären påstår, att han fullgjort den
förpliktelse, som han i den ifrågavarande handlingen åtagit sig,
är han icke bevisskyldig för detta påstående, såvida motparten
icke kan förete handlingen eller icke är i stånd att bevisa, att
handlingen förstörts eller kommit undan under omständigheter, som icke
berättiga till antagande af en afsigt hos den dertill befogade
att upphäfva den i densamma af utfärdaren åtagna förbindelse 3).
Denna verkan af utställandet af en särskild urkund, hvari den
förpliktande viljeförklaringen innehålles, att, så snart urkunden ej
kan företes, utfärdarens uppgift, att densamma i följd af
förpliktelsens upphörande till honom återgifvits eller förstörts, tages
för god, till dess ett annat förhållande ådagalägges, hafva vi icke
sett, att praxis nekat att erkänna, utan i de af Högsta
Domstolen behandlade mål, hvilka vi känna till och hvari gäldenären
förpliktats betala det utfästa beloppet mot qvitto, oaktadt fordrings-’
’) Vi bortse nu ifrån dess löpande egenskap och fasta oss blott dervid, att
den är bärare af fordringen. Att vi ej såsom exempel anföra ett s. k.
rekta-papper beror derpå, att dylika, der skriften ej är form, äro temligen obekanta
for svensk teori och praxis.
2) I hvad mån det kan vara lämpligt att till borgenärens förmån tillåta
amorti8ationsförfarande, är tydligen en fråga, som det icke varit vår afsigt
att besvara. Svensk rätt känner ett dylikt förfarande endast beträffande
vexlar. Se § 3 i Kongl. Förordningen den 7 Maj 1880.
3) Denna verkan har icke hvarje skriftligt åtagande af en förbindelse,
utan endast ett sådant, der skriften är urkund i den af oss antagna betydelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
